Kärnfysikern Leona Woods satte fart på klimatforskningen

2019-06-15 06:45  

I kärnvapenålderns gryning stod Leona Woods mitt i händelsernas centrum. Hon var en hårdför fysiker som aldrig ångrade något – och som senare satte fart på klimatforskningen.

”När ska vi börja oroa oss?”

Det var Leona Woods syrliga kommentar till nobelpristagaren Enrico Fermi när en liten grupp av fysikens världselit startade den första självgående kärnreaktionen i en reaktor. Det var nervöst, kanske riskabelt.

Platsen var en idrottshall vid University of Chicago i 2 december 1942. Leona hade tidigare brukat spela squash där. Nu var hon ansvarig för att konstruera geigerräknare för experimentet. Hon var 23 år gammal.

Hon föddes 1919 på en bondgård i Illinois, och var tidigt intresserad av naturvetenskaperna. Hon tog examen vid University of Chicago 1938, vid 19 års ålder.

När hon kontaktade nobelpristagaren James Franck om en doktorandtjänst sade han att han hade blivit varnad att han skulle få en svår karriär, eftersom han var jude. ”Du som är kvinna kommer väl att svälta ihjäl”, varnade han.

Hennes handledare blev i stället Robert Mulliken, senare Nobelpristagare.

Mötte fördomar

Det var knappast den första eller sista gången hon mötte fördomar på grund av sitt kön. Men hon tog det genom att arbeta hårdare och vara smartare än kritikerna.

1942 mötte hon Enrico Fermi, och han blev en slags mentor. Laura Fermi beskrev henne som "en lång tjej, atletisk, som kunde göra en mans jobb och göra det väl." Det var också nästan omöjligt att få henne att klaga.

När hon hjälpte kollegan Willard Libby att löda ihop en burk med radiumsalt och beryllium fick hon en massiv stråldos som halverade hennes vita blodkroppar. Hon ryckte på axlarna. Lödningen hade ju blivit snygg.

Läs mer: Kraftig som ett kärnvapen – men ingen märkte meteoriten

1943 gifte hon sig med kollegan John Marshall och bytte namn till Leona Marshall. När hon blev gravid fick Enrico Fermi hjälpa henne att dölja detta för att hon inte skulle bli utestängd från arbetet. Hon gömde magen i säckiga kläder och var tillbaka på jobbet en vecka efter att sonen föddes.

Efter Chicago fortsatte hon inom Manhattan-projektet, det amerikanska atombombsprogrammet. Hon översåg uppstarten av den första reaktorn i Hanford. Den producerade för första gången plutonium i industriella kvantiteter, material som först och främst användes till bomben mot Nagasaki.

I kamp till döden

Hon bidrog till att lösa ett problem med att reaktorn ”förgiftades” när isotopen xenon-135 ackumulerades i härden så att aktiviteten avstannade, ett fenomen som var okänt vid den tiden.

Bomberna mot Hiroshima och Nagasaki 6 augusti respektive 9 augusti 1945 avslutade andra världskriget, med upp till 220 000 döda. Leona tvivlade aldrig på att det var värt det.

”Vi gjorde det rätta, och vi kunde inte ha gjort något annorlunda. Jag vet att man har antytt att den andra bomben inte var nödvändig. Grin-Ollar. När du är i en kamp till döden står man inte och frågar ’Är det rätt?’”, sade hon i en intervju med en kärnvapenhistoriker.

Efter kriget fortsatte hon att forska inom fysik, astrofysik och kosmologi, först under Fermi och senare vid New York University och University of Colorado som professor. 1966 gifte hon om sig med Willard Libby och blev Leona Woods Marshall Libby. Han var nu Nobelpristagare och jobbade vid UCLA, där Leona också blev professor.

Men hon hade gått vidare till ytterligare ett forskningsfält: miljö och klimatfrågor. Hon uppfann bland annat en metod för att studera historiska mönster i nederbörd och temperatur utifrån förhållanden mellan syre- och kolisotoper samt deuterium och väte i trädringar. Det var tidig klimatforskning.

Totalt publicerade hon över 200 vetenskapliga artiklar, den sista bara två år innan hon avled 1986.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt