T121 Spica – marinens spjutspets som var skyddad mot kärnvapen

2022-10-08 08:00  

TEKNIKHISTORIA. De stora fartygens tid var förbi och en ny era av snabba ytattackfartyg tog vid. Med Spica-klassens torpedbåtar fick marinen en ny spjutspets i försvaret av svenskt territorium, rustade för kärnvapenkrig. Det sista exemplaret i landet hålls vid liv av en förening.

Ett dovt vinande som snabbt ökar i styrka sprids ut över Hårsfjärdens gråblå vatten. På torpedbåten T121 Spica intill en av Gålöbasens pirar, strax söder om Stockholm, pågår febril aktivitet. Delar av besättningen arbetar koncentrerat på akterdäck, strax intill det flera meter breda luftintaget till de tre nu rytande gasturbinerna från Rolls-Royce. Här krävs andningsmasker som skydd mot partiklarna som frigörs när de dras igång.  

– Luftintaget drar in 75 kubikmeter luft i sekunden när samtliga turbiner är i drift, och det går åt ett kilo bränsle i sekunden. Det är rejäla krafter, säger Gunnar Hellström, teknisk chef, medan han håller ett vakande öga på instrumenten i maskincentralen.

Det är trångt och varmt i utrymmet utanför maskinrummet, men det bekommer inte de maskinansvariga som vant går igenom checklistan för dagens systemkontroll. En ny säsong till sjöss stundar för den enda torpedbåten av totalt sex i Spica-klass som är kvar i drift.

Håkan Thelke skärskådar instrumenten i maskincentralen. Bland det viktigaste att hålla koll på är varvtalen för de tre gasturbinerna, som tillsammans har en kapacitet på 12 750 hästkrafter. Foto: FREDRIK SEDERHOLM

T121 Spica blev det första örlogsfartyget som fick gasturbiner i stället för dieselmotorer för framdriften. Och med det kom möjligheten att ”kliva ombord, vrida om nyckeln och dra iväg”, som Lennart Törnberg från den ideella föreningen T121 Spica Vänner uttrycker det.

– Med gasturbinerna slipper vi den tidsödande varmkörning som krävs med dieselmotorer, och turbinerna är dessutom väldigt kompakta och lätta jämfört med dieselvarianten. Det gjorde det möjligt att placera bryggan och manöverrummet längre akteröver än vad som var normalt med Spica-klassens föregångare, säger han. Lennart Törnberg tjänstgjorde själv på torpedbåten T122 Sirius som gick i rote med Spica när de var i bruk.

Bryggans placering är inte det enda som fångar ögat på däck. Den rejäla sfär som pryder bryggans tak brukar väcka en hel del frågor från allmänheten, och inte sällan leda till skämtsamma svar om vad den kan tänkas innehålla i form av hemliga vapen. Men till saken hör att det inte är helt orimligt att kalla innehållet detta, mot bakgrund av att den radarenhet som plastkupolen innehåller blev ett steg in i den digitalisering som vi i dag tar för given i militära fordon av den här typen.  

– Det var första gången man tillämpade digital databehandling med ferritminne (tidig typ av lagringsminne för datorer) och med det möjligheten att använda det binära systemet för beräkningar. Det gav en snabbhet och noggrannhet som vi inte hade sett tidigare, säger Lennart Törnberg, och tillägger med ett leende:

– Det ska väl också tilläggas att beräkningskapaciteten som fanns i den här maskinen, med modellår 1962, kan jämställas ungefär med den som i dag finns i Clas Ohlsons billigaste miniräknare. Men Spicas ”dator” är specialprogrammerad för ballistiska beräkningar. Utvecklingen har gått fort!

Men när Spica-skeppen sjösattes var det en nymodighet. Tillsammans med det som kom att bli ett direkt svar på den tidens spända världsläge – möjligheten att möta följderna av ett kärnvapenkrig.

Den vita rektangulära lådan intill torpedtuben på däck innehöll ett av två luftintag med filter som skulle rena uteluft som kontaminerats av kontaminerats av radioaktivt nedfall, kemiska eller biologiska stridsmedel. Fartyget kunde förseglas och bli både luft- och vattentätt vid behov. Foto: FREDRIK SEDERHOLM

– Fartygen var de första med helt inbyggd brygga och skrov som kunde förslutas och bli helt luft- och vattentäta. Två luftfilter, ett på däck och ett på bryggan, skulle filtrera uteluften från biologiska stridsmedeö och radioaktivt nedfall. Dessutom installerades munstycken för sprinklers på däck som kunde skölja rent fartygen från radioaktivt nedfall, säger Lennart Törnberg.

Projekteringen av det som till slut skulle bli de sex torpedbåtarna av Spica-klass kom att ske under den kanske mest kyliga perioden av kalla kriget. I den globala kraftmätningen mellan öst och väst som inleddes under andra världskriget hamnade Sverige i ett läge mellan maktblocken, vilket ställde nya krav på det marina försvaret. Det blev inledningen av en ny era, där fokus hamnade på att med en effektiv jagarflottilj försvara svenskt territorium mot invasionsstyrkor. Rent krasst: att stoppa ”ryssen”.

– Spica och hennes fem systrar ingick i en flottilj med tre jagare som snabbt skulle kunna gå ut och möta en invasionsstyrka, gå till attack med den samlade vapenarsenalen och sedan lika snabbt vända tillbaka in mot kusten igen.

Läs mer: 500-åringen marinen – från Vasa till Stridsbåt 90

Snabbheten består även i nutid, när kraften från de rytande turbinerna släpps loss i provturen på fjärden utanför Gålö. Och även om T121 Spica vid det här laget har många år på nacken är det tydligt att det som en gång gjorde henne till en viktig del av det marina försvaret väcker uppmärksamhet än i dag.

– Vi är ju snabbare än en del av de nutida militära båtarna. Och jag kan ju säga att det var en del som lyfte ögonbrynen bland de internationella deltagarna när vi agerade fiende på uppdrag av Försvarsmakten under den militära övningen Aurora 2017, säger Lennart Törnberg.

Lennart Törnberg, vice ordförande i föreningen T121 Spica Vänner. Foto: FREDRIK SEDERHOLM

Han, som är föreningens vice ordförande, är långt ifrån den enda i dagens besättning som har haft sin militärtjänstgöring på någon av de sex torpedbåtarna i Spica-klass. Det är en erfarenhet som flera av dem ombord delar. Och om inte annat har fartyget blivit välbekant för dem under de 30 000 arbetstimmar som ägnats åt att rusta upp det som för bara 20 år sedan var ett knappt sjödugligt skal till fartyg. Då, i början av 2000-talet, stod T121 Spica uppställd som museifartyg vid piren utanför Marinmuseum i Karlskrona.

– Hon hade använts som reservdelsdepå, det stod vatten upp över durkarna inne i fartyget, det var mögligt överallt och det som återstod av maskineriet var en och en halv gasturbin. Men vi såg möjligheterna!

Veteranbåtsentusiasterna kopplade till Veteranflottiljen, som har sin bas på Gålö, fick ögonen på det illa åtgångna fartyget och inledde en diskussion med Marinmuseum – som valde att skänka det till stiftelsen som bildades.

Läs mer: 500-åringen marinen – från Vasa till Stridsbåt 90

Det tog entusiasterna i vänföreningen sex år och 30 000 arbetstimmar innan den första provturen kunde genomföras – på nationaldagen 2008. I nutid har fartyget licens för passagerartrafik och ordnar ett antal turer med betalande resenärer varje år. Det är vad som ger inkomster till föreningen och stiftelsen, i övrigt finns inga formella stöd eller bidrag till driften. Mycket sker genom medlemmarnas försorg och åtskilliga obetalda timmar för att hålla fartyget i farbart skick.

T121 Spica var ett museifartyg med ett utrivet och mögelskadat inre när veteranbåtsfantasterna fick ögonen på henne. Bilden på styrbords och mittens huvudturbin från början av 2000-talet visar en liten del av det som föreningen T121 Spica Vänners medlemmar sedan ägnade 30 000 ideella arbetstimmar åt att få till ett sjövärdigt fartyg. Foto: VETERANFLOTTILJEN

– Det finns en väldigt fin sammanhållning bland medlemmarna i Spica Vänner, en vanlig arbetshelg som den här är det alltid 20–25 personer här och jobbar. Att hålla henne i skick är förstås en utmaning, det är trots allt en båt från 1966 och med det en svårighet att få reservdelar om något behöver bytas ut. Mycket får vi konstruera egna lösningar för, säger Olle Jidinger, ordförande för föreningen Spica Vänner.

Läs mer: Uppfinnarens krokiga väg till havsdjupen 

I nuläget har de accelererande drivmedelspriserna seglat upp som en ny utmaning för fartyget, som drar omkring 4 000 liter diesel i timmen när samtliga turbiner är i bruk. Men viljan finns att bevara T121 Spica som ett bruksfartyg, en levande påminnelse om det som var inledningen av en ny era i det militära marina försvaret – och det som är den sista torpedbåten av sitt slag kvar på svensk mark.

– Tre av Spicas fem systrar hamnade i Grekland efter utrangering, med någon slags avlägsen tanke om renovering hos de som tagit över dem, en bogserades till Baltikum för skrotning och T122 Sirius delades i bitar och fraktades till ett grustag i Värmland där hon lades i deponi. Det här är vad som finns kvar av de första Spica-båtarna, säger Lennart Törnberg.

T121 Spica var den första av torpedbåtarna som lämnade Götaverken 1966, tätt följd av T122 Sirius och T123 Capella. De övriga tre i Spica-klassen – Castor, Vega och Virgo – byggdes av Karlskronavarvet med sista leverans 1968. T121 Spica är närmast i bild i fotografiet från sjösättningsåret. Foto: ÅKE BERGQUIST/MPD/SJÖHISTORISKA MUSEET

T121 Spica

Längd: 42,5 meter.

Bredd: 7,1 meter.

Deplacement: 210 ton.

Propellrar: Tre Kamewa, hyrdrauliskt ställbara propellerblad.

Fart: 40 knop.

Motor i utförandet 12-stegs axialkompressor samt ett centrifugalkompressorsteg. 2-stegs kompressorturbin. 2-stegs kraftturbin.

Bestyckning:

57 mm Bofors allmålspjäs.

Sex 53 cm trådstyrda torpeder.

Två 7,62 mm kulsprutor M/58.

Lys- och remsraketer, minor och sjunkbomber.

Radar: Navigeringsradar PN 610, spaningsradar PS 57 och eldledningsradar PE 57.

 

Torpedbåtens tidslinje

Sjösattes den 24 april 1966.

Gjorde sin sista övning 1987.

Utrangerades formellt från Försvarsmakten 1989.

Överlämnades till Marinmuseum samma år.

Överlämnades till den nybildade stiftelsen T 121 Spica år 2002.

Första provturen efter renovering gjordes på nationaldagen 2008.

Din bonus som Ny Teknik-läsare: En del av svensk teknikhistoria

Du som är prenumerant på Ny Teknik digitalt får som bonus ett litet urval av artiklarna från Teknikhistoria, ett magasin om den tekniska och industriella utvecklingen som lett fram till samhället som det ser ut i dag – med fokus på den svenska utvecklingen.

Vill du få en bit av historien direkt hem i brevlådan? Teckna din prenumeration redan i dag på: nyt.se/prenumeration-teknikhistoria

Gilla Teknikhistoria på Facebook för att få senaste nytt ur historien!

Gilla Teknikhistoria på Instagram!

Angelica Söderberg

Mer om: Fartyg Marinen

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt