Räckte tyska kolimporten till för Sverige under kriget?

2022-10-30 08:00  

MINIPROBLEM. Under andra världskriget importerade Sverige kol från Tyskland, i utbyte mot export av järnmalm. Räckte kolet till för att täcka det svenska bränslebehovet?

Kriget i Ukraina och stoppad gasimport från Ryssland har orsakat stora problem i energiförsörjningen för många länder i Europa.

Vi kan erinra om en liknande situation i Sverige under andra världskriget. Efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge i april 1940 kunde man inte importera kol och koks från de allierade länderna (främst från Storbritannien). Även oljeimporten hindrades. 

Koks (försvenskning av engelska ordet cokes) som bränsle är i dag kanske okänt för många yngre läsare, men äldre kommer nog ihåg skyltarna som annonserade försäljning av ”Kol & koks”.

Under första halvan av 1900-talet användes koks i stor utsträckning vid uppvärmning av bostäder. Det framställs genom pyrolys (upphettning utan tillträde av syre) av till exempel stenkol till flera hundra grader Celsius, varvid flyktiga ämnen avges och man får ett poröst material som vid förbränning ger en hög temperatur.

När möjligheten att köpa bränsle starkt begränsades under kriget önskade Sverige att kraftigt få öka sin kolimport från Tyskland, i utbyte mot svensk export av järnmalm – ett utbyte som diskuterats mycket efter kriget.

Sverige lånade på Tysklands begäran ut 500 järnvägsvagnar för transport från tyska kolgruvor till utskeppningshamnar. Varje vagn gjorde typiskt en tur per dag mellan gruvorna och hamnarna. 

Dessa uppgifter hittar man i en rapport som finns tillgänglig på internet, och importen från Tyskland sägs täcka en stor del av Sveriges bränslebehov. Kan det vara riktigt? Man bör alltid vara kritisk till uppgifter hämtade från internet.

Räckte det kanske bara till en bråkdel av svenska behovet, eller blir det alldeles för mycket bränsle? 

(Svaret längre ned på sidan)

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Lösning

Uppgiften är rimlig. Importen från Tyskland gav en väsentlig del, fem miljoner ton per år eller cirka 60 procent av förkrigsimporten, vilket motsvarar drygt 2 kg per svensk och dag.

Man kan resonera så här: Antag att varje järnvägsvagn lastar 30 ton. Under en dag ger det 30 × 500 ton = 15 miljoner kg. Sverige hade då cirka 6 miljoner invånare. 

Uppgifterna om kolimporten finns i rapporten från 2013, ”Framtida energiomställningar i historiskt perspektiv”, av Arne Kaijser, KTH och Astrid Kande, Lunds universitet. 

Sommaren 1944 upphörde kolimporten från Tyskland, och de 500 godsvagnarna lämnades tillbaka till Sverige. Sveriges energiförsörjning under kriget byggde också på ved, men utan den tyska importen hade läget blivit kritiskt, särskilt med tanke på de extremt kalla vintrarna i början av 1940-talet. 

En detalj, som inte nämns i rapporten ovan, är att Torgny Segerstedt var mycket stolt över att hans nazi-kritiska tidning Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) klarade sig hela kriget utan att lita till tyskt kol.

Problemskrivare. Göran Grimvall är professor emeritus i teoretisk fysik vid KTH i Stockholm, och har medverkat i Ny Teknik sedan 1979. Foto: Jörgen Appelgren

Göran Grimvall är professor emeritus i teoretisk fysik vid KTH och har medarbetat i Ny Teknik med miniproblem sedan 1979.

Göran Grimvall

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt