Så kan omdiskuterade mellanlagret ta emot mer kärnbränsle

2021-08-25 16:21  

Just nu bråkas det intensivt om mellanlagret Clab i Oskarshamn. Svensk kärnbränslehantering, SKB, hävdar att det går att ta emot 3 500 ton mer använt kärnbränsle utan ombyggnader – bara genom att packa om i de underjordiska bassängerna.

Egentligen handlar bråket om slutförvaret för använt kärnbränsle, som SKB vill bygga i Forsmark, 500 meter ner i berget. Frågan om det ska tillåtas eller inte ligger på regeringens bord.

Kärnkraftsindustrin anser att allt är klappat och klart, och att regeringen borde säga ja till slutförvaret. Annars menar industrin, med SKB i spetsen, att mellanlagret Clab slår i taket för sitt tillstånd 2023, och då inte kan ta emot mer använt kärnbränsle från de svenska kärnkraftverken.

Enligt Torbjörn Wahlborg, ordförande för SKB, skulle det innebära att vissa kärnkraftverk inte kan återladdas med kärnbränsle efter revisionen 2024.

Anläggningen Clab ligger strax utanför Oskarshamn. Foto: Curt-Robert Lindqvist

För att inte riskera problem med Sveriges elproduktion har regeringen föreslagit att tillståndsfrågan delas upp i två delar, en om slutförvaret i Forsmark och en om utökad mellanlagring i Clab.

Kärnkraftsindustrin har protesterat högt mot detta och kallar det för att förhala beslutet om slutförvaret. Även Oskarshamns kommun har uttryckt kritik. Där vill man att hela systemet för att förvara det utbrända kärnbränslet kommer på plats.

Ompackning i bassängerna

I dag finns 7 450 ton uttjänt kärnbränsle i Clab. Det är allt bränsle som har använts i svenska kärnkraftverk sedan starten. I mellanlagret förvaras det i kylda vattenbassänger ungefär 40 meter under markytan. Åtta meter vatten ska skydda mot strålningen.

Clab rymmer ett system av vattenbassänger. Foto: SKB

Det nuvarande tillståndet för Clab gäller 8 000 ton använt kärnbränsle. För att utöka lagringen till 11 000 ton behöver SKB, förutom ett nytt tillstånd, packa om i bassängerna.

– Vi måste också få ett tillstånd för att börja kompaktera härdkomponenter som vi har i bassängsystemet. Annars får vi inte plats för upp till 11 000 ton bränsle, säger Simon Roth, kommunikatör på SKB.

”Vi behöver lasta om”

Främst handlar det om gamla styrstavar, som måste kapas i mindre delar och packas om. Dessutom behöver en del bränsle lastas över till mer kompakta förvaringskassetter.

– En del av det bränsle vi har i dag står i en äldre form av förvaringskassett, där vi bara får ner 16 bränsleelement från kokvattenreaktorer. Vi behöver lasta om det till så kallade kompaktkassetter, då får vi plats med 25 element på samma yta i bassängen, säger Simon Roth.

Med de åtgärderna anser SKB att det inte behövs några ombyggnader i Clab för att kunna ta emot 11 000 ton kärnbränsle. Inga nya bassänger måste skapas.

Så går det till när bränslet tas emot i Clab. Foto: SKB

Syftet med Clab är att det ska utgöra en del av en hel förvaringskedja för det använda kärnbränslet.

När bränslet plockas ut ur reaktorn avger det fortfarande stora mängder energi, och förvaras därför först i ungefär ett år i en bränslebassäng i reaktorbyggnaden vid respektive kärnkraftverk. Under den tiden hinner en stor del av energin avges i form av strålning och värme.

Sedan är planen att bränslet förvaras i mellanlagret i 30-40 år så att det därefter kan kapslas in och stoppas ned i slutförvaret.

Kan kyla 12 megawatts resteffekt

Efter ett års kylning vid kärnkraftverket räknar SKB med att bränslet har en resteffekt om cirka 13 000 watt per ton.

– Och efter 30 eller 40 års mellanlagring är det nere på 1 000 watt, säger Simon Roth.

Simon Roth. Foto: SKB

Planen för slutförvaret är beräknad så att resteffekten från det bränsle som stoppas in i varje kapsel inte får överstiga 1 700 watt.

Vad skulle hända om man stoppade bränslet i slutförvaret utan att mellanlagra det först?

– Det skulle bli för varmt. Slutförvaring vilar på beräkningar och säkerhetsanalyser. Vi vill undvika skador på bufferten som omger kopparkapslarna. Man mellanlagrar bränslet för att det ska bli både svalare och mindre radioaktivt, säger Simon Roth.

Bränslet som ligger i mellanlagret Clab i dag har en total resteffekt på 9 MW.

– 2018 tog vi en ny moderniserad kylkedja i drift, med den kan vi kyla upp till 12 MW:s resteffekt, säger Simon Roth.

Föreslår prövning i flera steg

Strålsäkerhetsmyndigheten har redan sagt att SKB:s plan att utöka mellanlagret är godtagbar. Den ingick i beskedet som myndigheten gav 2018, när den meddelade att SKB har förutsättningar för att nå tillräcklig strålsäkerhet i slutförvar, inkapslingsanläggning och mellanlager.

Om regeringen nu väljer att dela upp tillståndsfrågan i två delar och säger ja till mellanlagret föreslår Strålsäkerhetsmyndigheten en fortsatt prövning av planerna för Clab i flera steg.

– Då måste SKB lämna in en säkerhetsredovisning, där vi granskar detaljer i den nya konstruktionen, och vi måste godkänna den innan SKB har tillåtelse att uppföra anläggningen. Sedan följer två uppföljande granskningar innan SKB får ta anläggningen i provdrift och till sist kan övergå i rutinmässig drift, säger Elisabet Höge på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Miljörörelsen gillar idén att dela upp tillståndsbeslutet

Myndigheten ser inga legala hinder för att dela upp tillståndsfrågan i två delar men varnar för utmaningar i samhällelig acceptans och förankring. Dessutom har myndigheten påtalat att en senareläggning av beslut om slutförvaret skulle kunna innebära kostnader för staten, ”till exempel i det fall medel från Kärnavfallsfonden inte skulle räcka till”, skriver Strålsäkerhetsmyndigheten i sitt remissvar till regeringen.

Miljörörelsen tycker att det är en bra idé att dela upp tillståndsbeslutet i två delar. Det skulle ge regeringen tid att fokusera på den långsiktiga säkerheten i slutförvaret och begära vetenskapliga resultat från kopparkorrosion i de så kallade LOT-försöken, skriver Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning.

Tidigare har miljörörelsen också påpekat att det finns plats för många års lagring av använt kärnbränsle även vid reaktorerna.

– SKB har sagt att Clab blir fullt år 2023, men det gäller i slutet av 2023, i kvartal fyra. Kommer man bortom det kanske man kan lagra mer bränsle vid verken än den ursprungliga planen. Men det skulle handla om små volymer att det inte har någon större betydelse för frågan om utökad lagringskapacitet i Clab, säger Elisabet Höge på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Så fungerar mellanlagret Clab

När det använda kärnbränslet anländer till Clab placeras transportbehållaren i en nedkylningscell där bränslet kyls med vatten. Med hjälp av provtagning på det utgående vattnet säkerställs att bränslet är intakt.

Transportbehållaren placeras sedan i den så kallade behållarbassängen, och körs på rullvagn vidare till urlastningsbassängen. Där lyfts bränsleelementen ut ur transportbehållaren och placeras i förvaringskassetter. Arbetet görs med hjälp av maskiner och bränslet befinner sig under vatten.

Därifrån transporteras kassetterna till sin förvaringsbassäng, cirka 40 meter under marken. Där stannar bränslet i 30 till 40 år.

Clab har kapacitet att ta emot 300 ton uran per år. En svensk kärnreaktor ger upphov till mellan 15 och 25 ton per år.

Mellanlagret kostar cirka 170 miljoner per år och sysselsätter cirka 100 personer.

Clab togs i drift 1985 och byggdes ut vid millennieskiftet. I dag rymmer det tio mellanlagringsbassänger.

Olika typer av mellanlagring

Det svenska mellanlagret klassas som en aktiv och våt förvaring i och med att det kyls aktivt med vatten.

Det finns dock andra länder som förvarar sitt använda kärnbränsle i andra typer av mellanlager. Till exempel Schweiz och USA har valt så kallad torr och passiv lagring. Det innebär att bränslet placeras i speciella behållare i bergrum, varifrån värmen leds bort.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt