När Apollo-programmet lanserades 1961 var det först tänkt att en större rymdfarkost skulle landa på månen. Den idén visade sig snart vara oekonomisk.
Den hade krävt en mer kraftfull uppstigningsraket för att lämna månens yta, vilket i sin tur hade krävt en ännu större raket än Saturn V för att skjuta upp all last från jorden.
Därför valde Nasa i stället konceptet ”Lunar Orbit Rendezvous”, där en mindre och lättare månlandare fick separera från en kommando- och servicemodul som fortsatte att kretsa runt månen.
Det här är grafikuppslag från tidingen Teknikhistoria nummer 5, 2019 . Prenumerera på den här. Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook
_utomhus_2021-04-20.jpg)
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.