Klädbranschen kan tvingas ta hand om dina gamla plagg

2019-02-01 06:00  

Den svenska klädhandeln bör ta hand om våra plagg efter att vi har slitit ut dem, anser den nya regeringen. Enligt branschorganisationen Teko vore det orättvist eftersom vare sig näthandeln eller direktimporten från Kina skulle beröras.

(Uppdaterad)

I dag finns det inget samordnat sätt i Sverige att samla in och sortera gamla textilier och plagg. I många fall slängs de med de vanliga soporna. Detta trots att över hälften av kläderna vi slänger i soppåsen hade kunnat återanvändas, i stället för att gå till förbränning.

Ett nytt EU-direktiv ställer krav på att medlemsländerna måste börja samla in textilavfallet separat senast 2025, för att främja återanvändning och återvinning.

Efter år av diskussioner är den nya rödgröna regeringen genom januariavtalet nu också överens med Centerpartiet och Liberalerna om att producenterna, alltså tillverkare och återförsäljare, bör få huvudansvaret för insamlingen.

Läs mer: Ny Teknik Insight: Hur ska textilindustrin återvinna mer kläder?

– Vi är helt överens, säger Maria Gardfjell, riksdagsledamot för Miljöpartiet och vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet och fortsätter:

– För mig är producentansvaret självklart. Som tidigare ordförande i Uppsala Vatten och Avfall vet jag att man måste göra det enkelt för medborgarna att lämna in textilier på återvinningscentralerna – annars riskerar det hamna i brännbart-insamlingen.

C: Kan uppmuntra innovation på textilområdet

För Centerpartiet har ett argument för producentansvaret varit att annan insamling med denna modell fungerar så bra, exempelvis av glas och metall.

– Det sker mycket innovation på textilområdet. Vi är övertygade om att när det är företag och näringslivet som får producentansvaret då blir det också lättare att hitta de innovativa sorterings- och återvinningsmetoderna, säger Kristina Yngwe, riksdagsledamot för Centerpartiet och ordförande i miljö- och jordbruksutskottet.

Läs mer: Textiliers hållbarhet allt viktigare för konsumenter

Detaljerna är långt ifrån klara och det finns inga besked om när ett producentansvar kan införas. Riksdagsledamoten Hanna Westerén (S), som också sitter i miljö- och jordbruksutskottet, svarar via mejl att regeringskansliet nu kommer att ”påbörja arbetet med att utforma direktiv och politiska förslag utifrån punkterna i förhandlingsdokumentet, tillsammans med de partier som ingått överenskommelsen. Därför är det i nuläget för tidigt att säga exakt hur lagförslag, reformer och utredningsdirektiv kommer utformas för sakområdet i fråga.”

Handeln vill se samarbete kring insamling

Svensk Handel, som driver parti- detalj- och e-handelns frågor, är positiva till att det nu finns en framåtrörelse i frågan och välkomnar även ett producentansvar.

– Det viktiga är att säkerställa att systemet fungerar så effektivt som det bara går. Det gäller såväl att få in så mycket textilier som möjligt, som att säkerställa att de hamnar där de är mest värda samt att teknik finns för att göra ny råvara. Vi bör hitta en variant där insamling kan ske både i butik och via traditionell insamling, säger Magnus Nikkarinen, ansvarig för hållbarhetsfrågor på Svensk Handel.

Faran, som Magnus Nikkarinen ser det, är om kraven på materialinsamling och återvinning utformas utan att vara förankrade hos alla inblandade aktörer.

– Om man inte förankrar kraven hos aktörerna finns en uppenbar risk för att det blir ett ineffektivt system som kostar mer än vad det smakar, säger han.

Läs mer: Satsar på framtidens textilhantering

Teko: Producentansvar slår orättvist

Den svenska textil- och modeföretagens branschorganisation Teko vill inte ha ett tvingande nationellt producentansvar. Det blir orättvist om till exempel de som säljer textilier och plagg inom Sverige får ett prispåslag, men inte de som säljer samma produkter på nätet.

– Vi är en otroligt internationellt bransch. Om handeln i Sverige får en pålaga i form av en avgift eller skatt skulle det inte påverka vare sig näthandeln eller direktimport av textilier från Kina. Det slår orättvist och man kommer inte åt alla de stora flödena, säger Cecilia Tall, generalsekreterare på Teko.

Hon ser även en risk för att textilföretag som finns i landet väljer att flytta verksamheten utomlands för att slippa avgifterna som deras konkurrenter inte omfattas av. Det skulle kunna drabba svenska jobb, menar hon.

Läs mer: H&M satsar på hydrotermisk metod för textilåtervinning

Flera tekniska svårigheter att lösa

Hur ska en samordnad insamling fungera rent praktiskt?

En separat insamling och sortering av textilier kommer att kräva särskilda behållare, så att kläderna som samlas in inte skadas av exempelvis fukt. Textilerna behöver behålla sitt värde, så de kan samlas in för återanvändning i första hand och få längre livslängd.

– Ur miljöperspektiv är detta det bästa, säger Yvonne Augustsson, handläggare på Naturvårdsverkets hållbarhetsenhet.

Om hela EU börjar samla in väldigt mycket textilmaterial riskerar återvinningsmarknaden att bli ganska mättad, enligt Yvonne Augustsson. Det kan ställa högre krav på att återvinna gamla kläder och tyger till nya textilfibrer.

Att återvinna material är rätt komplicerat. Textilavfallet behöver sorteras efter fibertyp, eftersom olika material kräver olika återvinningsprocesser. Här behövs mer teknikutveckling.

Läs mer: Klimatångesten får oss att handla begagnade kläder

Två redan existerande svenska exempel är företaget Renewcell, som återvinner cellulosabaserade textilier, och Blend Rewind, en process för att som återvinna blandtextilier av polyester och bomull.

Återvinning beräknas bara kunna minska vår klimatpåverkan från textilproduktionen med ungefär 10 procent, beroende på material, berättar Yvonne Augustsson. Därför behöver vi också gå ifrån gamla, invanda mönster.

– Vi måste fortsätta arbeta med att minska miljö- och klimatpåverkan i produktionen och med att maximera nyttan i alla delar av värdekedjan, men också jobba mer med andra, nya affärsmodeller exempelvis som att hyra och leasa kläder, säger Yvonne Augustsson.

Här råder producentansvar

Naturvårdsverket beskriver producentansvar som ett styrmedel för att uppnå miljömålen. Det ska ”motivera producenterna att ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen”.

I dagsläget råder producentansvar för åtta produktgrupper:

* batterier

* bilar

* däck

* elektriska och elektroniska produkter (inklusive glödlampor och viss belysningsarmatur)

* förpackningar

* returpapper

* läkemedel

* radioaktiva produkter och herrelösa strålkällor (Strålsäkerhetsmyndigheten)

Källa: Naturvårdsverket

Ania Obminska

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Aktuellt inom

Prevas

Debatt