Provkörning: Range Rover Sport PHEV – ”Varken bra prestanda eller låg förbrukning”

2022-01-08 07:00  

En statussymbol med hållbarhetsprofil – eller ett försök att sminka en ”gammal gris”? Range Rover Sport i laddhybridtappning är fantastisk på många sätt, men tekniken lämnar en hel del frågetecken, skriver Felix Björklund som provkört.

De som har tagit sig högt upp i företagshierarkin kan annonsera detta externt genom sitt bilval. Ett alternativ som onekligen sticker ut på parkeringen är Range Rover som är en slags ”top dog” i sammanhanget.

Sedan en tid tillbaka finns Sport-versionen som laddhybrid. Är det den man ska sikta in sig på för att visa att man både har en framgångsrik karriär och tänker hållbart?

Design

En av de grundpelare som Land Rover har är terrängkompetens. På samma sätt som Jeep, är märkets off road-kredibilitet inget man tar lätt på. Dock bidrar Range Rover med en nivå av lyx som den amerikanska tillverkaren inte kan mäta sig med.

Exteriört är det onekligen en stor och maffig suv man möts av på parkeringen när man har en Range Rover. Inget skvallrar heller om att det skulle vara en laddhybrid, om man inte vet om det. Tillverkaren har valt att peta in laddutaget fram i grillen vilket gör att det inte syns.

Även på insidan är det lite som skvallrar om att det är batterier och en extra motor ombord. Det är en liten knapp för ”EV” samt att det finns några specialmenyer i infotainmentsystemet.

Läs mer: Provkörning: Volvo C40 Recharge – ”Mer prestanda än du behöver”

Väl i förarstolen sitter man kungligt. Det är riktigt bekvämt och sikten är även den bra (om man fäller ner mittarmstödet bak) . För de som gillar suv-känslan och att få titta ner på alla andra trafikanter är det här ett gjutet val.

Materialvalen och kvaliteten är överlag god, men ett litet frågetecken är att rattpaddlarna här känns enklare och billigare än de som sitter i ”lillebror”  Land Rover Discovery

I baksätet fortsätter den förnämliga upplevelsen. De båda sätena är väl tilltagna och med mittarmstödet nedfällt så får man länsfåtöljskänsla. Så långt allt gott.

Baksätet i en Range Rover Sport PHEV. Foto: Felix Björklund

Men så tar man och hoppar ytterligare ett steg bakåt och det blir en del besvikelse.

Range Rover Sport har i nuvarande generation kämpat på sedan 2013. Så när laddhybriden tog sig in i modellprogrammet hade man kommit en bra bit in i livscykeln.

Vad innebär då det? Jo, att i bagageutrymmet så är det en riktigt ful upphöjning för att få plats med eldrivlinan. Den stjäl enormt med utrymme och det som är kvar känns mindre än vad det man får i en Golf. Att behöva mosa ihop sina matkassar bara för att få in dem under insynsskyddet är inget gott betyg för en bil i den här storleksklassen.

Teknik

Grundplattformen Range Rover Sport bygger på är ett aluminium-monocoquechassi – teknik som introducerades med vanliga Range Rovern 2012.

Drivlinan består av en tvåliters bensinmotor, en elmotor samt ett batteri. Tittar vi på pappret så är den första på 221 kW / 300 hk, den andra på 85 kW vilket summeras ihop till en systemeffekt om 404 hästkrafter.

Batteriet levererar 48 kilometers räckvidd, om man då inte väljer att stampa på gasen. Vill man hellre göra det så ska bilen klara av sprinttider om 6,7 sekunder för 0–100 km/h.

Laddhybriden går att få med mycket teknik, men det märks att det är en lite gammal grund i det hela. Förvänta dig inte finesser i paritet med vad BMW, Mercedes och Audi har lanserat på sistone. Nej, här är det fortfarande 10-talsteknik som gäller.

Och ingenstans märks det tydligare än i infotainmenten och användarvänligheten i bilen. Det är av äldre snitt vilket är irriterande. På skärmarna sköts klimatanläggning på den nedre och den lilla topp-skärmen är den där man typ ska göra allt annat.

Range Rover Sport PHEV. Foto: Felix Björklund

Systemet är inte särskilt intuitivt och det tar en hel del pillande för att få det rätt. Det här är synd med tanke på att Land Rover har bättre alternativ i andra bilar. Skönt att man kan välja Apple CarPlay istället för att sköta kartor/musik.

En annan sak som gör att man märker av att Range Rover Sport inte är av det senaste snittet i koncernen är laddningen. Där Jaguar F-Pace med identisk drivlina och uppsättning får snabbladdning är det här bara vanlig laddning som gäller. Kanske ingen jättesak, men värd att peka ut.

Intressant är testbilen specificerad till 39 km räckvidd WLTP enligt transportstyrelsen. Detta på en officiell förbrukning om 2,68 kWh/mil. Alltså en bra bit kortare än de 48 km som är den officiella från tillverkaren.

På vägen

Det finns vissa frågetecken kring tekniken redan innan vi börjar testet. När vi rullar igång så kör vi från varmgarage och den första resan för dagen är på cirka fem mil. Bra, då får vi se hur väl bilen svarar upp mot påstådda 48 kilometers el-räckvidd.

Vi kommer runt 25 meter, sen drar bensinmotorn igång. Eftersom bilen inte har värmepump för att sköta klimatanläggningen så tänker jag att det är naturligt när det är rejäla minusgrader ute, men till skillnad från andra laddhybrider så väljer Range Rovern att även låta bensinmotorn dra fram ekipaget.

Det innebär att trots att ”EV-läget” var valt så blev det någon form av hybridfärd. När jag efter fem mil tittar på instrumenteringen är batteriet tomt, men trots det med en förbrukning på 0,39 l/mil.

Jag laddar bilen fullt för att återigen testa räckvidd. Men det verkar som att om det är kallare än minus fem, då fungerar inte eldriften. I de lägena är bilen som en vanlig elhybrid. Det vill säga att elmotorn går in och stöttar bensinaren.

Överlag är det svårt att köra bilen på el. Vid start, trots att jag har fullt batteri och förvärmt med bränslevärmare, drar bensinmotorn igång direkt.

När det dagen efter är lite mildare tänker jag: ”Nu så, då ska vi väl få till det!”. Men förhållanden med någon plusgrad gör inte saken bättre. Vid kortare ärenden tuggar cylindrarna på för fullt, men nu går det att slå i EV-läget. Dock går den aldrig över till ren eldrift under några längre stunder.

Vad som är än värre är att jag ständigt får ställa mig frågan ”vem är det som kör egentligen?”. Man väljer ju en laddhybrid för att kunna köra på el kortare sträckor. Det kan jag inte här. Trots att jag valt eldrifts-läget och knappat in en fem kilometers-sträcka i navigatorn så struntar bilen i mig. Nej, den vill köra på bensin.

Ok, bara att strunta i räckviddstest eller försök till att köra på el. Hur presterar bilen under mer dynamiska förhållanden? Det är ju ändå 404 hästkrafter under locket.

Jag börjar med att köra iväg för att testa draget, trots en vikt på 2,5 ton så utlovas acceleration 0–100 km/h på 6,7 sekunder. Och när man slår i alla sportlägen och stampar på gasen känns det ganska friskt.

Läs mer: Provkörning: Jaguar F-Pace P400e – ”Är den värd pengarna?”

Köregenskaperna är även de helt ok, men det kanske är att ta i att påstå att det här är en bil man köper för att ha kul körning på slingriga vägar. Att den är tung och hög tar död på det. Dock är den inte så svampig som många andra suv-alternativ är.

Men, det kan absolut vara en bil för lite körglädje, om man tillhör de som gillar att ta sig fram över stock och sten. Land Rovers adelsmärke är ju terrängen, och med vadningsdjup på 85 cm samt väl tilltagna rampvinklar ska det mycket till innan vägen tar slut i den här maskinen.

Nu kanske inte bränsleförbrukning kan beskrivas vara något som har med körglädje att göra, dock så ska ju kortare utsläppsfria resor och låg förbrukning vara något som laddhybridägare kan se fram emot. Dock inte de som kör Range Rover Sport. Nej, efter att ha tillryggalagt 100 mil, med väldigt god laddisciplin är det lite sorgligt att stå vid pumpen och se litrarna ticka iväg. 0,71 liter per mil stod displayen på – runt 0,8 om man tittar på kvittot efter att ha tankat.

Men den stora behållningen är ändå komforten och tryggheten bilen kommer med. Oavsett om du lunkar på 50-väg eller om det är 120 km/h på vägen till fjällen som gäller. Det är fantastiskt skönt att köra bilen och flertalet passagerare jag agerar chaufför åt under testet säger samma sak: fasen vad bekvämt det var att åka i den här.

Priset

En Range Rover är något som man ser kring herresäten eller i de fina kvarteren. Och tittar man på prislappen så förstår man varför. Laddhybriden i den tappning vi har till hands har ett listpris som börjar på 1 265 900 kr. Därtill ligger det tillval som ytterligare drar upp detta något. Men om man skulle ha fria tyglar och pengar inte är en trång sektor, då kan man kryssa i en matt speciallack som nära nog kostar mer än en Dacia eller varför inte 22-tumsfälgar för 95 000 kr?

Summerat

En statussymbol snarare än en bra bil? På väldigt många fronter framstår Range Rover Sport i laddhybridtappning som en gammal modell. Det är förra generationens lösningar som man skohornat in i en befintlig bil. Resultatet är inte alls särskilt övertygande,  i varje fall inte ur ett elektrifierings-tekniskt hänseende. Å andra sidan kanske man inte kan kräva mer med tanke på att bilen, batterier och elmotor till trots, ligger långt bortom bonusland.

Det kanske är elakt att säga men elektrifieringen får nästan ses som ett papperstrick som Land Rover har tagit till för att det är omodernt att inte erbjuda det. För jag kan nog tycka att under hela testperioden så hamnar vi i ett riktigt mellanland. Det är varken tal om bra prestanda eller riktigt låg förbrukning.

Med det sagt. Range Rover Sport är i grunden en väldigt solid skapelse. Den är stor, bekväm och fantastiskt härlig att leva med. Och tack vare elektrifieringen gör den att du kan ducka straffskatter. Sammantaget är det kanske tillräckligt för de med stor plånbok som inte vill köpa något så ”Svenssonaktigt” som en BMW X5.

Fakta Range Rover Sport P400

Pris: från 1 265 900 kr

Pris testbilen 1 099 900 kr

Drivlina: 2,0 liters bensinmotor + elmotor

Maxeffekt förbränningsmotor: 221 kW / 300 hk

Maxeffekt elmotor: 85 kW / 105 hk

Systemeffekt: 404 hk

Max vridmoment: 640 Nm

Acceleration 0-100 km/h: 6,7 sekunder

Topphastighet: 220 km/h

Batterikapacitet: 13,1 kWh

Snabbladdningskapacitet: N/A

Officiell räckvidd på el: 48 km

Officiell förbrukning: 0,38 l/mil

Förbrukning under test: 0,71 l/mil

Officiellt koldioxidutsläpp: 84 g/km

Årsskatt: 360 kr

Bagageutrymme: 446 liter

Max släpvagnsvikt: 2 500 kg

Felix Björklund

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt