Tre generationer med 132 år i urmakeriets tjänst

2018-07-28 06:00  

TEKNIKHISTORIA. G Wahlberg Ur har gjort 132 år i tidshållningens tjänst. I en lokal med spår från förra sekelskiftet reparerar Carl Gustaf Wahlberg ur med hjälp av ett av landets bästa reservdelsförråd.

Några få meter i från den hårt trafikerade Sveavägen i Stockholm ligger G Wahlberg Ur, en av Sveriges äldsta urmakare. Butiken öppnades 1886 av Knut Gelhaar, i det då nybyggda huset på Tegnérgatan 16 i Stockholm. Han drev firman till slutet av 1920-talet, då han sålde butiken till Gösta Wahlberg som gav urmakeriet sitt namn.

Carl Gustaf Wahlberg, eller Walle som han oftast kallas, är nuvarande ägare. Han har arbetat i butiken sedan 1965 då han som färdigutbildad urmakare fick ta emot sitt gesällbrev. Fram till 1988 arbetade han ihop med sin far Gösta.

Butikens inredning går i mörkt trä och glas. Ett glasskåp är fullt med historiska föremål, ovanliga klockor och verktyg som har använts i butiken. På en gulnad papperslapp innanför glaset står det skrivet att föremålen inte säljs.

En fem meter lång disk blir en naturlig gränsdragning mellan butik och verkstad. På ovansidan är glaset så repigt att det mer påminner om en välbesökt skridskobana än en visningsmonter för klockor. Det finns inte så många klockor till försäljning, eftersom butiken i första hand reparerar och servar äldre väggur.

Pendyler dominerar atmosfären och ljuden. Vissa av klockorna är enkla köksklockor i trä, andra är förgyllda med avancerad reliefutsmyckning i form av blad, djur och människor. På varje vägg hänger det klockor som tickar stillsamt. Ljudet ifrån uren blandas upp med den ständigt brummande trafiken utanför och den påfallande ofta ringande telefonen.

Det mesta av möblemanget är ifrån 1920-talet. I vardera änden av butiken står det en mörkröd nedsutten plyschfåtölj och framför dem står en grå skinnklädda fotpall, som mest används av kunderna att ställa sina väskor på.

I kartonger, påsar, lådor och skåp finns det klockor som ska rengöras, servas eller lagas. Byrålådor är fulla av reservdelar av olika storlek och slag för att kunna ersätter de utslitna delarna. De flesta uren går att få ordning på, men det kan ta lång tid.

– Här är en gammal skeppsklocka som vi ska kolla igenom och göra rent. Det är lite kul, skeppsklockor slår glas istället för timmar. Alltså 4, 8, 12, säger Walle.

Några gånger i timmen kommer någon in för att de vill byta batteri i sitt armbandsur. Arbetet i verkstaden stannar av och urmakaren Carl Gustaf Wahlberg kommer gående med en lite stel vaggande gång. Han möter kunden på ett vänligt sätt, frågar hur han kan hjälpa till.

Han försöker förhala den typen av jobb, genom att fråga om kunden kan komma tillbaka senare. Kunden vill oftast ha klockan direkt och har inte tid eller lust att vänta. De skiljer sig betydligt ifrån de kunder som lämnar in större klockor, de har inte alls har bråttom.

Urmakeriet G Wahlberg har varit specialiserat på större urverk sedan slutet av 1960-talet, och har pågående arbeten på flera hundra klockor åt gången. Ibland kommer en kund in och frågar om de har hunnit kolla på just deras klocka – som de kanske lämnat in för månader sedan.

Det blir svårare och svårare att hitta delar till äldre urverk. Saknas det någon del, så är det inte omöjligt att det finns en komponent som suttit i ett helt annat liknande ur i någon av butikens lådor. Walle säger att det inte är så ofta som han behöver tillverka egna delar, men det händer.

– Jag har mycket delar, kanske mest av alla. Att jag har det beror på att jag har skrotat så många gamla klockor som folk kommit in med, för att de ville komma åt guldet i klockorna.

Värdet på guldet var större än värdet på det gamla uret för kunderna. För Walle har det blivit det omvända. Utan det stora lager han har, skulle det vara omöjligt att laga alla de klockor han får ta emot.

– Det har förändrats mycket. När min far började arbeta gick urmakarna runt och drog upp och servade klockorna på företagen som låg i närheten. Nu är de mest digitala ur som gäller och man köper nytt när det går sönder.

Butikens framtid är oviss.

– Det är få som har kompetensen som krävs för att driva en sån här butik, säger Walle.

Efter 52 år i butiken och med sin ålder på 72 år börjar han fundera på att trappa ned och göra något annat. Han ser inte framför sig någon som skulle kunna ta över butiken. Men det är många som är intresserade.

Jörgen Appelgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt