Houdinis hemliga trick hjälpte honom inte i slutet

2020-07-26 06:00  

TEKNIKHISTORIA. Det mest förbluffande trick Harry Houdini någonsin genomförde var att förvandla sig själv från misslyckad magiker till tidernas största illusionist.

Redan som nioåring hade Erik Weisz, som ungersk-amerikanen egentligen hette, börjat intressera sig för trollerikonst.

När han så småningom försökte förvandla intresset till en karriär gav han sig själv det optimistiska smeknamnet ”The King of Cards” – men insåg snart att han egentligen bara var en korthaj i mängden, dömd att föra en tynande tillvaro i rampljusets utkanter.

I desperation sadlade han om helt, och började i stället fokusera på utbrytartrick. Det var han inte heller ensam om – men däremot sitt fantastiska sinne för pr-kupper och slugmarknadsföring.

En fastkedjad Houdini förbereder sig för att hoppa i vattnet från en bro. Foto: TT

Genombrottet kom som 29-åring

Harry Houdini – som han nu började kalla sig, i en hommage till magikern Jean Eugène Robert-Houdin – fick sitt stora genombrott när han under en turné i Storbritannien ställdes inför en besynnerlig utmaning. Det var dagstidningen Daily Mirror som ville se om den talangfulle utbrytaren kunde undslippa ett par ”omöjliga” handklovar, som det tagit en lokal låssmed fem år att utforma.

Under en timme och tio minuter trilskades Houdini med sin till synes hopplösa uppgift, dold för publiken i ett bås på scenen – innan han kom ut med handklovarna höjda i en segergest i ena handen. Över 4000 personer mötte 29-åringens triumf med en stående ovation.

Handklovar förblev en viktig del av rekvisitan under Houdinis fortsatta karriär. Efter det nervösa genrepet i London utvecklade han i stället en idiotsäker teknik som förkortade processen avsevärt.

Tricken för att lirka upp handklovarna var många: universalnycklar, snören för att lirka ur skruven – ibland rent våld. Senare i karriären uppfann Houdini till och med ett flexibelt byxbälte av stål. Det snurrade på kullager och hade gömda fack som innehöll dyrkar av alla de slag. Foto: Historia/REX

Handklovarna i sig tillhandahölls visserligen ofta av polisen i städerna där han uppträdde, för att de inte skulle kunna mixtras med i förväg av honom själv.

Men vadpubliken inte visste var att handklovar, till skillnad från andra sorters lås, levererades med små universalnycklar som var lätta att få tag på – och lika lätta att dölja.

Tog sig nästan naken ut ur celler

Nästa signaturtrick för Houdini blev naturligt nog att ta sig ut från låsta fängelseceller – inte sällan iförd just handklovar. Och inget annat. I regel kläddes han nämligen av naken, likt en riktig fånge, för att säkerställa att han inte lyckades smyga med sig någon hemlig utrustning in. Vilket givetvis var exakt vad han gjorde ändå.

Foto från stumfilmen ”The Grim Game” från 1919, som visade upp Houdinis färdigheter på vita duken. Foto: Famous Players/Lasky/Kobal/REX

Eftersom fängelserna inte hade universalnycklar såg Houdini till att besöka dem i förväg, under förevändningen att han själv ville kontrollera att låsen fungerade som de skulle. Under dessa ”kontroller” passade han på att diskret göra ett avtryck av nyckeln i en burk med vax som han hade med sig.

För att fortsätta hålla sin växande publik i trans tog Houdini till det allra mest dramatiska greppet i sin repertoar: utbrytarkonster med inte bara heder och ära som insats, utan hans eget liv.

När han sänktes ner med huvudet först i vatten, inlåst i en bastant kista, fick hans trick en bokstavlig deadline. Men naturligtvis rörde det sig om en specialkonstruerad kista med en omsorgsfullt kamouflerad lönndörr, vilken Houdini kunde krumbukta sig ut ur medan han var dold bakom sitt draperi.

”Kinesiska vattentortyrscellen” var en kista Houdini lät bygga i England 1911. Givetvis konstruerades den på ett ändamålsenligt sätt: fotfästena gick att ta sig ur och kistan hade en lönndörr. Foto: Granger/REX

Begåvning för publicitet gav framgång

Utbrytarkungens trick må ha krävt rigorös träning. Men det var fingertoppskänslan för publicitet som var Houdinis främsta nyckel till framgång. I Moskva lirkade han sig fri från en polisbuss som, enligt trickets premiss, skulle ha dumpat honom i Sibirien om han inte lyckats fly i tid. I USA bröt han sig ut från cellen där president Andrew Jacksons mördare hållits fängslad, och en annan gång ur magen på en strandad val (!).

När publiken vant sig vid hans utbrytartrick lyckades han i stället lura den att han trollat bort en livs levande elefant mitt på scenen.

Houdini i tvångströja, upphängd i en lyftkran. Innan tröjan fästes såg han till att korsa armarna på ett speciellt sätt för att få svängrum inne i tröjan. Då kunde han senare åma den runt kroppen och lösa upp fästena med tänderna. Foto: Kobal/REX

Parallellt med allt detta hade Houdini på något sätt tid att författa böcker om trollerikonstens historia, patentera sina trick och driva aggressiva rättsprocesser mot imitatörer, samt avslöja en lång rad bluffmakare vilka han menade drog vanära över hela yrkeskåren genom att låtsas ha kontakt med andevärlden.

Sprucken blindtarm efter knytnävsslag

När han i ett sällsynt ögonblick sänkte garden förseglades Harry Houdinis öde. Efter en föreställning frågade en student honom om det var sant att utbrytarkungen kunde stå emot hur hårda knytnävsslag som helst.

”Flykten från mjölktunnan” var ett tidigt trick i Houdinis repertoar som han började med 1901. Att fly var inget större problem när skynket drogs för eftersom nitarna på lockets överdel var falska – det kunde lyftas bort. Foto: Granger/REX

Houdini svarade tankspritt ja, men var inte beredd på att bli motbevisad där och då. Trots att han tog emot flera besinningslösa slag mot magen genomförde han de följande föreställningarna som vanligt, uthärdande oerhörd smärta.

När han till slut undersöktes av läkare visade det sig att hans blindtarm var på väg att spricka, och omedelbart behövde opereras. I stället gick Houdini upp på scenen igen. Men den här gången kunde inte hans benhårda disciplin bära honom igenom hela showen.

Harry Houdini (1874–1926). Foto: Granger/REX

När han i sin 40-gradiga feberdimma märkte att han höll på att förlora medvetandet beordrade han ridån att sänkas i förtid. En vecka senare, på alla helgons dag 1926, var han död.

Än i dag undrar många varför. Att orsaken skulle ha varit simpel blindtarmsinflammation har ifrågasatts, då Houdini utsatts för grova hot av de ”spiritualister” som han offentligt utmanat och förnedrat. Vissa menar att han i själva verket förgiftades, alternativt att studenten som mörbultade honom gjorde det på uppdrag av lömska krafter.

Paradoxalt nog blev detta den enda olösliga gåta Houdini tog med sig i graven: inte hur han i 52 år lyckades lura döden på ändlösa förbluffande sätt – utan varför den till slut hann ifatt honom.

Din bonus som Ny Teknik-läsare: En del av svensk teknikhistoria

Du som är prenumerant på Ny Teknik digitalt får som en extra bonus ett urval av artiklarna från Teknikhistoria, ett magasin om den tekniska och industriella utvecklingen som lett fram till samhället som det ser ut i dag – med fokus på den svenska utvecklingen.  

Vill du få en bit av historien direkt hem i brevlådan? Teckna din prenumeration redan i dag på: teknikhistoria.prenservice.se  

Gilla Teknikhistoria på Facebook för att få senaste nytt ur historien! 

Gilla Teknikhistoria på Instagram

Alfred Holmgren

Mer om: Teknikhistoria

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt