I alla tider har det målats – detta är penselns historia

2014-10-18 06:00  

TEKNIKHISTORIA. Det har målats på olika sätt i tusentals år. Du får veta ursprunget till penseln, den klassiskt svenska färgen och du får läsa om en av de största profilerna som satt avtryck i färgbranschen.

Redan grottmålningarna krävde penslar – ett så viktigt verktyg att det kan ses som en del av målaren själv.

Penseln görs i dag av konstfiber men tidigare var det grävlingen, svinet, ekorren och illern som ­levererade penselhår.

Eftersom penslar genom alla tider gjorts av material som tidens tand ätit upp vet man ganska lite om hur de första ­penslarna såg ut eller var tillverkade.

Man vet dock hur målarna redan på 1400-talet tillverkade sina egna verktyg.

Den italienske medeltidsmålaren Cennino Cennini beskriver i Boken om målarkonsten hur man tillverkade grova penslar av svinborst.

”Tag först borsten av vita svin, de är bättre än de svarta, och välj dem från de tama svinen. Gör en stor pensel utav ett skålpund av dessa borst, sammanbundna omkring ett kraftigt skaft med en knut övertäckt med lim.”

Resultatet av det här torde inte bli helt olikt de penslar vi köper och använder i dag.

– Penslar måste dock ha använts ­betydligt tidigare, till exempel för de egyptiska grottmålningarna eller de kinesiska skrivtavlorna med sina sirliga tecken, säger Jan-Erik Wigren som förestår Måleriyrkets museum i Stockholm.

Ordet pensel har sitt ursprung i latinets ”penicillus”, efter ”peniculus” som betyder liten svans, och återfinns såväl i svenskans pensel som i engelskans pencil. Det geografiska ursprunget finner vi emellertid långt härifrån. I Österlandets skönskrift, kalligrafi, är penseln alltjämt det traditionella verktyget. Kalligrafin finns som konstart i de allra flesta skriftkulturer och ur denna gemensamma grund har många olika skrivsätt formats med hjälp av penseln.

Under 400–500-talet e. Kr. ansåg man  i Kina att det krävdes fyra förutsättningar för att kunna utöva kalligrafi: pensel, tusch, rivsten och papper. Penslarna varierade i längd och tjocklek, med hår från till exempel får, häst, mård eller räv, beroende på vilken karaktär man ville att penseln skulle förmedla och vilket resultat man ville ha.

Så här har det fungerat till våra dagar, och gör det fortfarande, när det gäller till exempel ådring, marmorering eller andra uttryck i måleriet, förklarar Jan-Erik Wigren medan han visar runt bland äldre verktyg.

I en monter ligger en hemgjord lasyrfördrivare av grävlingborst med tillhörande information; ”Tillverkad av Oscar Strömblad, Tumba, vilken själv skjutit grävlingen”.

Vid sidan av grävlingen var svinet, ekorren och illern de viktigaste leverantörerna av penselhår. Senare tiders försök med konstgjord penselborst har aldrig kvalitetsmässigt ansetts kunna konkurrera med penslar som tillverkats av de här djurens päls och borst.

– När jag började i yrket 1965 var det alltid kinesisk svinborst i penslarna och den runda penseln som man fick linda upp vartefter var favoriten, säger Jan-Erik Wigren.

I dag tillverkas knappt runda penslar. Och nästan alla penslar är i konstfiber, med undantag av vissa som används vid dekorations- eller illusionsmåleri.

Billiga penselset betraktas ofta som engångsverktyg som kasseras efter användning.

Tidigare förvarades däremot oanvända penslar – i synnerhet de finaste

– i ett skåp som bara verkmästaren hade nyckel till. Gesällerna fick kvittera ut penslarna av mästaren och lämna tillbaka dem när arbetet var klart. Rengöringen, som alltid skedde med hjälp av grönsåpa, fick lärlingarna ta hand om.


Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Olle Anderstam

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt