Så blev Bell först med telefonen

2020-06-27 07:22  

TEKNIKHISTORIA. Att uppfinna en ”talande telegraf” var länge ingenjörskonstens Mount Everest. Det här är den kontroversiella historien om varför äran slutligen tillföll Alexander Graham Bell – medan giganterna vars axlar han stod på föll i glömska.

När den elektriska telegrafen slog igenom i mitten av 1800-talet beskrevs den för lekmän med följande metafor: ”Föreställ dig en hund så lång att den har huvudet i Wien och svansen i Paris. Om du trampar på svansen i Paris, kommer hunden att skälla i Wien.”

Verkligheten var dock inte fullt så simpel som denna snitsiga slogan gjorde gällande. Telegram transkriberades med hjälp av morsealfabetet, en ganska långsam process som behövde skötas av dedikerade telegrafister. När de avkodat ett meddelande kunde det nedtecknas, stoppas i ett kuvert och levereras som om det vore ett vanligt – om än ovanligt abrupt formulerat – brev.

Telegrafen har kallats det största genombrottet inom informationsteknik sedan Gutenbergs tryckpress. Men knappt hade den hunnit slå igenom innan en hel generation av uppfinnare började drömma om en mycket enklare, en samtidigt oändligt mycket mer komplicerad lösning: en talande telegraf.

Okända namnet i telefonhistorien: Antonio Meucci

Ironiskt nog gjorde dåtidens begränsade möjligheter till kommunikation att dessa uppfinnare ofta inte var medvetna om att det fanns fler som strävade mot samma mål, helt oberoende av varandra – och i helt olika ändar av världen.

Läs mer: Från da Vincis teckningar till dagens helikopter

En av dem hette Antonio Meucci, och om du aldrig hört det namnet förut finns det en anledning till det. Meucci var själva definitionen av rätt man på fel plats, både bildligt och bokstavligt talat. Medan kapprustningen inom telekommunikation började ta fart i Europa och USA efter telegrafens genombrott, emigrerade Meucci i stället från Italien till Kuba.

Knapphändiga rapporter vittnar om att han redan 1849 demonstrerade en mystisk telefonliknande prototyp kallad ”tele trofono” i Havanna. Men dessa rapporter nådde inte många ögon på det amerikanska fastlandet. Under de två decennier som följde fortsatte Meucci med sin utveckling, och lämnade Kuba för ett liv i New York.

Men tyvärr följde oturen med honom även dit. Han lärde sig knappt någon engelska, skadades illa i en explosion ombord på en ångbåt, och stod snart på ruinens brant. Han satte sitt sista hopp till sin teletrofon, som han bestyckade med en taltratt och faktiskt lyckades få att förmedla mänskligt tal på drygt 1,5 kilometers avstånd via en kopparledning.

1870, efter dussintals iterationer, ansåg han sig ha fullbordat uppfinningen. Men vid det laget var han inte längre ensam om det. Tysken Johann Philipp Reis hade även han tagit fram en ”telephon” som kunde förmedla mänskliga röster, om än med otillfredsställande tydlighet.

Bell uppfann ett mekaniskt huvud

Nästan exakt samtidigt trädde Antonio Meuccis landsman Innocenzo Manzetti in på arenan, med sin egen variant av telefonen, som också med viss svårighet kunde möjliggöra konversationer på långa avstånd. Alla tre kunde göra anspråk på titeln ”telefonens uppfinnare”, beroende på hur löst man definierar ”telefon” – men inget av dessa namn har etsat sig fast i mänsklighetens kollektiva medvetande.

Läs mer: Pionjärerna banade väg för solenergiboomen

Jämfört med Antonio Meucci är det svårt att föreställa sig någon som var lika mycket rätt man på rätt plats som skotten Alexander Graham Bell. Reda som barn var det tydligt att han ärvt intresset för teknik och den mänskliga rösten av sin far, en aktad professor inom talteknik.

I tonåren uppfann han tillsammans med sin bror ett slags mekaniskt huvud med rörliga läppar, vilka kunde forma rudimentära ord när luft pumpades genom huvudets artificiella luftstrupe.

Några år senare började han jobba för sin far med att lära ut ”visible speech” – en metod för att lära dövstumma att forma ord, som Alexander Bell den äldre uppfunnit. I 20-årsåldern flyttade han till Kanada, varifrån han började pendla till Boston, där han blev en respekterad professor och sedermera grundade en egen skola för att lära ut ”visible speech”. Samtidigt fortsatte han experimentera med olika uppfinningar relaterade till fonetik och akustik.

Framåt början av 1870-talet hade Bell hittat en ny besatthet: att utveckla en telegraf som kunde förmedla ljudvågor.

Det här råkade också ske parallellt med att Meucci, Reis och Manzetti tog fram sina egna prototyper enligt samma princip. Då Meucci vid det här laget bodde i New York, och redan ansåg sig ha konstruerat en telefon med potential för massproduktion, lämnade han 1871 in ett ”patent caveat” till de amerikanska myndigheterna – ett slags förberedande, rudimentärt dokument som signalerar ens avsikt att inom kort ansöka om ett regelrätt patent.

Meucci hade inte råd med patentavgiften

Men denna ansökan blev aldrig av – eftersom den ständigt olycksförföljde Meucci inte hade råd med avgiften. Som om inte det vore nog var det förberedande dokumentet förbryllande vagt – kanske inte helt överraskande, med tanke på Meuccis problem med språket.

Den främsta anledningen till att hans uppfinning inte kunde få juridiskt skydd var med andra ord visserligen att ett regelrätt patent skulle kosta 250 dollar – men det var också något oklart vad hans uppfinning egentligen var för något, och huruvida den verkligen hade gått att skydda om han faktiskt hade haft råd.

Läs mer: Gustaf Daléns fyr säkrade sjötrafiken världen runt

Meucci hade skapat något han trodde med själ och hjärta på. Men efter alla decennier av vidareutveckling och raffinering kunde han bara hjälplöst se på medan belöningen för allt slit rann honom ur händerna.

Paret Meucci var vid det här laget så utblottade att hans fru började sälja av hans samling av ritningar och prototyper för att de skulle kunna hanka sig fram. Inte nog med att Antonio Meucci saknade de 250 dollar som en regelrätt patentansökan skulle ha kostat. När det blev dags att förnya hans ”patent caveat” saknade han pengar även till det. Det skulle ha kostat honom 10 dollar.

År 1874 gjorde han ett sista försök att nå ut till någon som skulle kunna se potentialen i hans uppfinning: Western Union, företaget som dominerade marknaden för telegrafi i USA. Trots att han skickade en fungerande teletrofono-enhet med tillhörande ritningar till dem tyckte de inte ens att det var värt att bjuda in honom till ett möte.

Medan Antonio Meuccis livsverk började gå i bitar låg Alexander Graham Bell bara i startgroparna. Tack vare sitt breda kontaktnät av välbemedlade akademiker och industrialister i USA hade han lyckats säkerställa finansiering för sin revolutionerande talande telegraf, och var nu redo att ta nästa steg.

Två uppfinnare lämnade in patentansökan samma dag

Han var knappast tidigt ute när han 1875 gjorde sig redo att patentera sin uppfinning, men han var åtminstone den första som faktiskt lämnade in en konkret ansökan. Trodde han. I själva verket stod det ytterligare en utmanare mellan Alexander Graham Bell och titeln ”telefonens uppfinnare”. År 1876 lämnade nämligen en viss Elisha Gray in ett ”patent caveat” för en fullt fungerande telefon, komplett med diagram som visade hur två personer konverserade via en telefonlinje.

Förbluffande – eller suspekt, beroende på vem man frågar – nog så lämnade Bell samma dag in en regelrätt patentansökan för en harmonisk telegraf som inte bara kunde överföra toner mellan två mottagare, utan även talade ord. Med andra ord: en telefon.

Men att Bell, till skillnad från sina konkurrenter, dittills aldrig demonstrerat en fungerande prototyp gjorde att hans ”uppfinning” betraktades med viss skepsis. Inte minst av Gray och Meucci själva, vilka båda inledde rättsprocesser mot Bell – vars telefon enligt dem hade alldeles för stora likheter med deras egna, tidigare offentliggjorda versioner.

I slutänden hade dock ingen av dem något att sätta emot underbarnet från Edinburgh. Som för att strö salt i såren skrev han kontrakt med Western Union – som ignorerat Meuccis teletrofon, men nu var eld och lågor över Bells telefon. Med vinden i ryggen gick han sedan segrande ur striden mot Gray, och grundade vad som kom att bli världens största telekombolag: American Telephone and Telegraph Company, sedermera AT&T.

Bell varnade för baksida av den industriella utvecklingen

För Meuccis del fick rivaliteten aldrig riktigt någon upplösning. Vissa menar att han hade goda chanser att få Bells patent hävt, men innan den extremt utdragna rättstvisten hann avgöras avled han. Och för att få sin riktiga upprättelse hade han behövt hålla sig vid liv i ytterligare 113 år.

Det var nämligen så långt senare som hans ”arbete inom uppfinnandet av telefonen” officiellt erkändes av USA:s kongress, på initiativ av historiker som ville knuffa ner Bell från hans kontroversiella piedestal – eller åtminstone bereda plats för en till visionär där uppe.

Ser man förbi all smutskastning och alla helgonförklaringar är det uppenbart att telefonen, som så många andra uppfinningar, var resultatet av en lång rad människors insatser snarare än en enda persons snilleblixt. Och om Bells roll i framtagandet av telefonen har överdrivits, så har hans senare teorier och uppfinningar snarare drabbats av motsatsen.

Han förutspådde träffsäkert att den industriella revolutionen skulle leda till miljöförstöring och brist på fossila bränslen. Långt innan uttrycket existerade ansträngde han sig för att göra sitt eget hushåll så koldioxidneutralt som möjligt. Han målade till och med upp ett framtidsscenario där solpaneler används som alternativ energikälla för att värma upp hus.

Det här är visionära, anmärkningsvärt träffsäkra spådomar som knappt någon tog notis om varken då eller nu, eftersom Alexander Graham Bell för alltid kommer att förknippas med telefonen. Men om han levt i dag hade han kanske fått uppleva precis det han utsatte Elisha Gray och Antonio Meucci för: känslan av att andra har fått ta åt sig äran för det man själv har kommit på.

Fakta: Telefonpionjärer

Antonio Meucci (1808-1889).

Johann Philipp Reis (1834–1874).

Innocenzo Manzetti (1826-1877).

Elisha Gray (1835-1901).

Alexander Graham Bell (1847-1922).

Din bonus som Ny Teknik-läsare: En del av svensk teknikhistoria

Du som är prenumerant på Ny Teknik digitalt får som en extra bonus ett urval av artiklarna från Teknikhistoria, ett magasin om den tekniska och industriella utvecklingen som lett fram till samhället som det ser ut i dag – med fokus på den svenska utvecklingen.  

Vill du få en bit av historien direkt hem i brevlådan? Teckna din prenumeration redan i dag på: teknikhistoria.prenservice.se 

Gilla Teknikhistoria på Facebook för att få senaste nytt ur historien! 

Gilla Teknikhistoria på Instagram

Alfred Holmgren

Mer om: Telefon

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt