Kraschad fredsplan – vad hände med Dag Hammarskjöld?

2019-09-14 07:00  

Den 18 september 1961 omkom FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och ytterligare 15 personer i en flygplanskrasch. Än i dag undrar många om det var en olycka eller ett attentat.

Sedan några dagar tillbaka hade striderna rasat i Kongos sydöstra utbrytarregion Katanga. Det var för att försöka förhandla fram en vapenvila Dag Hammarskjöld reste i väg med DC-6:an ”Albertina” den 17 september 1961.

På ena sidan: FN-styrkor. På den andra: utländska legosoldater, finansierade av belgisk-brittiska Union Minière och andra gruvbolag.

Hammarskjöld hade nyligen i största hemlighet gett klartecken åt en offensiv, ”Operation Morthor”, för att driva ut dem. Men den blev ett fiasko. Hammarskjöld stämde därför träff med Katangas ledare, Moïse Tshombe, för fredsförhandlingar i Ndola i det brittiska protektoratet Nordrhodesia.

Tog en omväg österut för att undvika beskjutning

Flygplanet Albertina lämnade Kongos huvudstad Léopoldville med Hammarskjöld och tio andra passagerare ombord klockan 17.51. Ndola låg åt sydöst, i samma riktning som Katanga. Flygkapten Per-Erik Hallonquist tog därför en omväg österut för att undvika beskjutning från katangesiska styrkor.

Hammarskjöld var diplomat och kändis. Här är han vid skrivbordet första arbetsdagen som generalsekreterare i FN, 1953. Foto: UPI/TT

Han hemlighöll färdplanen och iakttog radiotystnad under merparten av resan, och bröt den bara vid enstaka tillfällen för att kommunicera med kontrollcentren i Ndola och Salisbury, Nordrhodesias huvudstad.

Tio minuter efter midnatt närmade sig planet Ndolas flygplats. Hallonquist meddelade: ”Era ljus synliga uppe i luften, Ndola, påbörjar nedstigning, bekräfta QNH.”

Läs mer: Han var britternas hemliga vapen mot den tyska krigsmakten

Flygledartornet svarade med aktuell information om lufttrycket så att planets höjdmätare kunde ställas in. Hallonquist ombads sedan att rapportera tillbaka när han hade nått höjden 6 000 fot. Han bekräftade. Det var det sista man någonsin hörde från honom.

Vittnen såg kraftiga ljussken på himlen

Flygledartornet försökte komma i kontakt med Albertina ett flertal gånger efter det, men utan framgång. Några timmar senare, klockan tre på natten, gav flygplatschefen John ”Red” Williams och den brittiske högkommissarien lord Alport upp och konstaterade att planet måste ha flugit vidare någon annanstans.

 

Följande timmar inkom rapporter om att vittnen i området hade sett kraftiga ljussken på himlen under natten. Något hade uppenbarligen hänt.

Det tog åtskilliga timmar innan sökningarna kom igång, men så småningom skickades rhodesiska flygplan upp i luften för att leta efter den försvunna DC-6:an.

De fortfarande rykande vrakresterna. Det dröjde 15 timmar innan vraket lokaliserades. Foto: UPI/TT

Vraket lokaliserades på eftermiddagen klockan tio över tre i bushen, 15 kilometer väster om flygplatsen. När de första polisbilarna anlände strax efteråt pyrde vrakdelarna fortfarande i den gassande solen. Alla var döda, med undantag för Hammarskjölds livvakt Harold Julien.

Han återfanns utanför det svedda området med svåra brännskador, men några dagar senare dog även han. Innan dess hann han berätta för polisen att han hade sett gnistor i luften och hört en explosion innan planet kraschade.

Tre utredningar gjordes efter kraschen

Vad var det egentligen som hade hänt? Tiden efter gjordes tre stora utredningar – två av rhodesiska myndigheter och en av FN. Den första rhodesiska konstaterade att vraket var så förstört att det inte gick att avgöra vad som hade hänt.

Olycksplatsen, 15 kilometer från flygplatsen i Ndola.

Den andra menade att kraschen berodde på att piloten hade flugit för lågt och slagit i trädtopparna. FN-utredningen, som gjordes sist, lämnade det mer öppet. Den menade att eftersom det inte fanns några tydliga bevis kunde man varken utesluta materialfel, pilotfel, attack eller sabotage.

Läs mer: De massiva betongpilarna var sin tids navigationssystem

Finns det något som talar för en konspiration? Det finns de som tycker det. Vanligtvis brukar sådana personer peka ut en rad omständigheter som skulle kunna anses vara suspekta.

Varför var ”Red” Williams och lord Alport exempelvis så snabba med att konstatera att Hammarskjöld måste ha flugit vidare, när Tshombe ändå väntade på honom i Ndola?

Och varför tog det så lång tid att hitta vraket? Det låg bara 15 kilometer väster om flygplatsen, där det vid tillfället fanns 18 militärflygplan som kunde delta i sökningar. Ändå tog det 15 timmar för rhodesierna att lokalisera DC-6:an. Konspirationsteorierna har även götts av en rad vittnesmål.

Frågetecken om flera vittnesmål

Flera afrikanska kolare som arbetade i området har exempelvis hävdat att de såg ett andra, mindre flygplan i samband med kraschen.

Vidare har en före detta anställd vid den amerikanska sig nalspaningsmyndigheten NSA, Charles Southall, hävdat att han samma natt hörde en mystisk radiosändning. Där ska en okänd stridspilot ha meddelat att han har upptäckt ”Transairs DC-6:a”, för att sedan säga: ”Jag har träffat den. Det är eldslågor! Den går ner. Den kraschar!”

Huruvida Southall talar sanning eller inte är svårt att avgöra. Liksom med de andra vittnesmålen. Det är inte obekant att människor ibland anser sig säkra på att de har sett eller hört saker som egentligen inte har ägt rum, eller som bara delvis stämmer överens med det verkliga händelseförloppet.

Och det bör man givetvis beakta innan man drar alltför för snabba slutsatser.

Haveriutredning 2013: Ett misstag

Den vanligaste icke-konspiratoriska teorin är att kraschen berodde på en så kallad ”Controlled Flight Into Terrain” (CFIT) – att piloten av misstag styrde in planet i terrängen. Den teorin framfördes bland annat i den andra rhodesiska utredningen, och i SAS-piloten Bengt-Åke Bengs bok ”The Ndola Accident” 1966.

2013 presenterades den igen som den mest troliga förklaringen, när haveriutredaren Sven E Hammarberg undersökte fallet på uppdrag av Hammarskjöldkommissionen.

Händelsen fyllde de svenska tidningarnas löpsedlar. Foto: PRESSENS BILD/TT

Hammargren menar att en haveriutredare förmodligen aldrig kan utesluta sabotage eller fientliga handlingar. Men enligt honom är CFIT-teorin tillräcklig för att förklara Albertinas krasch. Det har han bland annat kommit fram till efter att ha studerat de tidigare utredningarna, fotografier av olycksplatsen och terrängens topografi.

Läs mer: Britternas märkliga betongöron skulle upptäcka tyska luftskepp

Till att börja med hittade man redan i 1960-talets utredningar flera tecken på att Albertina var på väg ned för landning vid kraschtillfället. Trädtopparna hade skadats i en sådan vinkel, och flygplanets motorer hade arbetat med den effekt som är vanlig strax före landning.

Landstället hade varit fullt utfällt och i låst position, vingklaffarnas vinkel 30 grader – två typiska tecken på förestående landning. Planet kraschade dessutom på en plats där en pilot i normala fall skulle ha slutfört en 180-gradersvändning för att sedan landa.

Flygkartan visade inte hur terrängen såg ut

Ett annat argument som stärker CFIT-teorin är att den flygkarta som besättningen använde inte var optimal ur säkerhetssynpunkt. Den visade inte terrängens höjd väster om flygplatsen.

Därför kunde det lätt tolkas som att man kunde gå ner under 5 000 fot över havet – 300 meter över flygplatsen – alldeles för tidigt. Om det var så att kapten Hallonquist först gjorde en överflygning, vände, och sedan befann sig lägre än 5 000 fot, visar beräkningar att det då skulle ha varit omöjligt för honom att se flygplatsens ljus.

Planet med Hammarskjölds kista anländer till Bromma. Foto: SvD/TT

Det kan ha resulterat i förvirring, som i sin tur kan ha lett till att han råkade styra in planet i trädtopparna. Det skulle i så fall även förklara varför flygplatspersonalen inte såg kraschen: om planet befann sig lägre än 5000 fot var det dolt bakom en kulle.

I slutänden är dock CFIT-teorin just det – en teori. Många frågetecken kvarstår fortfarande. Därför kommer vi nog att få höra mer om dunkla konspirationer även i framtiden.

 

Det här är en artikel från tidingen Teknikhistoria.
Prenumerera på den här. Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Fakta om kraschen i Ndola

Datum: Måndag den 18 september, 1961.

Tid: 00.10–00.15.

Plats: 15 kilometer väster om Ndolas flygplats i Nordrhodesia (Zambia).

Höjd: 1328 meter (4357 fot) över havet.

Flygplanstyp: Douglas DC-6B.

Flygbolag: Transair Sweden på uppdrag av FN.

Beteckning: SE-BDY.

Passagerare: 11.

Besättning: 5.

Omkomna: 16.

Anton Dilber

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt