Här har de måttsytt kostymer i snart 300 år

2019-06-09 07:07  

Skrädderiet har haft sedan 1730 på sig att förstå hemligheterna bakom en kostym. Tygerna har aldrig haft högre kvalitet än i dag – en orsak är att ullen från dagens får helt enkelt har blivit bättre.

För över 6 000 år sedan kunde man i Kina göra sidentyg av fibertråden ifrån silkesspinnaren Bombyx moris puppa. En tråd som på naturligt sätt är upp emot 900 meter lång och därmed både stark och av hög kvalité. I dag är det dock bomull som är den vanligaste växtfibern. Andra fibrer som nässlor, jute och hampa kan vara på väg mot en comeback – av miljöskäl.

Men till kostymer är ull utan tvekan det vanligaste materialet, dels på grund av tradition och dels på grund av ullens naturliga egenskaper som både värmande och kylande. Och kvaliteten har blivit bättre.

– Det beror mycket på att längden på ullens fibrer har ökat, vilket beror på att djuren får bättre mat av uppfödarna. Ju längre en fiber är desto fler fästpunkter får fibrerna när de tvinnas ihop och vävs vilket medför att tyget blir starkare, säger Jussi Häkkinen.

Tillpassningen är noggrann och personlig. Foto: Jörgen Appelgren

Han borde veta. Jussi Häkkinen kommer ifrån Åbo i Finland och har lång erfarenhet av att designa och sy kläder. Han är i dag butikschef och skräddare på skrädderiet Götrich på Linnégatan i Stockholm.

Det är Nordens äldsta skrädderi, grundat 1730 och inne på sjätte generationen av ägare. Skrädderiet har med åren minskat i storlek flera gånger, men ser en ljusare framtid då flera börjar bli intresserade av ”slow fashion”.

Läs mer: Arkitekten skapade oaser trots eget kaos

Här gör man skräddarsydda kläder, så kallad "bespoke". Det betyder att personen som beställer en kostym kommer personligen till skräddaren och pratar om vad han vill ha och att skräddaren syr en unik kostym som passar personen perfekt utifrån mått tagna på plats.

Hemligheten med ett bra tyg är längden på själva fibern. Det är det som gör att tråden blir stark och i slutänden att tyget hållbart och med rätt egenskaper. Ju kortare fibrerna är desto sämre kvalitet på tråden som man gör kläder av. En tröja som nopprar sig, gör det på grund av de korta fibrerna.

En missuppfattning är att tygerna var bättre förr: tjockare och mer robusta. Men det som har hänt är att många av tygerna har fått avsevärt högre kvalitet trots att de blivit tunnare. Det beror på nya tekniker som används för att kunna göra tunnare trådar.

Kostymtyger i ull mäts i tjockleken på tråden tyget vävs av. Tekniken med att väva extremt tunna trådar har kommit långt idag, men den praktiska gränsen för en vanlig kostym går vid klassningen "Super 120" som vävs med trådar på 17,75 mikrometer.

Super 170: vävd av ulltråd med 15,25 mikrometers tjocklek. Foto: Jörgen Appelgren

Vissa tyger vävs med trådar så tunna som 11,15 mikrometer, Super 250. Tyget blir extremt fint och känns för många lyxigt, men blir inte så starkt, skrynklar lätt och är svårarbetat. Det lämpar sig för festplagg som till exempel en smoking.

– Men det är en missuppfattning att höga siffror som till exempel Super 250 betyder tunt tyg i första hand. Man kan också göra tjockare tyg med så tunna trådar – och då blir det helt överlägset, säger Jussi Häkkinen.

– Och tygets högre kvalitet är inte det samma som att det är bättre, det beror på vad man använder tyget till. Den högre kvaliteten kan vara overkill, säger han.

Läs mer: Han var 1800-talets skarpaste kirurg

Kunden och skräddaren pratar ihop sig om stilen och vilket tyg som ska användas. Det första skräddaren behöver göra är att mäta personens kropp. Detta görs så noggrant som möjligt för att sedan kunna skapa ett unikt mönster för kunden.

Sedan görs en toile, en slags provkostym i ett billigt tyg, gärna i ett material som inte sträcker sig. Kunden testar provkostymen och utifrån ändringarna som upptäcks, korrigeras mönstret och mönsterbitarna klipps ut.

Efter att mönstret är klart är det dags att klippa ut delarna i tyget och sedan ska allt sys ihop till en, så lång det är möjligt perfekt kostym.

Till en kostym behöver man fyra olika sorters sytråd, alla med olika tjocklek och användningsområde. De flesta trådarna måste vaxas och värmas innan de används för att den ska bli tåligare och löpa fritt i tyget utan att det blir knutar som fastnar.

Skrädderi Götrich är äldst i branschen i Norden. Foto: Jörgen Appelgren

Skräddaren tråcklar tyget med en vit tråd innan man syr fast de olika tyglagren permanent och för att markera ändringar man ska göra Kunden kan prova plagget utan att det är fullt av nålar.

Vissa skräddare syr hela kostymer för hand för att få den rätta känslan, medan andra använder så moderna redskap som finns. En helt handsydd kostym kan ta uppemot 100 timmar att tillverka, vilket i sin tur gör kostymen dyr.

Priset kanske inte behöver vara avskräckande när man vet att det är genuint hantverk, teknisk fulländning och många led av yrkeskunnande som skapat plagget.

 

Reportaget är hämtat från Teknikhistoria nummer 12/2018.

Här kan du prenumerera på Teknikhistoria.

Jörgen Appelgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt