Premium

Vattenlandet – när Sverige drevs av forsar

Allt började med en liten dynamo i Viskan, som försåg ett lokalt spinneri med Sveriges första elektriska inomhusbelysning. Tekniken växte och multiplicerades tills vattenkraften drev hela Sveriges industrialisering och stod för mer än nio tiondelar av landets elproduktion – och hotade att sluka våra sista orörda älvar.

I Rydal i södra Västergötland tog den svenska tillverkningsindustrin flera av sina första stapplande steg, när textilhandlaren Sven Erikson från Kinna invigde det första mekaniska bomullsspinneriet i Sjuhäradsbygden. I en kanal som grävdes från ån Viskan och rakt genom fabriken, placerades ett vattenhjul som drev spinnmaskiner och tvinnare via central remdrift.

Men i en fabrik full med lättantändlig bomull var det direkt livsfarligt att använda fotogenlampor eller gasbelysning. Spinneriet eldhärjades flera gånger, tills man 1882 placerade en dynamo i kraftkanalen och kopplade den till två bågljuslampor. Detta var första gången elektrisk belysning användes inomhus i Sverige, och första gången vattenkraft användes för att producera elektricitet i vårt land.

Snart började andra industrier, som Domnarvets Jernverk i Borlänge, driva både motorer och belysningssystem med likström i låga spänningar som producerades av lokala vattenkraftsturbiner. Men elektrifieringen stannade vid fabriksgrindarna – alla försök att överföra likström i längre sträckor, strandade på de höga ledningsförlusterna.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera