Samhälle

Åklagaren om Estonia: Ska börja om från början

Bild från dokumentärserien på Dplay där tidigare okända skador i skrovet på Estonia presenterades. Foto: DPLAY/TT

I tre instanser på 1990-talet fattade åklagare beslut om att brottsutredningen om Estonias förlisning skulle läggas ned. Nu har åklagare Karolina Wieslander fått i uppgift att utreda frågan på nytt – bör brottsutredningen återupptas?

Publicerad

26 år efter olyckan är dock de flesta eventuella brott preskriberade.

1997 beslutade åklagaren att lägga ned brottsutredningen om Estonias förlisning, som inträffade tre år tidigare. Beslutet överprövades till en överåklagare och till sist till riksåklagaren (RÅ), som 1999 beslutade att inte återuppta utredningen då brotten var preskriberade.

Även RÅ:s beslut begärdes omprövat, men ett år senare satte man punkt då riksåklagaren beslutade att inte ändra sig.

Hela den processen kan nu komma att tas om, efter att åklagare Karolina Wieslander vid Riksenheten för internationell och organiserad brottslighet fått i uppgift att granska en begäran om att återuppta brottsutredningen om förlisningen.

Börjar om från början

Begäran kom från en man som överlevde katastrofen, med hänvisning till att uppgifter om tidigare okända skador i Estonias skrov blivit kända i en ny dokumentär från Dplay.

– Det är därför (de nya uppgifterna, reds anm) som det går ned till åklagare på min nivå. Frågan har ju varit föremål för prövning i flera åklagarinstanser tidigare.

TT: Du ska alltså börja om från början?

– Exakt. Så kan man säga.

Hon ska dels gå igenom den gamla brottsutredningen, dels ta del av de nya uppgifterna från dokumentären.

– I anmälan har man pekat på dokumentären och de uppgifter som anmälaren menar har framkommit genom dokumentärteamets arbete. Det är skälet till att man begärt att förundersökningen ska återupptas.

Om hon beslutar att inte inleda en ny förundersökning kan det överprövas till en överåklagare. Slutligen kan det hamna hos riksåklagaren igen.

– Det är precis på samma sätt som man gjorde under 90-talet, säger Wieslander.

SHK granskar uppgifterna

Parallellt med åklagarens arbete granskar även Statens haverikommission (SHK) de nya uppgifterna. SHK:s preliminära bedömning syftar till att överväga om den nya informationen ger anledning att revidera de slutsatser som drogs i 1997 års haverirapport om olyckan, om nya utredningsåtgärder bör vidtas och i sådana fall vilka.

TT: Kan det som SHK kommer fram till påverka ditt beslut om det ska inledas en ny förundersökning?

– Jag ska givetvis ta hänsyn till all information som jag har tillgång till. Men jag vill inte föregripa det, jag har inte ens hunnit börja titta på den tidigare förundersökningen fullt ut, säger Karolina Wieslander.

Klart är dock att mer än 26 år har gått sedan Estoniakatastrofen och de allra flesta möjliga brottsmisstankarna har preskriberats. Endast de allra grövsta brotten, exempelvis terroristbrott, brott mot mänskligheten och mord saknar preskriptionstid.

Så även om åklagaren finner anledning att tro att brott har begåtts kan en utredning inte inledas om det inte gäller brott som saknar preskriptionstid.

– Jag kan ju inte återuppta förundersökningen om preskriberade brott, säger Karolina Wieslander.

När hon kommer fatta beslut i frågan är oklart.

– Det vet jag faktiskt inte. Jag kan inte svara på det.

Estoniakatastrofen

Estoniakatastrofen inträffade för över 26 år sedan, natten mot den 28 september 1994. Färjan lämnade hamnen i Tallinn kvällen före men kantrade knappt halvvägs till Stockholm och sjönk på mindre än en timme.

852 människor omkom i katastrofen. 137 personer räddades.

Den internationella haverikommissionen överlämnade sin slutrapport i december 1997. Den viktigaste slutsatsen var att fästena och låsen till Estonias bogvisir var underdimensionerade. Estonia kantrade till följd av att stora mängder vatten forsade in på bildäck.

Krav har tidigare kommit från överlevare, anhöriga och andra engagerade personer om att vraket måste undersökas för att hitta en förklaring till att färjan sjönk så snabbt.