”Omöjliga” motorn visade sig vara – omöjlig 

2021-04-07 06:30  

Tidigare tester har gett lovande resultat för motorn Emdrive. Problemet är bara att principen trotsar Newtons tredje lag. Nya tester visar dock att allt är som det ska vara. 

Framdrivningsenheten Emdrive lanserades av den brittiska flygteknikingenjören Roger Shawyer i slutet av förra århundradet. Den består av en förseglad kopparkon. Inuti alstras mikrovågor som på grund av konens form har uppgetts ge en liten framåtriktad kraft.

Problemet är att principen strider mot Newtons tredje lag, eller lagen om rörelsemängdens bevarande – ingenting kan accelerera utan en motsatt kraft. Shawyers konstruktion var ett slutet system som kunde accelerera, vilket inte ska vara möjligt. 

Trots de dystra förutsättningarna har flera tunga aktörer undersökt idén, bland annat de amerikanska myndigheterna för försvars- respektive rymdforskning, Darpa och Nasa. En sådan här elektromagnetisk raketmotor hade kunnat innebära stor potential inom bland annat rymdfart, eftersom den inte behöver fast eller flytande bränsle.

Läs mer: Genombrottet: Forskare har byggt ”omöjliga” motorn

Dragkraft om några mikronewton

Så sent som 2016 menade Nasa att de lyckats påvisa en dragkraft om några mikronewton, resultat som publicerades i Journal of Propulsion and Power

Men mätningar som visat nettotillskott av kraft har varit falska, menar nu forskare vid Dresdens tekniska universitet. Detta i en artikel publicerad i Proceedings of Space Propulsion Conference 2020 + 1 (förra årets konferens ställdes in på grund av Coronapandemin, därav den märkliga årtalsangivelsen). Det rapporterar den tyska nyhetsbloggen Grenzwissenschaft-Aktuell.

Termisk effekt

Forskarna fann att orsaken till den uppmätta dragkraften var en termisk effekt. De använde samma experimentuppställning som Nasa gjort, eftersom den är bäst dokumenterad och dessutom publicerad. 

”Med hjälp av ny mätstruktur och annorlunda upphängningspunkter av samma motor lyckades vi återskapa dragkrafter skenbart liknande de som Nasa-teamet uppmätte, men också få dem att försvinna beroende på upphängningspunkter”, skriver Martin Tajmar, professor vid TU Dresden till Grenzwissenschaft-Aktuell. 

I takt med att motorn värmdes upp av energin som alstrar mikrovågorna slog sig mätstrukturens fästdon. Detta ledde till att mätskalan antog en ny nollpunkt.  

”Vi lyckades förebygga det med en förbättrad mätstruktur”, skriver Martin Tajmar.

Läs mer: De skapade världens största 3d-printade raketmotor

Lemdrive variation och Mach-Effect Thruster

Forskarna har samtidigt publicerat ytterligare två artiklar (2, 3), som handlar om andra framdrivningstekniker, kallade Lemdrive variation och Mach-Effect Thruster. Båda två avfärdas av forskarna. 

”Sett i backspegeln var det här fyra år av hårt arbete. Det är inte enkelt att utföra noggranna mätningar av dragkraft på detta område. Tyvärr kunde vi inte verifiera något av framdrivningskoncepten, men kunde i stället kraftigt förbättra mättekniken, vilket gör att vi kan fortsätta utforska det här vetenskapsfältet och kanske upptäcka något nytt”, skriver Martin Tajmar. 

Johan Kristensson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt