Sovjetiska armémotorcykeln – allt går att fixa i fält

2019-04-22 06:00  

Har man en Ural-motorcykel behöver man tålamod. Både när det gäller farten och med de stopp på vägen som ofta sker. Fördelen är att föraren kan laga det mesta själv på vägrenen eller i skogen.

I början hade André Wachholz många problem med sin Ural, men med tiden lärde han sig hur allt fungerar. Första turerna var kantade av svårigheter.

– Jag hade elva haverier på sju mil, säger han.

De som äger en Ural är medvetna om att saker går sönder, och de är alltid förberedda för att det värsta kan hända. Därför har de alltid mycket verktyg och reservdelar med sig var de än åker.

– Bara en enda gång har jag åkte till en verkstad med cykeln, men det besöket gjorde tyvärr mer skada än nytta, berättar André Wachholz, som bor i Stockholm.

Dessutom har motorcykeln reservhjul på sidovagnen och de flesta har även en reservdunk med bensin med sig.

Läs mer: Sportmotorcyklarnas stamfader – världens dyraste japanska sporthoj

Historien om Ural började 1939 då Sovjetunionen och Tyskland försökte hålla sams genom Molotov–Ribbentrop-pakten. Sovjetunionen var i behov av ett modernt militärt fordon som kunde användas till bland annat rekognosering och fick ritningar till BMW-modellen R71, en motorcykel med en sidventilsmotor på 750 kubik. Den tyska armen hade ratat modellen till förmån för BWM R12.

1941 startade de sovjetiska fabrikerna egen tillverkning av modellen i Moskva, med massproduktion, sämre metaller, högre toleranser och råa oslipade gods.

Samma år anföll Tyskland och fabriken flyttade till Irbit i Uralbergen. Därav det egentliga företagsnamnet IMZ-Ural, Ural från motorcykelfabriken i Irbit.

Meningen var att producera 40 000 militärmotorcyklar. Det blev bara 10 000 under kriget, eftersom de sovjetiska ingenjörerna i stället fick ritningar på en jeep ifrån amerikanerna. Produktionen av motorcyklarna fortsatte på samma sätt efter kriget fram till att Sovjetunionen upplöstes.

Att äga en Ural är ungefär som att ha en bil på 1960-talet. Man behöver dra åt skruvar ibland och man behöver ha koll på oljan. Det finns i princip alltid något som man kan fixa, men det är inget på Andrés motorcykel som måste åtgärdas för tillfället.

Läs mer: Fords liv styrdes av bilproduktionen

Han vet vilka verktyg han måste ha med sig, och om det värsta skulle hända kan han till exempel byta tändspole, tändsystem eller ventiler.

Fyrtio mil är en ganska lagom sträcka att köra på en dag, säger André Wachholz. En Ural tar sig fram ganska obehindrat nästan överallt, men helst i lägre hastigheter. Över 70 kilometer i timmen blir körupplevelsen mycket sämre eller rent av plågsam. Han åker aldrig på motorväg.

– Vilka vägar som helst är bättre, säger André Wachholz.

Nu är det flera år sedan han hade några större problem på vägen och han är inte lika rädd för att bli stående längre. Han får ofta punktering, men Uralen är utrustad med reservhjul, så det brukar lösa sig med den medhavda domkraften.

De flesta av Ural-motorcyklarna är svåra att bestämma exakt årsmodell på, eftersom de består av så många delar ifrån olika år, modeller och tillverkare. Det börjar ta slut på reservdelar i original, men det finns nytillverkning, ibland av väldigt låg kvalitet. Få Uralägare är nostalgiska, så många modifierar med egna lösningar. Det viktigaste är att det rullar.

– Allt det där har bara gett mig mer vilja att förstå hur allt fungerar, säger André Wachholz.

Boktips för den händige

André Wachholz har skrivit två böcker om kultmotorcyklarna.

  • Sovjetiskt järn : Konsten att sköta en sidovagnsmotorcykel
  • Sovjetiskt järn 2 : Konsten att njuta av sovjetiska sidvagnsmotorcyklar

(Behandlar även M-72, K-750, Ural, Dnepr, BMW och Chang Jiang.)

 

Reportaget har tidigare publicerats i Teknikhistoria.

Prenumerera på tidningen här.

Gilla Teknikhistoria på Facebook.

Jörgen Appelgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt