Nu ska klassiska Belugaplanen användas till militära uppdrag

En växande marknad i dagens geopolitiska situation, hävdar Airbus. ”Efterfrågan på den här typen av lufttransporter ökar”.

I omkring 25 år hade de stora Beluga ST-planen i uppgift att frakta stora flygplansdelar från olika Airbus-anläggningar runt om i Europa till slutmonteringsfabrikerna i Frankrike, Tyskland och Spanien.

Nu har det uppdraget övertagits av efterföljaren Beluga XL. Flottan med fem Beluga ST har pensionerats från Airbus, men de kommer inte att bli kvar på marken.

De ska i stället hyras ut via Airbus dotterbolag, som bland annat siktar in sig på marknaden för militära transporter med den tyska armén som första kund.

– Efterfrågan på den här typen av lufttransporter ökar. Kapaciteten är begränsad och mot bakgrund av den geopolitiska utvecklingen är det många kunder som söker nya, snabbare och effektivare lösningar, säger Michael Schöllhorn, vd på Airbus Defence and Space, i ett pressmeddelande.

Nytt militärt lastsystem – för ”outsized cargo”

Airbus har under ett och ett halvt år tagit fram ett nytt militärt lastsystem för så kallad ”outsized cargo”, det vill säga last som är för stor för att rymmas i standardcontainrar.

Det kan till exempel vara en transporthelikopter av typen Sikorsky CH-53G Super Stallion från Bundeswehr, som används i den pågående verifieringstestningen på Airbus-anläggningen vid flygplatsen Ingolstadt Manching, cirka 60 kilometer norr om München.

Airbus Beluga XL på ILA Berlin Air Show i juni 2022. Foto: Airbus

Enligt Airbus Defence and Space är effektivitet och autonomi viktiga egenskaper för det nya systemet som kan lyfta 35 ton utan kran och som dessutom är mobilt och kan flyttas till transportflygets destination.

Beluga ST, med det fullständiga namnet A300-600 Super Transporter, kan bära 47 ton nyttolast, har ett lastrum på cirka 1 400 m3 och en räckvidd på 1 500 nautiska mil (2 779 kilometer) med 40 ton nyttolast.

Airbus uppger att militära representanter från en rad nationer har besökt Manching den senaste tiden.

Marknaden för lufttransporter av stor militärlast betjänas i dag bland annat av ukrainska Antonov Airlines och bolagets transportflyg av typen Antonov-124-100 (An-124).

Baserade på Boeing 377 Stratocruiser

Som deltagare i Nato-programmet SALIS (”Strategic Airlift International Solution”) har Norge sedan 2006 haft tillgång till strategiska lufttransporter i form av två heltidschartrade An-124. Planen användes till exempel för att frakta norska militärfordon till Litauen i februari i år.

An-124 hade en storasyster, An-225 Mrija, som hann med ett besök till Norge 2014, då det fraktade 150 ton utrustning från Mazar-e Sharif i Afghanistan till Gardermoen.

Flygplanet fanns bara i ett exemplar, som förstördes kort tid efter att Ryssland angrep Ukraina. Planet stod då på flygplatsen Hostomel, precis nordväst om huvudstaden Kiev.

Airbus har alltid flugit in stora komponenter till sina slutmonteringsfabriker. När produktionen av Airbus A300B startades 1969 var det med hjälp av två Aero Spacelines B-377-SGT Super Guppy Turbine, som kompletterades med ytterligare två flygplan under tidigt 1980-tal.

Planen var baserade på Boeing 377 Stratocruiser och den militära versionen C-97J Turbo Stratocruiser, som flög för första gången redan 1944.

I början av 1990-talet insåg man att företaget behövde ett nytt fraktflyg med större nyttolastkapacitet för att kunna fortsätta att trappa upp produktionen och växa vidare. Det blev till slut en egen design, baserad på A300-600, som togs i bruk 1996.

Under 2014 stod det klart att det behövdes en arvtagare för att understödja företagets vidare tillväxt och Beluga XL, baserad på A330-200F, lanserades.

Airbus började med kommersiella lufttransporter i slutet av 2021. Det första uppdraget var att flyga en H225 Super Puma från Airbus Helicopters-fabriken i Marignane i Frankrike till Kobe i Japan, med tankning i Warszawa i Polen, Novosibirsk i Ryssland och Seoul i Sydkorea. Foto: Airbus

Det här transportflyget kan frakta 51 ton nyttolast i ett lastrum på totalt cirka 1 800 kubikmeter. Med högsta tillåtna startvikt (MTOW) är räckvidden 2 200 nautiska mil (4 000 kilometer).

Lastrummet är cirka en meter bredare (med en diameter på 8,8 meter) och sju meter längre än föregångarens. Det innebär att det till exempel finns plats för två A350-vingar samtidigt, medan föregångaren endast fick med sig en vinge i taget från företagets vingfabrik i Broughton i Wales.

De första Beluga XL-planen, i en flotta om sex, togs i drift 2020 och har gradvis övertagit uppdragen från ST.

PS. Det tog flera år innan Airbus gick med på använda smeknamnet Beluga. Till slut gav flygplanstillverkaren efter och döpte om Super Transporter-flygen till Beluga ST, och den senaste versionen fick en dekor som framhäver vitvalsutseendet i stället för att tona ner det. I maj 2017 genomförde Airbus en intern omröstning om sex olika designförslag. Konceptet ”Smiling Beluga XL” vann överlägset. Här kombineras det traditionella Airbus-färgschemat med mun och ögon.

Artikeln har tidigare publicerats i Teknisk Ukeblad.

Per Erlien Dalløkken/Teknisk Ukeblad

Mer om: Flygplan

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt