Ledtrådarna från Vasa väver ny bild av 1600-talet

2018-11-10 07:02  

Väldigt lite är känt om regalskeppet Vasas besättning. De tusentals textil- och läderfragment som finns bevarade kan ge nya ledtrådar.

Ingen i Vasaskeppets besättning tros ha varit adlig. Det gör Vasamuseets senaste forskningsprojekt särskilt intressant. Vi vet betydligt mer om hur adeln klädde sig på 1600-talet än den svenska låg- och medelklassen, och väldigt lite om de över 100 personer som fanns ombord på Vasa.

För att ta reda på mer har Vasamuseet anlitat två textilforskare från Uppsala universitet. De ska analysera de över 5 000 fragment som finns bevarade från besättningens kläder, skor och skärp. Vasamuseet hoppas kunna återskapa hur dessa såg ut från början.

– Vi tror att det här kan vara den största samlingen av vardagsdräkter som finns bevarade från vanliga, icke-furstliga, personer på 1600-talet, sådana som historien inte minns i någon större utsträckning, säger Vasamuseets forskningsledare Fred Hocker.

Många av fragmenten som i dag förvaras i stora, tunna syrafria kartonger har animaliskt ursprung, som ull, läder och siden. Det är de som har klarat sig bäst. För ett otränat öga ser fragmenten nästan likadana ut. De är visserligen av lite olika storlek, men allt verkar skifta i mörkbrunt. Textilforskaren Anna Silwerulv kan dock snabbt peka på detaljer som avslöjar att det vi nu står och tittar på har varit en del av ett par byxor.

Läs mer: Vasaskeppet är ett pussel utan ände

Hon ser det på tillskärningen, midjelinjen som antagligen har varit sydd mot en linning och spåren från ett dekorationsband längs sidan.

– Det här är ett fragment som är lite svårare att tyda. Vissa är mer hela än så här, men nästan inga fragment har några sömmar kvar, eftersom sytråden var gjord i växtfiber, förklarar Anna Silwerulv.

Efter en snabb titt kan Anna Silwerulv också konstatera att byxan gjordes i ull av ganska fin kvalitet och att byxan har färgats. Genom att identifiera grensväng, midje- och sidsöm kan hon också få en bild av hur lång och kraftig den som bar byxorna var. Med största sannolikhet var det en man, eftersom kvinnor inte bar byxor vid den här tiden.

Anna Silwerulv ritar av det hon studerat i verklig skala på ett papper. Det hjälper henne att pussla ihop även väldigt trasiga fragment. Små detaljer som stygnhål kan vara del av ett mönster som hittas igen i andra bitar, som därmed kan antas höra ihop.

– Vi tränar upp våra ögon hela tiden och kan därmed jobba snabbare, men vi hittar också nya saker hela tiden, berättar Anna Silwerulv.

På en datorskärm visar hon hur fragmenten från en tröja ser ut i mikroskop. De mörkbruna bitarna visar sig ha färgsprakande detaljer, från trådar och dekorationer. Den här undersökningen kan ge fler svar om materialet och dess kvalitet.

När alla fragment pusslats ihop kommer det bli tydligare hur stor variationen mellan kläderna var, sett till både ålder och kvalitet. Det kan också säga något om bärarens ekonomiska status.

– Det fanns mode även på den tiden och vissa plagg var moderiktiga sommaren 1628, medan andra kan ha haft på sig tio år gamla plagg, eller ännu äldre, för att kläder var så dyrt, säger forskningsledaren Fred Hocker.

Läs mer: Radar avslöjar tillståndet hos Vasas fockmast

Kläder var hårdvaluta på 1600-talet, förklarar Anna Silwerulv.

– Man kunde använda kläder och tyg som pant eller kredit och plagg kunde gå i arv och säljas som second hand, berättar hon.

En annan del av Vasamuseets treåriga dräktprojekt är att jämföra plaggen med de 15–18 skelett som finns bevarade från besättningen. Skeletten kan säga något om individernas ålder, kön och hälsotillstånd.

Ett av skeletten som hittades tros ha tillhört 25-årig kvinna. Utifrån kläderna hon hade på sig verkar hon ha haft en rätt bra ekonomisk status, men av skelettet att döma led hon ändå av långvarig näringsbrist och sjukdom. Visar sig detta vara ett mönster kan det säga något om de gemensamma förutsättningarna för hälsa i 1600-talets Sverige, säger Fred Hocker.

– Genom att titta på kläderna och dess kvalitet kan vi inte bara säga något om dräkterna, om människorna som bar dem och deras roll ombord, utan också något om Sverige under den här tiden. De kan berätta något om vanligt folk.

Mer om Vasamuseets dräktprojekt

Merparten av de klädfragment som finns bevarade från Vasaskeppets besättning förvarades i kistor och tunnor eller bars av personerna som hittades ombord. Vasamuseets dräktprojekt, där samtliga fragment undersöks, påbörjades förra året och pågår till 2020. Förhoppningen är att samlingen ska kunna säga något om vilka textilier och kläder den svenska låg- och medelklassen bar på 1600-talet, vilket i sin tur kan säga något om hur de hade det.

Ania Obminska

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt