Svensk teknik avslöjar nya detaljer om domedagsglaciären Thwaites

2022-09-09 06:00  

Den svenska obemannade farkosten Ran tog sig tätt intill Thwaites, Domedagsglaciären på Antarktis. När forskarna tankade hem undervattenfarkostens data trodde de först inte sina ögon.

Thwaitesglaciären ligger på Antarktis västra sida och täcker en yta om 70 000 kvadratkilometer. Den är alltså nästan lika stor som Svealand.

Ofta kallas den Domedagsglaciären på grund av sin storlek och för att den kan få stor betydelse för havsnivåhöjningen. Om all is i glaciären skulle smälta skulle havsnivån kunna höjas världen över med omkring en meter, enligt beräkningar.

Därför följs den med spänning av forskare världen över. I början av 2019 gjorde ett internationellt forskarteam en expedition till glaciärens norra sida och resultaten publicerades nyligen i Nature Geoscience.

”Ett sammelsurium av isberg och havsis”

Ombord på fartyget var Anna Wåhlin, professor i fysisk oceanografi vid Göteborgs universitet, samt undervattensfarkosten Ran, som ägs av universitetet.

Forskarteamet kunde undersöka havsbottnen intill den norra delen av Thwaitesglaciären, som tidigare har varit otillgänglig. Foto: Aleksandra Mazur/Göteborgs universitet

Egentligen var forskarteamet på väg till ett annat område för att studera Thwaites östra sida. Men väl på plats upptäckte forskarna att glaciärens norra del var tillgänglig.

– Tidigare var det ingen som hade lyckats komma in där. Det är väldigt ovanligt att det är så öppet, så vi ändrade planerna och gick in dit i stället, berättar Anna Wåhlin för Ny Teknik.

Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet. Foto: Malin Arnesson/GU/TT

Just den norra delen av glaciären är mycket föränderlig. Sprickor bildas snabbt och stora isberg släpper.

– Då släpper isbergen smältvatten som lägger sig i ett tunt lager vid ytan. Ett sådant lock fryser lätt och därför är det just nu ett sammelsurium av isberg och tjock havsis där, så det går inte längre att komma in, säger Anna Wåhlin.

”Tänkte först att ryssarna hade varit där”

Stämningen ombord på fartyget var nästan andäktig när Thwaites shelfis, den del som flyter ovanpå havsvattnet, kom i sikte.

– De flesta ombord hade forskat om glaciären i årtionden och fick nu se den för första gången. Det var ganska högtidligt, berättar Anna Wåhlin.

Med undervattensfarkosten Ran kartlades havsbottnen intill glaciären. Den körde fram och tillbaka ”likt en gräsklippare” ungefär 50 meter över bottnen för att samla datapunkter med ett multistrålande ekolod och en sidoskannande sonar. Sedan kunde datapunkterna sättas samman till en sorts karta över bottnens topografi.

Undervattenfarkosten Ran ägs av Göteborgs universitet. Foto: Aleksandra Mazur/Göteborgs universitet

När forskarna hade fått upp farkosten på fartyget igen och kunde ladda ned dess data trodde de först inte sina ögon. Utrustningen visade att det fanns 160 parallella små åsar i havsbottnen. Anna Wåhlin liknar dem med spår efter en bandvagn.

– Jag tänkte först att ryssarna hade varit där. Eller att det var något hemligt i alla fall. Men jag vågade inte säga det högt, säger hon och skrattar.

De här bilderna är båda tagna med multistrålekolod, den högra från fartyget vid havsytan och den vänstra från Ran. Eftersom Ran är närmare botten blir bilden tydligare. ”Det är som att äntligen få på sig glasögon efter att ha varit närsynt i flera år”, konstaterar Anna Wåhlin. Foto: Alastair Graham

Spåren var så regelbundna att forskarna var tvungna att jämföra data från flera olika instrument. Men både ekolodet och sidosonaren bekräftade bilden.

”En liten spark skulle kunna leda till en stor reaktion”

Så småningom kom forskargruppen fram till att de små åsarna, cirka 20 cm höga, har bildats i sedimenten av tidvattnets rörelser. En ås har bildats per dag under fyra månaders tid.

– Det är väldigt speciellt med så bra inzoomning så att man kan se åsarna. Man har inte kunnat se dem tidigare, säger Anna Wåhlin.

Undersökningarna gjordes med undervattenfarkosten Ran. Foto: Johan Rolandsson/Göteborgs universitet

Utifrån mellanrummet mellan åsarna kan forskarna dra slutsatser om hur snabbt glaciären har dragit sig tillbaka från havet. Hade isen varit kvar på havsbottnen hade tidvattenåsarna suddats ut.

– Vi har sett spår av att glaciären har varit mycket längre ut. Under istiden gick den hela vägen ut till kontinentalsockeln. Nu har vi en mätning av hur snabbt den drog sig tillbaka, säger Anna Wåhlin.

Forskargruppen kom fram till att glaciären drog sig tillbaka med en hastighet av drygt 2,1 kilometer per år under en femmånadersperiod som inträffade någon gång under de senaste 200 åren. Det är ungefär dubbelt så fort som Thwaites har rört sig på senare tid, enligt de mätningar som har gjorts med satelliter mellan 2011 och 2019.

Studien leddes av geofysikern Alastair Graham på University of South Florida. Han tycker att resultaten är oroväckande eftersom Antarktis istäcken inte längre kan betraktas som trögrörliga.

– Bara en liten spark på Thwaites skulle kunna leda till en stor reaktion, säger han på universitetets webbplats.

”Försökte komma dit i vintras”

Robert Larter, som deltog i studien från British Antarctic Survey, är av liknande åsikt:

– Thwaites håller sig fast med fingertopparna i dag och vi bör förvänta oss stora förändringar över korta tidsskalor i framtiden, till och med från ett år till ett annat, när glaciären väl har dragit sig tillbaka förbi en låg ås på bottnen, säger han på webbsidan.

Anna Wåhlin däremot är inte lika säker på vad de nya resultaten betyder för framtiden.

– Vi har inte jobbat med framtiden i den här studien. Man kan tänka på två sätt, eftersom det gick fortare förut kan det gå fortare igen. De flesta tror det. Eller så kan det sakta av framöver, säger hon.

Ran har köpts av Göteborgs universitet tack vare medel från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Foto: Lars Boeme

Själv tycker hon att det positiva är att forskarna nu har mer kunskap. Genom att veta hur snabbt glaciären har rört sig historiskt finns det en mätpunkt att använda i modeller om framtida scenarier.

Forskargruppen vill tillbaka till Antarktis och ta sedimentprover från åsarna på havsbottnen för att datera dem mer exakt. Anna Wåhlin hoppas att det ska bli möjligt om ett eller ett par år.

– Det är inte riktigt klart än. Vi försökte komma dit i vintras, för ett par månader sedan, men då lyckades vi inte komma in till detta område, säger hon.

 

Fotnot: Svealand är drygt 80 000 kvadratkilometer stort.

Ran

Modell: Kongsberg Hugin.

Maxdjup: 3 000 meter.

Batteri: Fyra utbytbara litiumjonbatterier om 40 kWh.

Drifttid: 41 timmar vid 3 knops genomsnittlig fart.

Maxfart: 6 knop.

Längd: 7,5 meter.

Diameter: 87,5 centimeter.

Vikt: Cirka 1 800 kg.

Inköpspris: Cirka 25 miljoner kronor för farkosten och ytterligare 9 miljoner för programvara, sensorer och annan utrustning. Pengarna till köpet har donerats av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt