Röntgat bläck avslöjar Egyptens tidiga kemikunskap

2020-12-08 10:35  
Egyptiskt bläck bestod av tidigare okända sammansättningar, visar ny forskning. Foto: Universitetet i Köpenhamn

TEKNIKHISTORIA. Renässansens konstnärer upptäckte att metall får oljefärg att torka snabbare. Men under synkrotronstrålning avslöjar egyptiskt bläck att kunskapen fanns redan för 2 000 år sedan.

Under 1400-talet utvecklade européerna teknik för att göra oljefärger mer hanterbara med kemiska tillsatser som fick dem att torka snabbare. Nu visar det sig att det forntida Egypten utvecklade kemiteknik för att uppnå samma sak, rapporterar Ars Technica.

Rönten avslöjde papyrusens hemlighet

Ett internationellt forskarteam har undersökt tolv papyrusfragment från tempelbiblioteket i staden Tebtunis. Fragmenten är cirka 2 000 år gamla och tillhör i dag Carlsbergs papyrussamling. Med hjälp av högenergiröntgen har man i bläcket kunnat se spår av tillsatser vars enda syfte var just att få färgen att torka snabbare och inte kladda.

– Vår analys av bläcket på papyrusfragmenten från Tebtunis unika tempelbibliotek avslöjade att blandningen bestod av tidigare okända sammansättningar som var järn- och blybaserade, säger Thomas Christiansen, egyptolog vid Universitetet i Köpenhamn.

Han är medförfattare till den studie som har publicerats i the Proceedings of the National Academy of Sciences. Forskarnas slutsats är att kunskapen om att använda metall för att påverka torktiden har varit mer vitt spridd i medelhavsområdet än vad man tidigare trodde.

Använde bläck i tusentals år

I det forntida Egypten användes bläck i mer än 5 000 år. För att skapa svart och rött utgick man från sot eller ockra som blandades med ett bindemedel, exempelvis gummi arabicum. Det reddes sedan med djurlim, vegetabilisk olja eller vinäger. Färgen torkades och pressades till pellets som skrivaren kunde bära med sig.

Läs mer: Drönarvideo visar Arecibo-observatoriet krascha

Allt som behövdes för att använda bläcket var lite tillsatt vatten och en penna av vasstrå. Men med tanke på hur komplexa blandningarna var tror forskarna inte att de skapades av prästerskapet, och en grekisk papyrus från 200-talet bekräftar också att det var speciella verkstäder som framställde det röda bläcket.

Forskarna har undersökt bläcket med synkrotronstrålning. Där färdas elektroner som har accelererats till nära ljusets hastighet i en linjäraccelerator genom lagringsringar. En serie magneter böjer elektronernas bana, och den starka röntgenstrålning som då skapas kan användas för att skapa mycket detaljerade analyser eller bilder av strukturer.

Analyserar konst med synkrotronstrålning

Synkrotronstrålning användes exempelvis 1988 för att återskapa Vincent van Goghs porträtt av en bondekvinna, som hade målats över av konstnären drygt 100 år tidigare. Eftersom varje del av en målning har sin egen röntgensignatur kunde damen plockas fram bakom dukens slutgiltiga motiv, som var ett stycke gräs.

Läs mer: Kina-sond borrar sig ner i ”Stormarnas ocean”

Förra året använde holländska och franska konstnärer högenergiröntgen för att få fram blandningen bakom Rembrandts berömda impasto-teknik, där speciella ingredienser gör det möjligt att applicera tjocka färglager på duken. Forskarna hittade mineralen plumbonakrit i impaston, en oväntad upptäckt i dåtidens målningar.

Nyligen visade synkrotronstrålning också hur ett exemplar av Edvard Munchs målning skriet håller på att brytas ner på grund av fukt, främst från museibesökarnas andedräkt.

John Edgren

Mer om: Konst Synkrotron

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt