Rullskridskornas tekniska resa: ”Ett attentat mot velocipeden” 

2021-08-15 07:00  

TEKNIKHISTORIA. Uppsaladocenten Edvard Petrinis takypod var en av de märkligaste rullskridskor som konstruerats. Men takypoden var långt ifrån det enda sidoskottet i utvecklingsträdet. Många udda skapelser såg dagens ljus fram till första världskriget. 

Redaktören är mäkta imponerad. Det är en upprättelse för docent Petrini från Uppsala, där studenterna gör narr av honom. ”Petrinis dårskap”, kallar de uppfinningen, som han under flera år provkört med många vurpor i stadens parker. Men här i Stockholm, där han visar upp den för Dagens Nyheter, blir det annat ljud i skällan. ”Ett attentat mot velocipeden”, skriver tidningen dagen efter. 

Året är 1908. Maskinen kallas takypod och är en märklig korsning mellan rullskridsko och cykel. I lyriska ordalag beskriver redaktören konstruktionen: 

”Takypoden – snabbfotingen – består väsentligen af två i vinkel mot hvarandra ställda och genom en axel inbördes saxartadt förbundna armar med hvar sitt hjul. I armarnas öfre ändar är upphängd en trampplatta som intar sitt högsta läge då takypoden icke användes. Vid nedtrampning sträfva saxarmarna att skiljas från hvarandra och den härigenom uppkommande energien överföres på ett driftyg med kedja och frihjul ungefär som på en velociped.”

Edvard Petrinis takypod. Foto: TEKNISKA MUSEET

Spås en lysande framtid

Edvard Petrini var docent i estetik och praktisk filosofi, urtypen för en överliggare som aldrig kommit sig för att lämna universitetsvärlden. Han uppfann bland annat cykelstyren, sadlar och pedaler. Smått känd blev han för sitt snillrika lackljus – en lackstång med veke inuti! 

Men någon attack mot velocipeden var inte hans takypod. Faktum är att rullskridskons och cykelns utveckling från början gått hand i hand, inte minst på spår utanför mittfåran där man på båda håll experimenterat friskt med antal hjul, framdrivningsprinciper och komfort. 

Rullskridskor finns nämnda sedan på 1760-talet, då nederländaren John Joseph Merlin i London bytte ut en vanlig skridskos skena mot järnhjul. I början var det ett överklassnöje, där man åkte i salonger på mattor för att inte förstöra parketten. Merlin invigde sina åkdon på ett societetskalas med en dramatisk entré, spelandes violin. Dock brakade han rätt in i en dyrbar spegel som krossades och gav honom rejäla blessyrer. 

Det första patentet fick fransmannen Charles-Louis Petitbled 1819. Hans skridsko hade hjul på rad, två i hälen och ett tredje framtill. Det var bara några år efter det att cykeln uppfunnits. I England lanserades 1823 en ”summer skate” för utomhusbruk, med fem hjul i rad och broms. 

Genombrottet skulle dröja till 1863, då amerikanen James L Plimpton uppfann den fyrhjuliga modell som kom att dominera ända till dagens inlines började ta över. Utvecklingen drevs fram växelvis i framför allt USA, England och Frankrike, men även Tyskland.

James L Plimptons rullskridskor med fyra trähjul.

Motioneringsmaskiner

Petrinis takypod var inte den första svenska rullskridskon. Redan 1868 nämndes ett par, när mekanikern Anton Bernhard Zandahl höll soaré på en teater i Stockholm. Bland annat gjorde han ”en snabblöpning på sina nyuppfunna ’motioneringsmaskiner’ (en slags rullskridskor à la Jackson Haines), under det orkestern uppspelade en munter galopp.” 

Zandahl stod på öronen ett antal gånger, vilket dock inte tycks ha bekymrat honom. Han var van vid spott och spe efter ”Zandahls kanon” 1865, som skulle avfyra en pansarbrytande torped. Demonstrationen inför tusentals åskådare hade slutat med fiasko och upplopp när ilskna folkmassor förföljde honom på gatorna för att få pengarna tillbaka.

Läs mer: Tryggare flygning med rotorburna autogyron

Nej, det var inte tack vare A. B. Zandahl som rullskridskon blev populär. Däremot turnerade kända konståkare och hastighetsskrinnare världen runt. Först hit blev konståkningsstjärnan Jackson Haines från Kanada. Han tillbringade flera vintrar i Stockholm från 1866 och gjorde uppvisningar bland annat på Nybrovikens is. Haines visade även upp sin skicklighet på rullskridskor på teaterscener och i en opera. 

Det tycks ha lett till en viss försäljning av rullskridskor – även av ”egen tillverkning”. Men planer på att bygga en träbana i Humlegården tycks ha gått i stöpet. Intresset var i alla fall väckt och 1880 kom det första patentet på en svensk rullskridsko. 

Det var instrumentmakare Robert Schillström i Göteborg som konstruerat en salongsskridsko. Den hade ”fyra trissor eller rullar, gjorda af hårdt trä eller annat lämpligt material.” Likt Plimptons modell hade den också en boggikonstruktion där främre och bakre hjulpar kunde vridas kring var sin axel för att underlätta svängar.

Konståkaren Jackson Haines (1840–1875) uppträdde med rullskridskor på teaterscener – och i en opera. Foto: WILHELM LUNDBERG/STOCKHOLMSKÄLLAN

Landsvägsskridskor

Det skulle dröja ytterligare några år till det publika genombrottet, som kom i Göteborg. 1886 lanserade sjökapten Gustav Adolf Lundström i Masthugget en idé som han plockat upp i USA eller London. Där var åkning på trärinkar inomhus högsta modet. 

Lundström köpte nöjespalatset Concert du Boulevard och byggde om till ”The Skating Rink”, med nöjesåkning för en billig peng. Han öppnade även en rink på teatern Lorentzberg. Efter några år ebbade intresset ut, men blossade upp igen i mitten av 1890-talet – fast utomhus.

Läs mer: Räddningskåren hjälpte ”alla med allt överallt”

Bland annat lanserades då Ritters ”landsvägsskridskor”, med två gummihjul på rad och en lång träribba på vardera sidan som spändes fast högt upp runt vaden med ett läderband. De såldes framför allt av cykelhandlare, bland dem Sveriges första cykeltillverkare Per From. 

– Men det blev aldrig någon succé, de var på tok för dyra. De kostade 50 kronor, vilket motsvarar 3 300 kronor i dag. Det var statusprylar. Det var som att komma i en Porsche, säger Peter Pluntky, antikexperten som även bland annat är cykelhistoriker, och som äger ett av ytterst få bevarade par i Sverige.

Ritters landsvägsskridskor såldes bland annat i Sverige, men blev aldrig någon succé. ”De var på tok för dyra”, säger cykelhistorikern Peter Pluntky. Foto: ONLINE BICYCLE MUSEUM

Med landsvägsskridskor kunde också långlopp och andra tävlingar utomhus anordnas. Där tycks fransmännen ha varit föregångare, med de första mästerskapen 1898 i Boulognerskogen i Paris. Medan vardagsskridskorna var otympliga bar tävlingsåkarna långa smäckra modeller, med hjulen i fram- och bakändarna som på dagens korta rullskidor. 

Sporten lockade till sig framför allt skridskoåkare och cyklister. När den lanserades i Sverige på 1910-talet kom den att tillhöra Svenska Hjulförbundet. Konståkning på rullskridsko skulle däremot dröja till 1946, då den första uppvisningen gjordes i Malmö av konståkningsstjärnan Maj-Britt Rönningberg, enligt ett äldre sportlexikon.

Skridskostjärnan Maj-Britt Rönningberg (1923–2001) ska ha gjort den första uppvisningen i konståkning på rullskridskor. Foto: KAMERAREPORTAGE/TT

Främst för män

En bra bit in på 1900-talet var rullskridskor framför allt ett sätt för män att visa sig skickliga inför kvinnor. Uppstod ljuv musik kunde de åka i par, men för ensamma kvinnor passade det sig inte. Först i mellankrigstiden blev rullskridskorna billigare och ett folknöje. 

Sedan dess har febern blossat upp minst en gång per generation. Åkdonens utseende, antal hjul och deras placering har varierat, men grundprinciperna har hållit sedan 1860-talet. Rullskridskons historia är en enda rundgång, där enbart material och design skiljer. Till och med de enhjuliga är åter på modet. Nu återstår bara att se när takypoden kommer igen. 

Svensk-amerikaners patent 

En handfull svensk-amerikaner uppfann rullskridskor under pionjärtiden. Mycket lite är känt om uppfinnarna.  

1861 Albert Anderson, Bridgeport (CT) 

En av de första tvåhjuliga rullskridskorna. Typen utvecklades senare till sportmodeller. 

1906 Charles Iver Matson, Chicago (IL) 

Rullskridskor med motor blev i ropet några år från 1905. Matsons modell var en av de första. 

1908 Hilmer Carlsson, Harvard (IL) 

Enhjuliga rullskridskor är typexempel på regelbundna återkomster. De uppfanns 1860 i Frankrike, kom till Sverige på 1880-talet via Tyskland och kallades skridhjul. 20 år senare konstruerade Hilmer Carlsson sin variant. 

1913 Charles E Nordling, Suisun (CA) 

Karl Nordlings ”pedal skates” är snudd på piratkopior av takypoden. Bilder som påstås visa honom på sina skridskor föreställer dock Bruno Söderström på takypoden (se intill). 

Tidiga rullskridskor 

1760 cirka, John Joseph Merlin, salongsskridskor i London. 

1819 Första patentet, Charles-Louis Petibled (FR), tre hjul, inlines. 

1823 ”Summer skates”, Robert John Tyers (UK), fem hjul, inlines, broms. 

1860 Nicolas Bresson (FR), första enhjuliga. 

1861 Albert Anderson, mycket tidiga med två hjul. 

1863 James L Plimpton (US), fyra trähjul. 

1879 James M Lewis (US), två stora sidohjul. 

1880 Första svenska patent, Robert Schillström, fyra hjul. 

1895 Hosea W Libbey (US), låg sportmodell, två hjul. 

1896 Ritters landsvägsskridsko (UK), två hjul. 

1894 Pneumatiska däck (UK). 

1905 Henry Beauford (UK), med motor. 

1906 Edvard Petrini (SV), takypoden, två hjul. 

1910 Petrinis förbättrade takypod (SV). 

Mats Karlsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt