Så kan blockkedjan revolutionera all transport

Blockkedjeteknik kommer att förändra hur vi sköter transporter och logistik, det är både startupen Shipchain och jätten IBM överens om. Men de kivas om vilken som är den bästa metoden. Samtidigt varnar en svensk forskare för att inte låta sig luras av hajpen.

Peter Ottsjö

För fyra år sedan hade Sami Rusani en vän på besök i Los Angeles. Kompisen uppmanade Sami att köpa ether, en vid det tillfället ny sorts kryptovaluta. Det var, fick Sami höra, ”nästa stora grej”. Två veckor senare ringde vännen med dramatiska nyheter. Han hade sålt huset och bilen och berättade att han och flickvännen skulle flytta in hos kompisens mamma. Allt detta för att kunna investera i kryptovalutan. Sami tänkte att hans vän förmodligen inte skulle ha någon flickvän särskilt länge till.

Men under den tid som passerat mellan besöket och telefonsamtalet hade värdet på ether stigit från 80 cent till 1,40 dollar.

– Det var då jag började fundera över vad fan det här med kryptovalutor egentligen var för något. Jag började kolla in blockkedjeteknik och vad man kan göra med det. Det var som att komma ner i Alice i Underlandet. Det var ju skitcoolt vad man kunde göra med de här grejerna. Jag förstod att det här kommer att förändra allt, säger Sami Rusani.

Sami Rusani är en av grundarna av Shipchain. Foto: Shipchain

I dag är Sami Rusani, som kommer från Halmstad, en av förgrundsfigurerna i Shipchain, en startup som bestämt sig för att vända upp och ner på en så gammal och traditionstyngd industri som transport och logistik. Shipchain gör det med hjälp av Ethereum, den blockkedjeplattform som ether bygger på. Och ifjol såldes en ether för över 1 400 dollar (även om den i dag sjunkit till strax över 100 dollar).

Transport och logistik-industrin är en av världens största, med ett globalt värde på över 8 biljoner dollar. Inom fem år förväntas den växa till 15,5 biljoner dollar. Men branschen plågas av förseningar, dispyter, dyra avgifter och stölder. Enligt den amerikanska federala polisen FBI innebär stölderna en förlust på 30 miljarder dollar varje år, bara i USA.

Läs mer: IBM-chef: ”Vi ser lösningar för blockkedjor i varenda industri”

Här finns det alltså utrymme för stora effektiviseringar och blockkedjeteknik har utropats som lösningen på alla problem. Därför pågår nu en kapprustning bland teknikbolag – såväl stora som små – om att bli först ut på marknaden. På IBM, exempelvis, jobbar redan 1 600 personer inom företagets blockkedjedivision och företaget testar tekniken med jättar som Walmart och danska rederiet Maersk.

Samtidigt har också en konflikt blossat upp i synen på vad som egentligen kan kallas en blockkedja och huruvida bolag som IBM i själva verket mest använder uttrycket för att det skapar uppmärksamhet.

Alldeles oavsett så är tanken att samtliga aktörer mellan ursprung och slutkund i logistikkedjan ska ingå en ny typ av flödesekonomi som kännetecknas av snabbhet, säkerhet, öppenhet och transparens. Varor och containrar ska spåras med allehanda sensorer. Den data de genererar ska gjutas i de block som utgör en blockkedja, vars kryptografiska egenskaper gör den mycket robust mot manipulation.

– Det kommer att gå fruktansvärt fort framåt nu för transport- och logistikbranschen. Många bolag kommer att behöva omdefiniera sig. Det är en hel del jättar som kan falla pladask. Jag tror att de som är tidiga aktörer kan frodas och leva vidare. Men de som är för långsamma, bye bye, säger Sami Rusani.

300 miljoner kronor i riskkapital

Rusanis väg från Halmstad till en blockkedjestartup med säte i Greenville i delstaten South Carolina hade inte varit enkel att gissa sig till. På 90-talet var han fattig gitarrist och trummis i rockbandet Feign, men tröttnade på att se hur bokningsagenturer tjänade pengar på hans kulturarbete. Så han bytte sida, började boka band själv och bestämde sig för att flytta till USA för att kunna nå en större kundkrets.

Sami Rusani hade vid det laget dessutom listat ut att han kunde gömma nyckelord på hemsidor genom att göra texten vit. Det var som en uråldrig form av sökmotoroptimering för den gamla webbläsaren Altavista.

– När folk sökte på ”rockmusik”, ”bästa band i Sverige” eller ”Sveriges största band” trodde Altavista att det var vi. Då fick vi förfrågningar från bokare och det var så jag kom in på sälj och marknadsföring.

Det utvecklades till en passion. Sami Rusani har ingen formell utbildning i marknadsföring – utöver att han läst handel på en skola i Santa Monica – men tillsammans med kollegan Brian Evans drev Rusani en marknadsföringsbyrå med kunder som Sony, Heineken, Visa och Mercedes. I dag är de båda medgrundare av Shipchain.

Bolaget är lite mer än ett år gammalt, men har redan lyckats locka till sig 300 miljoner kronor i riskkapital. En förklaring till det är att entreprenören John Monarch, Shipchains vd, betraktas som en veteran inom logistikbranschen. En annan är att Shipchains strategichef heter Roger Crook. Han var tidigare vd för DHL.

– Vår vd driver ett av de största fulfillmentbolagen (en logistikaktör som tar hand om många av delarna i ett distributionsflöde) här i USA. Han är van vid att skicka hundratusentals paket om dagen. Vi har en annan rådgivare som var ansvarig för all kärnavfallstransport på det amerikanska energidepartementet. Så vi har satt ihop en styrelse med rådgivare som är fantastiska, säger Sami Rusani.

Ytterligare en rådgivare är Chris Perdue, en av ägarna till familjeföretaget Perdue Farms, med vilka Shipchain genomfört ett av sina första pilotprojekt. Perdue Farms är en av världens största producenter av fjäderfä och slaktsvin.

I sin vitbok skriver Shipchain att företaget ”grundades med ambitionen att lösa de största problemen som logistikindustrin möter i dag. Vår lösning kräver avancerad teknik, men visionen är enkel. Föreställ dig ett fullt integrerat system över hela flödeskedjan. Från fabriken, bondgården eller odlingen – till att den färdiga produkten når kundens hem; allt förbundet i tillitslösa och transparenta blockkedjekontrakt”.

För den som saknar grundkunskaper om hur blockkedjeteknik fungerar kan det här låta obegripligt. Men i grund och botten är en blockkedja bara en ny variant av en databas. Den har dock egenskaper som tidigare saknats, eller åtminstone inte kombinerats på samma sätt.

En egenskap är att den är distribuerad och öppen för alla. Bitcoin, till exempel, är en databas vars transaktioner kan granskas av allmänheten. Det sägs bidra till en ökad transparens.

Algoritmen bygger på kryptografi

En annan är att den är decentraliserad. Det finns ingen central server där databasen huserar, utan den existerar hos alla de noder som deltar i nätverket. Ju fler noder desto mer robust databas, är tanken.

En tredje egenskap, den som gett upphov till uttrycket blockkedja, är sättet på vilket data kan skrivas till databasen. I vanliga fall används en mellanhand eller en central auktoritet för att säkerställa att en transaktion är korrekt, men på en blockkedja sköts verifieringen av kraftfulla datorer genom att de får i uppgift att hitta lösningar på svåra matematiska problem.

Algoritmen som används för detta ändamål bygger på kryptografi och säkerställer att all data som skrivs till ett ”block” är matematiskt förbundna, eller länkade av en ”kedja”, till alla tidigare block i databasen.

Detta är den klurigaste komponenten i det som utgör en blockkedja (vill du fördjupa dig kan du klicka här) men också den enskilt mest avgörande. Det räcker med att kolla på bitcoin: En valuta som inte ges ut av någon nation, och som inte kontrolleras av någon enskild aktör, kan likafullt på ett säkert sätt överföras mellan två personer på var sin sida jordklotet som aldrig tidigare träffat varandra.

Läs mer: Kvantblockkedja ”kan ses som en tidsmaskin”

Ethereum – blockkedjeplattformen som Sami Rusanis danska vän satsat allt på – vidareutvecklade konceptet. Med Ethereum blev det möjligt att utan mellanhänder skicka alla möjliga typer av värdehandlingar via en funktion som kallas smarta kontrakt. Det går ut på att man i programkod kan beskriva kriterierna för överföring av en värdehandling.

Om kriterierna uppfylls sker överföringen automatiskt. En populär liknelse är godisautomaten: Kunden matar myntinkastet med en viss summa och knappar in önskad vara. Om maskinen anser att allt gått korrekt till levereras varan.

Samma enkla princip men i mycket större skala vill Shipchain nu applicera på transport- och logistikindustrin, med hjälp av just Ethereum.

– Vi kan titta på den geografiska platsen, luftfuktighet, lufttryck, temperatur och om containern har blivit öppnad. Vi jobbar också med integration av artificiell intelligens. Genom att analysera stora mängder data av väder-, trafik- och olyckshistorik kan vi planera och optimera rutten för lastbilar, säger Sami Rusani.

Containerfartyget Murcia Maersk lossar i hamnen i Felixtowe, östra England. Maersk samarbetar med IBM om en blockkedja som ska garantera alla steg i en godstransport. Foto: Philip Silverman/REX

Med blockkedjeteknik, anser Shipchain, ska det komplicerade flödet av varor bli överskådligt, med frakter som kontinuerligt spåras från början till slut. Från en situation där fraktmäklare, speditörer och transportföretag kan beskylla varandra när varor försvinner, till en verklighet där blockkedjeteknikens mekanismer gör det omöjligt.

Där alla inblandade i flödeskedjan vid varje givet tillfälle har full insyn. Men där fraktmäklare och speditörer riskerar att bli stora förlorare när mycket av deras arbete kan automatiseras via smarta kontrakt.

– Vi har haft en del speditörer som har ringt oss. Hälften av dem tycker det är skitcoolt. De säger, ”nu kan jag äntligen visa mina kunder precis var allting är”. Medan andra hälften ringer och gapar och skriker och säger att vi kommer att ruinera deras verksamhet och tycker att vi tar bort dem ur kedjan. Så glaset är antingen halvtomt eller halvfullt. Men många som ringer och är skitförbannade kan höra av sig tre veckor senare och vill jobba med oss. Vårt mål är att röra om i grytan, effektivisera global handel och logistikkedjor. Vårt mål är inte att alla speditörer ska bort. Men de får omvärdera sin affärsstrategi, säger Sami Rusani.

”Måste hacka tiotals miljoner datorer”

Branschens informationshantering är fragmenterad, med ungefär lika många it-system som det finns aktörer i kedjan. I många fall är den fortfarande pappersbaserad.

Shipchains metod går inte ut på att få alla inblandade att investera i en gemensam infrastruktur, vilket i princip vore omöjligt. I stället lägger man krutet på att slussa all nödvändig data via api:er till en gemensam, Ethereum-baserad, blockkedja. Api står för application program interface, programmeringsgränssnitt, och är ett sätt att få olika program att utbyta information med varandra.

Shipchain-kedjan på Ethereum är öppen för alla, men det som syns där är bara kvitton på att allt gått rätt till. De här verifikationerna är matematiskt knutna till så kallade sidokedjor där transport- och logistikföretag förvarar den typ av data de vill dela med varandra, men inte med allmänheten.

Att de är matematiskt länkade till varandra ställer till det för den som har för avsikt att manipulera informationen. För att förvanska data i en sidokedja måste en ond aktör skriva om alla block i kedjan, samt övertyga en majoritet av de noder i nätverket, som deltar i verifieringsprocessen av ett block, att den onda aktörens version av sanningen är den korrekta.

– Det finns stora missuppfattningar när man säger att blockkedjan är publik. Folk tror att deras data kommer att ligga helt öppen för alla. Inget kunde vara mer fel. En publik blockkedja känner jag mig mycket tryggare med än en privat blockkedja. Du måste hacka tiotals miljoner datorer i världen vid exakt samma tidpunkt för att genomföra en kapning, säger Sami Rusani.

”Privat blockkedja” är något av en oxymoron. Orden tycks inte kunna höra ihop. En blockkedja är till sin natur decentraliserad och om den egenskapen går förlorad rör det sig inte längre om en blockkedja, utan om en databas av ett annat slag. Det är ett synsätt Sami Rusani skriver under på och som Shipchain bygger hela sin existens kring.

– Vi har ägnat mycket tid åt att utbilda industrin vad gäller det här. En privat blockkedja går emot hela filosofin. Det är nästan lite fjantigt att ens kalla det en blockkedja.

Ändå har begreppet blivit populärt utanför de mest inbitna kryptovalutakretsarna. IBM:s ambitioner går till stora delar ut på att bygga privata blockkedjor med Hyperledger, en blockkedjemodell som Linux Foundation tillhandahåller. Hyperledgers källkod är öppen, men IBM och deras kunder låter inte vem som helst delta i verifieringsarbetet.

Shipchain är öppet med sin kritik av det förhållningssättet, och anser att IBM:s samarbete med transportjätten Maersk är ett bevis på att modellen inte fungerar.

Tidigare i år lanserade IBM och Maersk Hyperledger-baserade blockkedjeplattformen Tradelens som, beroende på vem du frågar, antingen har varit en stor succé eller ett stort fiasko. I vilket fall som helst så äger Maersk en majoritet av plattformen, vilket gjort att andra transportbolag inte velat ansluta.

– Det hade väl vem som helst kunnat räkna ut med arslet att om Maersk har en blockkedja som de har immaterialrätt på så vill så klart inte Fedex och DHL lägga sin data där. Med ett sådant system är risken att någon blir girig. Precis det kan hända med en privat blockkedja. Vill de stora grabbarna trycka ut någon är det lätt att få majoritet att göra det. Men det kan du inte med Ethereum. När du väl satt igång går det inte att stoppa. Shipchain kan gå i konkurs och dö, men vår blockkedja kommer att leva vidare, säger Sami Rusani.

Marie Wiecke, chef för IBM:s blockkedjedivision, är av förklarliga skäl av en annan uppfattning.

– Jag skulle först och främst ta strid mot uppfattningen att Tradelens inte är decentraliserad. Vi har över 100 deltagare i det nätverket och har spårat över 220 miljoner händelser. Vi jobbar med hamnar, med tullmyndigheter och de första försäkringsbolagen har precis anslutit. Jag vill dessutom inte kalla blockkedjan privat. Däremot behöver man få tillåtelse att vara med. Men det rör sig inte om ett hemligt sällskap. Det är bara det att de flesta av våra kunder vill veta vem de gör affärer med i ett ekosystem där folk är redo att uppge vilka de är.

Det kan vara värt att här stanna till lite vid skillnaden mellan privat och tillåtelsebaserad blockkedja. Det första handlar om vilka som får lov att läsa data, det andra rör sig om vilka som får tillåtelse att delta på en blockkedjeplattform.

Marie Wiecke leder IBM:s satsning på blockkedjeteknik. Foto: Jörgen

Shipchain och IBM är långt ifrån de enda spelarna på den här arenan. Flera andra startupbolag säger sig erbjuda varianter av Shipchains lösning. Blockkedjeallianser mellan transport- och logistikbolag formas. Under tiden kommer förmodligen bilden av vilka som är de mest lämpliga metoderna att klarna.

Dessvärre återstår ett stort problem. Och det gäller i princip för alla industrier som bländats av löftet om blockkedjetekniken. Fysiska varor är inte bitcoin. En fysisk vara och varans ursprung, innehåll och position måste på en blockkedja representeras av digital information.

”Garbage in, garbage stays”

En publik blockkedja kan garantera att informationen inte kan förvanskas i efterhand, men den kan inte garantera att informationen i sig är en korrekt version av sanningen.

Det här är frågor som Peter Altmann, senior forskare vid forskningsinstitutet Rise, ägnar sina dagar åt att fundera över.

– Säg att det rör sig om en producent av kaffebönor. Säg att producenten är certifierad. Redan där har vi problem, eftersom man då måste kunna lita på certifieringsorganet. Men låt oss bortse från det. Så vi har en bonde som ska skicka kaffebönor till någon och är certifierad för att lägga in data på blockkedjan. Hur kan vi vara säkra på att den bonden inte köper kaffe från en ickecertifierad bonde och säljer det som sitt eget? Hur bevisar man det? säger Peter Altmann.

Han arbetar tillsammans med aktörer inom fordonsindustrin för att se över materialflöden och materialtransporter.

– Vi försöker undersöka hur tekniken kan användas för att säkra transparens, om den kan användas för granskning. Går det ens att göra? Går det inte att göra? Man kan säga att forskningen jag bedriver är tredelad. Först måste alla runt bordet vara överens om att vi talar om samma sak. För begreppet blockkedja är jätteförvirrat. Det andra steget är att, givet att vi pratar om samma sak, och att den saken faktiskt är nära ursprungsidén om blockkedjetekniken, ta reda på om aktörernas idéer fungerar ihop med tekniken. Behövs det ens en blockkedja? Finns det uppenbara brister? Finns det redan starka institutioner och legala krav? Om vi kommer fram till att blockkedja är en lämplig lösning så tar vi det tredje steget, att designa själva traven. Det är en jätteutmaning det också, säger Peter Altmann.

Ett gammal it-sanning som ”garbage in, garbage out” har i och med hajpen kring blockkedjeteknik åter blivit aktuellt. Även om Peter Altmann tycker att formuleringen ”garbage in, garbage stays” är en i det här fallet mer korrekt beskrivning. Skräp in, skräp förblir.

– Risken är att man skapar ett system för datahantering med en massa egenskaper som är helt irrelevanta för datainmatningen. Med andra ord: var är godset, hur flödar det, vem äger det, hur går det vidare? Den datainmatningen är inte säkrad. Visst, Shipchain använder en design som liknar den ursprungliga tanken med en blockkedja. Den är tillitslös, decentraliserad, öppen, alla de där grejerna. Jovisst. Men godstransporten är ju inte det, säger Peter Altmann.

Peter Altmann forskar om blockkedjor på forskningsinstitutet Rise. Foto: Peter Altmann

Läs mer: Det här kan vara genombrottet blockkedjan har väntat på

Och, frågar han sig, om alla aktörer kunde lita på datainmatningen – varför ska den sedan genomgå en komplicerad verifikation? Resultatet riskerar att bli en lösning som marknadsförs som en där tillit inte behövs, när tilliten i själva verket blir viktigare än någonsin. Det är människor som ska se till att korrekt data matas in i systemet, och de människorna måste man kunna lita på.

Den här problematiken är inget vare sig Shipchain eller IBM skyltar med, men de medger samtidigt att den existerar och att den innebär en svår utmaning.

– Det är en väldigt bra fråga. En blockkedja kan inte på egen hand förebygga dålig data, säger Marie Wiecke.

Shipchain vill skapa incitament som gör att alla i flödeskedjan vinner på att se till att data representerar det som är sant och korrekt. Ett exempel är att lastbilschaufförer ska få en bonus om de uppfyller ett antal kriterier.

Och en av IBM:s lösningar har varit att utveckla en särskild lins som kan fästas över kameran på en vanlig mobiltelefon. Den kan sedan fånga detaljer på mikrometernivå. Metoden ger IBM data om form, viskositet, mättnadsgrad och så vidare. Med hjälp av artificiell intelligens analyseras sådan data för att ge en, som IBM kallar det, fysisk verifikation.

– Du kan optiskt skanna gods. Så du får en optisk signatur på att det faktiskt är olivolja och inte något annat, eller att bensinen faktiskt har rätt oktanhalt eller att det är rätt läkemedel i pillret, säger Marie Wiecke.

Peter Altmann på Rise känner sig inte övertygad.

– Det låter bra i teorin, men jag vill gärna se praktiska exempel på det. Jag tvivlar inte på att linsen kan läsa saker på mikronivå. Det jag tvivlar på är att en oärlig aktör kommer att rikta sin mobiltelefon mot rätt dunk bensin.

– För om det nu är så att blockkedjeteknik har en så enorm potential så måste man fråga sig varför den inte används någonstans.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer