”Många har väntat på årets kemipris – men var det för tidigt?”

2020-10-07 16:37  
Det var inte självklart att Crispr skulle prisas just i år, men det var rimligt.

ANALYS. Vi var många som hoppades att ”gensaxen” Crispr Cas-9 skulle få Nobelpriset – en dag. Att en så omdebatterad, kontroversiell och ung teknik skulle få det redan i år var inte lika väntat, skriver Ny Tekniks reporter Ania Obminska.

Årets Nobelpristagare i kemi Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier ligger bakom Crispr-Cas9, ”gensaxen” som har öppnat för möjligheten att skriva om livets kod. Helt klart förtjänar de priset.

Med Crispr kan vi klippa och klistra i arvsmassan, på ett väldigt precist sätt. Tekniken har redan använts för att framställa motståndskraftiga grödor, och i kliniska försök av nya cancerbehandlingar. Det här är bara ett smakprov. Jennifer Doudna själv har i en tidigare intervju med Ny Teknik sagt att hon tror att vi kommer att kunna ”crispra allt” i framtiden.

Det talas om att Crispr kan hjälpa oss att hantera en av våra största utmaningar, klimatförändringarna. Inte bara genom att göra växter inom jordbruket tåligare mot värme, torka och översvämningar, utan också genom att göra det möjligt att ersätta dagens fossilbaserade bränslen med fossilfria varianter.

Läs mer: Nobelpriset i kemi för Crispr-Cas9 – ”gensaxen”

En annan förhoppning är att vi en dag också ska kunna bota svåra, genetiska sjukdomar med hjälp av gensaxen. Men det finns också en oro för att någon ska missbruka ett så kraftfullt verktyg. Det finns redan exempel på det.

I november 2018 berättade forskaren He Jiankui att han inom ramen för fertilitetsbehandlingar hade använt Crispr på embryon. Genom att ta bort en gen kallad CCR5 hade två tvillingflickor fötts med ett skydd mot hiv-smitta, hävdade han. Forskarvärlden var snabb med att fördöma detta, eftersom en sådan förändring inte bara ökar risken att få nilfeber eller dö av influensa. Den kan också ha fått andra, ännu okända, konsekvenser.

He Jiankui ska i dag sitta fängslad, bland annat för att ha brutit mot förbudet att genredigera embryon som sedan implanteras i en människa.

Kritiker av Crispr ser en risk för att gensaxen ska användas för att ge människor förhöjda egenskaper. Det internationella forskningssamfundet är överens om att tekniken inte ska få användas på mänskliga könsceller eller embryon i syfte att genmodifiera barn.

Att just Crispr prisas i år var därför inte helt självklart. Och det var definitivt inte självklart att enbart Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier skulle dela på priset.

För två år sedan fick den litauiske biokemisten Virginijus Šikšnys tillsammans med årets pristagare dela det prestigefyllda norska Kavlipriset i nanovetenskap ”för uppfinningen av Crispr-Cas9”. Han skickade in sin studie om Crispr två månader innan Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier. Men den publicerades först efter deras, när gensaxen redan blivit en världssensation.

I en intervju med Ny Teknik berättade Virginijus Šikšnys att det var frustrerande att publiceringen av hans studie dröjde.

– Vi tyckte ju att det här arbetet var så viktigt, förklarade han.

Många hade tippat att också Feng Zhang vid Broad Institute skulle uppmärksammas, eftersom han var först med att visa att gensaxen går att använda i flercelliga organismer.

Kungliga Vetenskapsakademien, som delar ut priset, kommenterar inte om, och i så fall vem eller vilka, andra potentiella kandidater som fanns med i diskussionerna. Feng Zhang lär dock vara snopen. Kanske är även Virginijus Šikšnys det. För nu står det klart vilka som kommer att skrivas in i historieböckerna som upphovspersonerna bakom Crispr.

Jag själv vågade inte riktigt tro att Crispr skulle uppmärksammas redan i år. Genombrottet kom så sent som 2012, och de flesta Nobelpris belönar äldre upptäckter. Men tekniken har revolutionerat forskningen, och används nu på labb jorden runt inom alla möjliga fält.

Så jag håller nog ändå med min kollega Peter Ottsjö, som konstaterade att det var rimligt att Crispr nu prisas. ”Få saker har ju så omstörtande implikationer”, menar han. Det stämmer ju.

Vi har bara sett början av den här utvecklingen.

Nobelpriset i kemi 2020

Nobelpriset i kemi går 2020 till:

Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna ”för utveckling av en metod för genomeditering”.

Emmanuelle Charpentier (född 1968) är verksam vid Max Planck Unit for the Science of Pathogens, Berlin, Tyskland.

Jennifer A. Doudna (född 1964) är verksam vid University of California, Berkeley, USA.

Ania Obminska

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt