Telefonkiosken – 100 år av skyddade samtal

2020-10-04 07:10  

TEKNIKHISTORIA. Telefonkiosken skulle skydda mot väder och vind, tjuvlyssning och vandalism. I drygt hundra år hängde den med, tills mobiltelefonen gjorde den överflödig.

Telefonen hade ingen framtid. På sin höjd kunde den komplettera telegrafen, ansåg Kungliga Telegrafstyrelsen. Profetian i årsberättelsen 1877 är en klassisk felbedömning i klass med ”internet är bara en fluga” (som kommunikationsminister Ines Uusmann faktiskt inte sa).

Men det hade den – på mindre än ett årtionde blev Stockholm världens telefontätaste stad: 1886 fanns nära 5 000 abonnenter. Men suget var stort och de flesta som ville ringa fick gå till en pressbyrå, tobakshandel eller annan butik som hade satt upp en apparat på väggen.

Alternativet var apparater på taxistolpar eller stationsväggar, men de erbjöd inget skydd för väder och vind eller nyfikna öron. Kanske avses en automat på stolpe, eller möjligen i en kur, när pressen 1885 rapporterade om den allra första:

”Telefonkiosk har nu uppsatts å Munkbron af hrr Karlsson, och kiosken kommer att om några dagar upplåtas åt allmänheten för telefonering mot avgift. Till det yttre liknar kiosken något våra vattenkiosker, och arbetet har utförts vid Wengströms snickerifabrik å söder.”

Läs mer: Elbilen för 100 år sedan – mer populär än bensinbilen

En del automater byggdes in i skåp, men de utsattes för både sabotage och myntplundring. I de största, garderobsliknande skåpen uträttade mindre nogräknade individer sina behov.

Något måste göras.

Hjalmar Pettersson Celions verk

Telefonkiosken kom samtidigt som bilen; den första ”automobildroskan” rullade ut på Stockholms gator år 1900. Samma år fick Frans Birger Stafsing, chef för Liniebyrån på Telegrafstyrelsen, patent på ett fristående ”telefonskåp”. Det kom att bli vår första serietillverkade telefonkiosk, försedd med myntautomat.

Den egentlige formgivaren var ingenjör Hjalmar Pettersson Celion. Kanske hade han fått inspiration från Danmark, där en svulstigt flott modell togs fram 1895. Celions kiosk, kallad ”pagod”, har ett liknande formspråk med böljande koppartak och ett järngaller som utsvängd ”kjol” längst ned.

Ingenjör Hjalmar Celion jobbade först på Stockholms allmänna telefon AB, men blev anställd på Televerket där han 1900 formgav telefonkiosken pagod. Foto: TEKNISKA MUSEET/OKÄND

Året före fick en tysk heltäckt modell svenskt patent. Men med ett heltäckt skåp ”uppstår den väsentliga olägenheten, att skadegörelse och föroreningar i hytten kunna utföras utan risk för upptäckt, och att de helt och hållet täckta hytterna äfven utan särskild åverkan lätt blifva invändigt allt för mycket nedsmutsade”, står det i pagodens patenttext.

Den var öppen nedtill så att var och en kunde kontrollera ”den i skåpet inneslutne personens förehafvanden”. Men det stoppade inte hundarna, varför ett galler lades till.

Telefonkiosken krävde varken vägg eller stolpe

Kiosken kunde placeras utan vare sig vägg eller stolpe, även om en väggfast variant också fanns med i patentet. Den första ställdes upp i Kungsträdgården 1901 av Televerket, som i drygt tio år hade byggt ut ett riksnät. Andra bolag i stad efter stad satte upp egna kiosker, som konkurrerade ut handlarnas och droskfirmornas.

Från starten 1880 var telefonin lokal, och det fanns som mest 400 nät landet runt. Men i takt med att fjärrnätet byggdes ut köpte Televerket upp lokala nät.

Pagoden togs 1915 fram i en dubbelvariant: ena hytten bar Televerkets märke ”Rikstelefon” och den andra ”Stockholmstelefon”. Denna tillhörde Stockholms allmänna telefonbolag, som samarbetade med LM Ericsson och hade konkurrerat ut landets första telefonbolag, svenska Bell. Televerket tog över Stockholms allmänna 1918 och fick monopol.

Pagoden spreds över landet och ”customiserades” steg för steg, berättar Folke Ackerman i Spånga. Han är den enda i landet som fortfarande restaurerar telefonkiosker.

– De satte dit en krok för käpp eller paraply, plus askkopp och skrivplatta för anteckningsbok. De hade också belysning i form av en karbidlampa, och en liten skorsten på taket.

Folke Ackerman följde i sin fars fotspår. Han var Televerkets ”hovsnickare” i 40 år, och själv har Folke reparerat telefonkiosker sedan 1978 – först på Televerket, sedan i egen firma. I verkstaden har han alla modeller av telefonkiosker som tillverkats.

Pagoden fasades ut i slutet av 1920-talet, då det kom andra stilideal. En pristävling om ny utformning utlystes och vinnaren blev den stramare funkiskiosken Modell 1931.

– Gallret finns kvar längst ned, men är rakt. Kiosken byggdes helt i plåt, det blev för mycket slitage och dyrt underhåll med pagodens träöverbyggnad, berättar Folke Ackerman.

Korttelefonens intåg

Efter 31:an följde den snarlika 34:an, sedan årsmodell 1941 utan galler nedtill och 20 år senare modell 1961 med rundade fönster. I slutet av årtiondet målades kiosker orange och lyste upp gatubild och landsbygd under flera årtionden. Blå och gröna fanns också.

Men 1964 kom en ny kiosk helt i glas med aluminiumram. Den formgavs av arkitekten Carl-Axel Acking och ersatte steg för steg färgklickarna. Modellen utvecklades sedan vidare till vår sista telefonkiosk.

– Den kom 1980 och var den första handikappanpassade modellen, med sänkt golvplatta, säger Folke Ackerman.

I Folke Ackermans verkstad finns telefonkiosker av alla Televerkets modeller genom tiderna, här två ”pagoder” och en modell 1941. Foto: Mats Karlsson

Under 1990-talet ersattes mynttelefonerna med korttelefoner, och i mitten av 2000-talet gjorde mobiltelefonerna kioskerna överflödiga. De plockades ned en i taget och blev på sluttampen reklampelare med wifi. I slutet av 2015 gick en epok i graven när den sista togs bort. Enstaka fick stå kvar som laddstationer för mobiltelefoner.

I dag finns några kvar på friluftsmuseer, hembygdsgårdar och i privat ägo. De flesta pagoder, bland annat en vid Ericssons gamla fabrik på Telefonplan i Stockholm, är kopior från 1980-talet. Bara ett fåtal finns kvar i original: en på Mosebacke och dubbelkioskerna på Skansen och Kornhamnstorg i Gamla stan, plus några ute i landet.

Din bonus som Ny Teknik-läsare: En del av svensk teknikhistoria  

Du som är prenumerant på Ny Teknik digitalt får som en extra bonus ett urval av artiklarna från Teknikhistoria, ett magasin om den tekniska och industriella utvecklingen som lett fram till samhället som det ser ut i dag – med fokus på den svenska utvecklingen.  

Vill du få en bit av historien direkt hem i brevlådan? Teckna din prenumeration redan i dag på: teknikhistoria.prenservice.se  

Gilla Teknikhistoria på Facebook för att få senaste nytt ur historien! 

Gilla Teknikhistoria på Instagram!

Mats Karlsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt