Översvämningen tog 1 876 människors liv – blev starten för enormt projekt

2019-08-03 06:00  

Nästan hälften av landet har erövrats från havet genom århundradena – och landvinningarna måste ständigt försvaras. På 50-talet drog byggandet av enorma Deltaverket igång.

Natten till den första februari 1953 sammanföll en våldsam storm på ett ödesdigert sätt med en springflod utanför Nederländernas kust. Vattnet steg tre meter över normal nivå och svämmade in över skyddsvallarna.

Förödelsen nådde långt in i landet. Vinden slet sönder telefon- och elledningar och många människor förstod att det var fara å färde först när de hörde hur kyrkklockor och sirener försökte överrösta stormen. En del väcktes av att vatten forsade in i deras sovrum. Människor begav sig upp på skyddsvallarna bara för att till sin fasa känna hur de smulades sönder under deras fötter.

Halv sex på morgonen började skyddsvallen Groenendijk vid floden Hollandse IJssel öster om Rotterdam att ge vika. Tre miljoner människors säkerhet stod på spel.

Borgmästaren beordrade kapten Aire Evegroen att styra in skeppet ”de Twee Gebroeders” i vallen. Evegroen lyckades plugga igen hålet och Groenendijk höll. Men sammanlagt dog 1 876 människor i översvämningen. Även i Storbritannien och Belgien skördade stormen många offer.

Efter katastrofen satte Nederländerna igång att bygga Deltaverken, ett av världens största vattenhanteringsprojekt.

Nederländerna byggde vallar mot havet på medeltiden

medeltiden var Nederländerna en stor våtmark som genomströmmades av floder och tidvatten. Invånarna sökte sig till flodbankarna där marken var högre och fastare och man bättrade på upphöjningarna på konstgjord väg. Man byggde ut ett system med vallar som förband olika höglänta områden med varandra.

I brist på sten byggde man med trä, lera, grästorvor och flätade mattor av smidiga och starka korgvidegrenar. Framför vallarna bankades täta rader av träpålar ned för att bryta det inströmmande vattnets kraft.

När man byggde Deltaverken användes dessa tekniker i modern tappning med mattor av ståltråd och betongblock.

Medeltidens människor var också tvungna att utveckla tekniker för att leda bort oönskat vatten. Man placerade rör av trä i vallarna som släppte ut vatten när tidvattnet var lågt och som stängdes när det var högt. Så småningom installerades primitiva slussar.

På 1400-talet togs väderkvarnar i bruk som pumpar för att hålla marken torr. De räckte för att förvandla grunda sjöar till åkermark.

Men när mark blir torrlagd krymper den ihop och när nederländarna dessutom skar bort torv för att få bränsle och blottlägga det näringsrika jordlagret under sjönk terrängen allt längre ned under havsnivån. Floderna måste omges av höga och breda vallar för att inte strömma ner i lägre liggande byar och åkermark.

Vinterstormar dränkte byar

För att övervaka vallar och diken skapades speciella organisationer, "waterschappen" och ämbetet "dijkgraaven", ”vallgrevar”. Dessa finns kvar än idag. Trots att olika waterschappen samarbetade var erosionen ett stort problem.

Under de årliga vinterstormarna kunde havet dränka byar och återerövra stora områden. I nordvästra Nederländerna bröt sig havet in genom kustlinjen och skapade den stormiga bukten Zuiderzee.

På 1500-talet lydde Nederländerna under den spanska kronan men när allt fler innevånare blev protestanter gjorde de uppror och bildade republiken Nederländerna. Republikens köpmän blev förmögna på handel och pengarna investerades i långsiktiga vattenhanteringsprojekt.

1609 började man torrlägga Beemstersjön som man visste hade en näringsrik lerbotten, väl lämpad för jordbruk. Efter att först ha skurit av förbindelser till andra vattendrag använde man sig av ett system med sammankopplade väderkvarnar för att dränera den 70 kvadratkilometer stora sjön. Det tog tre år.

Beemstersjön räknas som den första äkta poldern – ett område där man på konstgjord väg kontrollerar vattennivån. När man skapade en polder började man med att gräva en kanalfåra runt den sjö eller sankmark som skulle dräneras.

Det material som då grävdes upp användes för att bygga en vall runt sjön. När sjön började tömmas blev kanalfåran en första temporär lagringsplats för vattnet. Det fördes sedan vidare ut i havet via andra vattenvägar och pumpsystem.

När vattennivån i sjön sjunkit så mycket att bottnen blottlades var det dags att gräva diken runt sjön för att torrlägga gyttjan.

Ångmaskinsdrivna pumpar började användas 1849

På 1800-talet tog nederländarna ångkraften i sin tjänst för att dränera sjön Haarlemmermeer sydväst om Amsterdam. Tre enorma pumpstationer, var och en med samma kapacitet som 300 väderkvarnar, byggdes kring sjön och 1849 satte man igång. Det tog tre och ett kvarts år att torrlägga Haarlemmermeer.

Om du har besökt Nederländerna har du förmodligen vandrat omkring på sjöns botten. Här ligger numera världens lägst belägna flygplats, Amsterdam Airport Schiphol. Schiphol betyder skeppshål efter de många fartyg som gått i kvav här.

1900-talet förde med sig nya ingenjörsmässiga framgångar. 1918 beslöt det nederländska parlamentet att havsbukten Zuidersee, efter 700 år, återigen skulle bli en sjö. När arbetet slutfördes 1932 hade man anlagt Västeuropas största insjö, IJsselmeer, som är en viktig sötvattensreservoar i tider av torka.

När nederländarna samtidigt skapade 200 kvadratkilometer prima jordbruksmark från delar av Zuidersee var det den första gången som de erövrade land från det öppna havet.

Fattigdom och krig fördröjde länge fler vattenskyddsprojekt, men i januari 1953 offentliggjordes planer på att bygga dammar mellan öarna i sydvästra Nederländerna där säkerheten behövde förbättras. Bara några dagar senare inträffade stormflodskatastrofen.

Deltaverken: Vallar, slussar, dammar, barriärer

Byggandet av Deltaverken, ett enormt system av vallar, slussar, dammar och stormflodsbarriärer, klubbades nu snabbt igenom.

Deltaverken förkortade kuststräckan mot Nordsjön från 70 till bara 3 mil. Första prioritet för Deltaverken var att göra floden Hollandse IJssel säker. Här hade en vall varit nära att brista, och hade vattnet bara stigit 30 centimeter till hade det forsat ned över vallarna.

Två par torn byggdes på varje sida av floden och mellan varje tornpar hängdes en 80 meter bred stålskiva som kan röras upp och ned. Vid lugna förhållanden är floden öppen för båttrafik men vid risk för översvämning kan skivorna sänkas ned med kort varsel.

För de fartyg som var för höga för att färdas under skyddsbarriärerna byggdes en sluss vilken även kan användas vid stormigt väder. Ovanpå en av stormbarriärerna byggdes en bro för biltrafik, tidigare hade lokalbefolkningen fått nöja sig med en färja över floden.

Flera dammar måste byggas i starkt strömmande vatten som förde bort sand och sten. En lösning var att använda sig av enhetsstenkistor. De kan beskrivas som stora lådor av betong med håligheter som tillåter vatten att flyta igenom och därför inte rubbas av strömmen.

När stenkistorna passats in bredvid varandra fylldes de med sand och grus och luckor fördes ned på fram och baksidan för att försluta dem. Stenkistor är mycket stora konstruktioner, en del av de som användes i Deltaverken är höga som ett sjuvåningshus.

13 konstruktioner kostade 50 miljarder euro

Ett annat tillvägagångssätt var att bygga en linbana mellan två öar. En specialbyggd gondol med gripklor drogs över vattenytan och dumpade ned 2,5 ton tunga betongblock. Totalt fördes 170 000 ton betong ned i vattnet som grund för dammen.

Deltaverkens 13 jättekonstruktioner kostade 5 miljarder euro och tog nästan 50 år att färdigställa. Det amerikanska civilingenjörsförbundet utnämnde vattenhanteringssystemet till ett av världens sju underverk.

I dag ställer växthuseffekten och en stigande havsnivå det tätbefolkade Nederländerna inför nya utmaningar. Landet måste skyddas från översvämningar och ha tillgång till sötvatten samtidigt som man vill värna om naturen.

Vattenkrig

På 1600-talet var Nederländerna omgivet av fientliga grannar och landet beslöt att skydda sig med avsiktliga översvämningar i ett nära 85 km långt område skapas.

Vintern 1672 slog dock strategin fel. När man översvämmade landet för att hålla den franska armén borta frös vattnet till is och fiendesoldaterna kunde åka skridskor in.

Så sent som under första världskriget ingick ”Hollandse Waterlinie” i landets försvar men sedan gjorde utvecklingen av stridsflygplan strategin obsolet. År 1944 bombade RAF vallarna på ön Walcheren. Operationen lyckades men 158 nederländare dog.

Senare skapade nazisterna själva översvämningar för att förhindra allierade landsättningar. Under det kalla kriget planerade Nederländerna att översvämma området vid floden IJssel i östra delen av landet om fientliga stridsvagnar rullade in.

Oosterscheldekering

Den största delen av Deltaverken är en nio kilometer lång damm som bryts av två öar.

Fyra kilometer utgörs av 62 väldiga portar som kan stängas vid högt vatten. Den invigdes 1986 efter mer än tio års arbete.

 

Det här är ett reportage från Teknikhistoria.

Prenumerera på tidningen här.

Emma Bergman

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt