Räddningskåren hjälpte ”alla med allt överallt”

2021-06-20 06:00  

TEKNIKHISTORIA. Den välkända förbandslådan i trä fanns väl till hands i hundratusentals svenska hem, och hjälpstationer över hela landet ställde upp med sjuktransporter, bilbärgning, tv-reparationer, ja faktiskt även med att plocka ner katter ur träd. De kallade sig Räddningskåren, och deras motto var ”Hjälper alla med allt överallt”.

Under andra världskriget basade en viss Raymond Sjöqvist över Centralgaraget i Stockholm, en för tiden avancerad parkeringsanläggning i tre våningar som även erbjöd abonnemang på vägassistans och bilbärgning.

Och Sjöqvist var en driftig herre som tecknat avtal med ingenjören Ben Kvelm, allmänt ansedd som Sveriges skickligaste tillverkare av gengaskol. Med över 250 ugnar tillverkades ”Kvelmkol” exklusivt för Centralgaraget, och under bensinransoneringen blomstrade affärerna. 

Gengaspengarna blev grundplåt för Räddningskåren, som Sjöqvist startade 1947. Från början hade man bara två bärgningsbilar och två ambulanser av bättre begagnad 30-talsmodell, men självsäkerheten var det inget fel på: ”Hjälper alla med allt överallt” löd den nykläckta firmans motto.

Läs mer: De tre vännerna och historien om dataspelet Stugan

Verksamheten växte snabbt. Man tecknade samarbetsavtal med bilbärgningsföretag, med telefonutrustade läkarbilar som gjorde joursjukvården rörlig, och med firman Ostermans Aero, som hade ambulansflygplan och helikoptrar. Efter några år hade man omkring 4 000 ”hjälpstationer” över hela landet. 

Totalt tecknades över 600 000 abonnemang på Räddningskårens tjänster, vilket innebar att nästan två miljoner svenskar kunde räkna med hjälp när det behövdes. I abonnemanget ingick Räddningskårens karaktäristiska trälåda med första hjälpen-material, som var en välbekant syn i hem och företagslokaler under 1950- och 60-talen.

Räddningskårens förbandslåda i trä med tillbehör. Foto: ARMÉMUSEUM

Man byggde också upp en egen vagnpark av imponerande bredd. I Centralgaragets lokaler fanns så småningom ett 40-tal specialfordon som bärgningsbilar, redskapsvagnar, ambulanser – varav några terränggående – och så kallade dykbilar. Räddningskåren erbjöd nämligen också grodmanstjänster som bärgning av drunknade människor, kapsejsade båtar och bilar som kört ner i vattnet. 

Kåren utförde även mindre dramatiska uppgifter som reparation av krånglande tv-apparater och låssmedstjänster för den som råkat låsa sig ute, man letade reda på bortsprungna husdjur och plockade bort getingbon.

Enligt obekräftade uppgifter ska kåren vid ett tillfälle rentav ha undsatt en grevinna på Strandvägen, när blixtlåset hakat upp sig i hennes galaklänning. Räddningskåren levde upp till sitt motto – och kåristerna var alltid uniformerade och nyrakade. Det var Raymond Sjöqvist noga med.

Tidiga med ”biltelefonerna”

Räddningskåren var tidigt ute med mycket av det som då var tekniska nyheter. Förutom telefonerna i de ovan nämnda läkarbilarna – bland de första ”biltelefonerna” i Sverige – var alla Räddningskårens bilar utrustade med rattlås, och det sägs att inte en enda av deras bilar stals under firmans nästan tjugoåriga historia. 

Huvudstationen i Centralgaraget utrustades även med den nya uppfinningen ”larmografen”, kopplad till sensorer i hyreshus runt om i Stockholm. Om en vattenledning sprang läck eller en värmepanna krånglade, gav det omedelbart utslag i larmografen och en Räddningskårist skickades till platsen.

Företaget var tidigt ute med tekniska nymodigheter, som telefoner i läkarbilar – en tidig version av biltelefoner. Och rattlås, som ska ha inneburit att inte en enda av firmans bilar stals. Foto: UPPSALA-BILD/UPPLANDSMUSEET

Specialfordonen i Stockholm kunde användas i hela landet, när de anslutna bolagens egna resurser inte räckte till. Raymond Sjöqvist, som på fritiden var en ivrig tävlingsförare, genomförde själv ett antal strapatsrika långkörningar för att testa hur långt och länge en människa kunde köra. 

Vid ett tillfälle körde han nonstop från Haparanda till Ystad på 24 timmar, vilket med 1940-talets standard på bilar och vägnät var en bedrift som väckte stor uppmärksamhet. Men långkörningarna var inte barapr-jippon, utan gav värdefull kunskap om vilka insatser man faktiskt kunde genomföra vid akuta uppdrag i glesbygden. Räddningskåren erbjöd mycket av den samhällsservice vi i dag tar för given.

En rejäl bilpark gjorde det möjligt att hjälpa till även med större uppdrag, som bärgning av kapsejsade båtar och som på bilden: transport av en tung maskin. Räddningskåren hade ett 40-tal specialfordon som bärgningsbilar, redskapsvagnar och så kallade dykbilar i sin ägo. Foto: UPPSALA-BILD/UPPLANDSMUSEET

I början av 1960-talet köptes Räddningskåren upp av Skandia, som snart började avveckla den för att den inte skulle konkurrera med Skandias egen räddningsförsäkring. Delar av Räddningskårens ambulansverksamhet levde dock kvar till 1966 på grund av fleråriga avtal.

Tommy Harnesk

Mer om: bärgning

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt