”Litiumjonbatteriet är kungen bland batterier”

2019-10-09 16:40  

Årets Nobelpris i kemi går till upphovsmännen bakom litiumjonbatteriet. Sällan har ett Nobelpris känts så aktuellt, skriver Ny Tekniks Linda Nohrstedt.

Litiumjonbatteriet började säljas 1991 av ett japanskt elektronikföretag. Det ledde till en revolution av elektroniken. Mobilerna krympte, datorerna blev bärbara och musikspelare och surfplattor dök upp.

Sedan dess har litiumjonbatteriet seglat upp som kungen bland batterier. Det dominerar bland elbilar, mobiltelefoner och datorer.

Kungliga vetenskapsakademien, som utser Nobelpristagarna, skräder inte orden i sin beskrivning av pristagarna John Goodenough, Stanley Whittingham och Akira Yoshino. Genom sitt arbete har de skapat förutsättningar för ett trådlöst och fossilfritt samhälle.

Hittills är batteriet oöverträffat

När deras arbete påbörjades i mitten av 1900-talet fanns bara två typer av uppladdningsbara batterier, blybatteriet som fortfarande används som startmotor i bensindrivna bilar, och nickelkadmiumbatteriet. Ungefär samtidigt som litiumjonbatteriet kom ut på marknaden kom även det uppladdningsbara nickelmetallhydridbatteriet.

Men litiumjonbatteriet har stora fördelar gentemot dessa. Det är lätt, har hög energitäthet och klarar att laddas upp och ur hundratals gånger.

Sannolikt är det dess långa livslängd som är den allra största fördelen med litiumjonbatteriet. De flesta andra batterier bygger på kemiska reaktioner där elektroderna sakta men säkert förändras. Men litiumjonbatteriet fungerar genom att litiumjoner flödar fram och tillbaka mellan anod och katod. Det gör att batteriet håller länge.

Än så länge är litiumjonbatteriet den ohotade kungen bland batterier. Forskare världen över fortsätter att vända ut och in på det periodiska systemet i jakt på ännu bättre batterier. Men hittills har ingen lyckats utveckla något som överträffar litiumjonbatteriets höga kapacitet och spänning.

Hopp om en bättre värld

När det gäller vissa applikationer finns det dock tunga utmanare. För storskalig stationär energilagring, till exempel av överskottsenergi från sol- och vindkraft, ser flödesbatterier och natriumjonbatterier ut att kunna konkurrera.

Naturligtvis har även litiumjonbatterier sina problem. Det största stavas kobolt, som behövs till katoden. Kobolt bryts i dag främst i Kongo under extremt dåliga förhållanden. Men det riskerar även att bli brist på andra metaller som behövs i katoden. Dessutom är återvinningen av litiumjonbatterier alldeles för liten i dag.

Men det är ändå hisnande att fundera på var vi skulle stå i dag om de tre Nobelpristagarna inte hade lyckats i sitt arbete. Hade vi varit låsta vid stationära datorer? Hade elbilar ens varit att tänka på utan litiumjonbatteriets långa räckvidd? Hade vi stått fullständigt handfallna inför klimatförändringarna?

En sak är klar. De tre pristagarnas arbete bidrar till att det finns hopp om en bättre värld.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt