Neonskyltars resa – från strippklubbar till samtidskonst

2022-02-26 08:00  

TEKNIKHISTORIA. Länge förknippades neonskyltar med strippklubbar och skamfilade kvarter. Men med tiden blev neonskyltarna modern samtidskonst.

Det kallades för flytande eld. Uppmärksamheten blev stor när den spektakulära uppfinningen visades på en konstutställning i Paris år 1910. Upphovsmannen, den franske kemisten Georges Claude, hade fyllt ett glasrör med neon och upptäckt att neonet var känsligt för elektricitet. Var spänningen bara tillräckligt hög började röret att glöda. Inte helt olikt just eld. 

Neon är en färglös, doftlös och smaklös ädelgas. Redan år 1898 upptäcktes och karaktäriserades neonet av William Ramsay och Morris W Travers. Nu fortsatte den franske kemisten Georges Claude att experimentera. Han fick också idén att böja glasröret och forma till bokstäver. Redan 1911 visade han upp sina eldröda neonskyltar på nöjesparken Luna Park, precis bredvid spöktåget och berg-och-dalbanan. Snart syntes neonskyltar på både kyrkor, flygplatser och på Parisoperan. Bland piloter ansågs neonskyltarna helt överlägsna eftersom ljuset syntes tydligt i mörkret, till och med i dimma.

År 1914 fanns 160 neonskyltar runt om i Paris. Drygt tio år senare hade siffran ökat till över 6 000. Georges Claudes färgstarka experiment användes också när han bestämde sig för att engagera sig politiskt. 1927 kandiderade han för en högerextrem grupp i den franska staden Fontainebleu. På ett valmöte dök han upp med en fem ton tung lastbil fullproppad med utrustning. Han belyste både rosor och blåklint med rött neonljus, men förgäves. Något lokalt inflytande fick han inte.

Georges Claude (1870–1960), fransk kemist, under en demonstration i Iinstitut de France 1926. Foto: BIBLIOTHÈQUE NATIONALE DE FRANCE/WIKIMEDIA

I USA monterades den första neonskylten i Los Angeles 1923. Skylten inhandlades av en bilhandlare från bilmärket Packard som hade varit på besök i Paris. Nu lyste nymodigheten upp de kaliforniska gatorna och i slutet av 1920-talet hade ett 60-tal kyrkor och katedraler gjort neonkorset till sitt signum.

Svenskarna var inte långt efter. Här hemma monterades den första skylten 1924 och först ut var Dagens Nyheter på Stureplan i centrala Stockholm. De neonröda bokstäverna uppmanade läsare att prenumerera på tidningen och snart följde fler skyltar i området. Samma år skaffade också varuhuset Nordiska Kompaniet, NK, en skylt. Samtliga var illröda, men i slutet på 1920-talet lanserades också gröna neonrör.

Snabb utveckling i USA

I USA gick utvecklingen ännu snabbare. Här spreds neonbelysningen som en löpeld. Ett och ett halvt år före invigningen av de olympiska spelen i Los Angeles 1932 lyste gigantiska olympiska ringar redan i rött, vitt, blått, guld och grönt. Det blev världens största neonskylt och borgmästaren var mån om att stoltsera med skapelsen så fort den var klar.

1934 monterades 20 000 skyltar bara i Brooklyn och Manhattan i New York. Detta trots att landet lamslagits av en ekonomisk kris, eller kanske just därför. Neon var ett billigt sätt att göra reklam. Den som använde neonljus i stället för en glödlampa fick fem gånger så starkt ljus för lika mycket elektricitet. Neonet kunde dessutom lysa i 30 år utan att behöva fyllas på med ny ädelgas. Särskilt populärt var det att marknadsföra öl med neon. Också biograferna blev tätt förknippade med de starkt lysande bokstäverna.

Tidiga neonskyltar på Times Square, Manhattan, New York, år 1928. Foto: TT

Det dröjde inte länge förrän neonet sågs som en symbol för den moderna, populärkulturella och vibrerande samtiden. Om nätterna glödde städerna i regnbågens alla färger. Liknande utveckling syntes i många andra städer runt om i världen. Men så plötsligt slocknade det mesta.

Under andra världskriget blev det förbjudet att montera nya skyltar i USA. Europeiska storstäder släckte ner för att inte locka till nattliga bombräder. Under kriget fängslades också neonskyltens uppfinnare Georges Claude. Den franske vetenskapsmannen greps 1944 för att ha sympatiserat med tyskar under kriget och uteslöts från den franska vetenskapsakademin. 1945 dömdes han till livstids fängelse för propagandaarbete, men släpptes faktiskt fem år senare med hänvisning till hans erkända insatser inom forskningen. Det var inte neonet som åsyftades. Georges Claude var först i världen med att konstruera en anläggning som tog vara på havets termiska energi. 

I länder som Iran och Japan fortsatte neonskyltarna att lysa under kriget. Såväl arkitekter som konstnärer började inkorporera neontekniken i sina verk, men efter krigsslutet fick neonet sin verkliga storhetstid. Nu exploderade världen i färg om nätterna. 

Mycket neon i svenska stadskärnor

I Sverige var det trafikerade platser i Stockholm som belystes allra mest, däribland Stureplan och Kungsgatan. För att sticka ut lanserades rörliga skyltar. En del skyltar utrustades också med klockor och termometrar.

– Tittar man på gamla bilder från efterkrigstiden är det hur mycket neon som helst i de svenska stadskärnorna. Inte bara som reklam, utan också som dekorationer som följde arkitekturen hos gamla hus. Neonet formades som bågar och linjerade på olika sätt. Det var snyggt och urbant! säger Roger Persson som driver Skyltgruppen, som har sålt neonskyltar i flera decennier.

Stomatolskylten vid Slussen i Stockholm är Sveriges första rörliga ljusreklam och består i nutid av 1 361 glödlampor. Den sattes upp 1909 på Katarinahissen, men när den nya hissen byggdes 1933 flyttades skylten till intilliggande huset Klevgränd 1B. Skylten har varit i så dåligt skick att den har varit släckt i två perioder, 1963–1972 respektive 1981–1986. Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT

För tillverkningen stod stora företag som Siemens, Asea och Philips. Neontekniken ansågs högteknologisk och det var ingen slump att det var giganterna som tillverkade neonrören. Med tiden såldes dock fabrikerna till mindre entreprenörer.

I takt med att belysningen ökade höjdes också allt fler reklamkritiska röster, både i Sverige och utomlands. Ljuset upplevdes skräpigt och störande. Neonets självklara plats i stadsbilden kom därmed på svaj. När reklam började klassas som något fult lyftes många ikoniska neonskyltar ner. Samtidigt lanserades billigare skyltalternativ. Det färgstarka ljuset började i stället förknippas med strippklubbar och skamfilade kvarter. 

Riktigt alla neonskyltar sopades inte undan. Av någon anledning har neonet haft en fortsatt stark ställning inom populärkulturen. Artister spelar gärna in musikvideor bland neonskyltar och skyltarna syns flitigt på vita duken.

En av de mer kända neontillverkarna är familjen Bracey som hållit London lysande i tre generationer. Redan som åttaåring fick Marcus Bracey hjälpa till efter skolan. När han blev äldre utbildade han sig till elingenjör och tog över verksamheten efter sin pappa.

– Jag hade neonet i mitt blod, det pumpades in i mig redan från början. Pappa och farfar kom hem med massa skyltar från cirkusar och allt möjligt. Jag var nog det enda barnet som hade en neonskylt från en gammal sexbutik i mitt sovrum, säger Marcus Bracey.

I dag tillverkar de skyltar till både företag och privatpersoner. För att väcka liv i sin farfars dammiga samlingar har han också öppnat neonmuseet God’s Own Junkyard. Han har fyllt en gammal industrilokal i Walthamstow i London med 1 400 neonskyltar. Hit lockas såväl artister som modefotografer. Vogue har fotat flera modereportage härifrån och Thin Lizzy är ett av flera rockband som använt sig av neonet som kuliss.

Bracey ligger bakom skylten i Blade Runner

Det finns också gott om filmreferenser. Familjen Bracey har till exempel tillverkat en gigantisk blå drake utrustad med gula ögon och röd tunga. Den är från 1982 och medverkade i filmen Blade Runner. En hotellskylt med gula versaler är känd från superhjältefilmen Dark Knight med Heath Ledger i rollen som jokern. De har också gjort skyltar till filmer som Captain America, Eyes Wide Shut och Kalle och chokladfabriken.

– Om du ser en neonskylt i en film eller reklamfilm så kommer 80 procent från oss. Vi får otroligt många förfrågningar, och rekvisita från filmer slängs ofta som gårdagens tidning när inspelningarna är avslutade. Vi har byggt upp enorma samlingar, säger Marcus Bracey.

I dag dominerar led-tekniken skyltindustrin. Det är mer miljövänligt och drar 70 procent mindre ström än neon. Det är dessutom betydligt billigare att tillverka och mindre skört eftersom de nya skyltarna inte görs i glas.

Skådespelaren Harrison Ford i Blade Runner 1982. Foto: WARNER BROS/EVERETT COLLECTION/TT

Roger Persson, som driver Skyltgruppen, skönjer dock en renässans för neonet. De senaste åren har neonet på nytt blivit populärt bland exempelvis restauranger och biografer. 

– Bara i Stockholm säljer vi en neonskylt om dagen. Det är främst restauranger, barer och receptioner på större företag som vill ha det klassiska neonljuset. Konstnärer och arkitekter gillar det också, säger Roger Persson.

Han tycker själv att det är viktigt att skylten matchar med fastighetens formspråk. Någon egen tillverkning är det dock inte tal om. Många skyltar tillverkas numera i Polen och Italien. 

– Det finns inget som lyser som neon. Det är mycket vackrare än led-lampor, men jag är lite färgad förstås, säger Roger Persson. 

Fakta: Så tillverkas en neonskylt

Att tillverka neonskyltar är ett komplicerat hantverk som ofta tar tio år att lära sig. Exakt hur det går till är en affärshemlighet, men skyltarna består i grunden av skickligt formblåsta glasrör. Själva neonet är en färglös ädelgas och först när elektricitet tillsätts skapas det ett rött sken. Genom att färga själva lysröret går det att få fram nästan vilka färgnyanser som helst. 

Det krävs många olika professioner för att tillverka en enda skylt. Först ska skylten designas och skissas fram. Glaset måste sedan blåsas i 800 grader varma ugnar och böjas till rätt form. Metallen tar form i metallverkstaden, elen ska komma på plats och i slutändan behöver alla delar också sättas ihop.

Anna Liljemalm

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt