Här är tekniken som ska ge svar på Estonia-gåtan

2021-04-29 06:00  

Mycket är osäkert om Estoniavraket. Men den ansvariga myndigheten och oberoende experter verkar överens om en sak: vilken teknik som ska användas för att kartlägga vraket, när det nu snart är dags för dykningar.

Fotogrammetri. En gammal ingenjörsfavorit som använts inom vitt skilda områden sedan mitten av 1800-talet. Och nu kanske det även kan användas för att ge ett svar på frågor om M/S Estonia. 

En av förespråkarna för att använda metoden för att kartlägga vraket är Linus Andersson, vd för vrakundersökningsföretaget LA Survey, som deltog i arbetet med den omtalade dokumentären "Estonia – fyndet som ändrar allt", samt utbildad sjökapten. Han åtalades för brott mot gravfriden vid Estonia, men friades. 

– Fotogrammetri är den bästa och mest prisvärda lösningen. Det är nästan som att bärga vraket utan att ta upp det, upplösningen är extremt hög jämfört med andra lösningar som multistrålande ekolod, säger Linus Andersson.

Läs mer: 25 år sedan katastrofen – så här sjönk Estonia

Grafik Jonas Askergren Fakta: Henning Eklund Källa: Haverikommissionens slutrapport och dokumentären ”Estonia - fyndet som ändrar allt”
 

Foton omvandlas till en 3d-modell

Metoden fungerar genom att en fjärrstyrd undervattensrobot utrustad med en kamera tar mängder med bilder av vraket från olika vinklar. Bilderna måste dessutom överlappa med varandra åt alla håll så att varje punkt täcks av nio foton. 

– Då tar en algoritm ut knytpunkter utifrån fotona, och får ut kanske 1000 knytpunkter. I nästa steg används trigonometri och mönsterigenkänning för att bestämma punkternas förhållande till varandra, säger Linus Andersson. 

Slutprodukten blir en komplett 3d-modell av vraket med millimeterprecision.  

En annan förespråkare för att använda fotogrammetri för att kartlägga Estonia är Anders Ulfvarson, professor emeritus i marin konstruktionsteknik på Chalmers. 

– Den första som bör göras är att producera en fullständig 3D-modell av vraket genom fotogrammetri. Det görs bäst med högupplöst stillbildskamera från undervattensdrönare, så som Linus Andersson visat i dokumentären, säger han.

Läs mer: Tyska hamnar stoppade tekniken – men i Sverige tillåts reningen

Grafik Jonas Askergren Fakta: Henning Eklund Källa: Haverikommissionens slutrapport och dokumentären ”Estonia - fyndet som ändrar allt”
 

Mikroberna i Östersjön kan komma ivägen

Ett annat sätt att kartlägga vrak är med multistrålande ekolod, men metoden är betydligt mindre precis än fotogrammetri. 

– Upplösningen är helt annorlunda, från millimeterprecision till kanske fem kvadratcentimeters precision. Ekolodet har fördelen med att kartlägga större områden men för ett vrak är fotogrammetri överlägset, säger Linus Andersson. 

Hur lång tid det skulle ta att kartlägga hela vraket genom fotogrammetri beror mycket på hur bra sikten är. 

– Nu jobbar jag med ett projekt där det är en dryg meters sikt. Det tar mycket längre tid än om det skulle vara tre meter, eftersom roboten måste ta så många fler bilder, säger Linus Andersson.

Bogvisiret förvarades en tid i Södertälje hamn, men finns nu på militäranläggningen Musköbasen. Foto: Jan Collsiöö/TT

Ett annat potentiellt problem är det drygt 20 meter tjocka täcke av mikrober som finns i Östersjön, och som rör sig upp och ner beroende på årstid och syrehalt. 

– De brukar ligga runt 50-80 meters djup, ungefär där Estonia är. Det kan påverka med sämre sikt, men det finns bra data kring var täcket är så det går att planera utifrån det. Annars är det inte ett komplicerat vrak, säger Linus Andersson. 

Hur dyr är metoden? 

– Det är inte dyrt med tanke på det underlag man får fram. Det kan handla om ett par miljoner kronor för att kartlägga ett helt vrak.

Läs mer: Nya teorin – så uppstod hålet i Estonia

"Ska ner i vattnet så snart som möjligt"

Den svenska myndighet som ansvarar för frågan är Statens Haverikommission, SHK. Och även om inga beslut om teknikval har fattats – det diskuteras just nu med motsvarigheterna i Finland och Estland – är de är inne på samma spår som de två experterna. 

– Fotogrammetri är en av de metoder som vi överväger och som vi än så länge bedömer att det vore önskvärt att använda, det är helt klart, säger SHK:s ställföreträdande generaldirektör Jonas Bäckstrand. 

Exakt hur de ska gå till och vilka som ska genomföra dykningarna har inte beslutats. Men det är i alla fall klart att det kommer att ske någon slags upphandling under de kommande månaderna. 

– Vi har inga egna fartyg, så det kommer att upphandlas i olika moment gemensamt med Estland och Finland. 

När dykningarna ska börja är inte heller klart. Den svenska lagändring som öppnar för möjligheten är tänkt att träda i kraft den 1 juli, så det kommer inte att bli innan det. 

– Vi har ambitionen att vi ska ner i vattnet så snart som möjligt, absolut i år. Men jag tänka mig att delar av operationen kan pågå in på nästa år, det beror på många faktorer, exempelvis vädret, säger Jonas Bäckstrand.

Läs mer: 3d-printade robotubåten har en annorlunda design

Vill undersöka nyupptäckta hålet

Vad är det då som ska undersökas? Mycket handlar om de hål som upptäcktes i samband med den omtalade dokumentären. 

– Det finns anledning att granska de hålen som det nu finns uppgifter om, och dokumentera hela skrovet i den mån det är möjligt. De publicerade filmerna tyder på att det kan vara möjligt eftersom fartyget ändrat position på botten, säger Jonas Bäckstrand. 

Anders Ulfvarson delar den bilden. 

– I första omgången, som kanske är tillräcklig, är det viktigt att söka av allt synligt av skrovet. Det mesta av skrovet under bildäck är numera åtkomligt genom att det har vridit sig något där nere i den mjuka leran, säger han. 

När det finns en komplett 3d-modell av Estonias vrak kan beslut om vad som bör undersökas med i detalj fattas. 

– Analytiker, opåverkade av tidigare utredningar, behöver ges frihet att utveckla olika möjliga katastrofscenarier, som kan motivera fortsatta dykningar – det gäller att ge stöd till eller utesluta olika händelseförlopp. Även här kan undervattensdrönare användas men det kan bli aktuellt med levande dykare, som kan ta prover, säger Anders Ulfvarson. 

Om det blir aktuellt att skicka ner dykare kan 3d-modellen av vraket läggas in i en vr-miljö, så att de som ska ner i djupet kan förbereda sig på bästa sätt. 

– Att minimera tiden de behöver vara nere på stora djup är det bästa man kan göra för att minska dykarnas risk, säger Linus Andersson.

Grafik Jonas Askergren Fakta: Henning Eklund Källa: Haverikommissionens slutrapport och dokumentären ”Estonia - fyndet som ändrar allt”

Fakta: Estoniakatastrofen

Färjan M/S Estonia sjönk på sin färd mellan Tallinn och Stockholm natten till den 29 september 1994. Av de 989 passagerarna överlevde 137 personer. Av 552 svenskar ombord klarade sig bara 51. 

Färjan sjönk vid halv ett-tiden på natten ute på havet mellan Utö i Finland och Dagö i Estland. Den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionen beskriver förloppet så här: 
 
”Låsanordningarna till Estonias bogvisir brast till följd av belastningar från vågslag som skapade ett öppnande moment kring däcksgångjärnen.” 

”Visirinfästningarna var inte konstruerade i enlighet med realistiska konstruktionsantaganden avseende bl a belastningsnivå, lastfördelning på in- fästningarna och potentiell skadebild.” 

”Estonia kantrade till följd av att stora vattenmängder strömmade in på bildäck, stabiliteten gick förlorad och inredningsdäcken därefter vattenfylldes.” 

Estonia ligger nu på Östersjöns botten, där den grundaste punkten är 54 meter under havsytan och den djupaste 80 meter ner. 

I dokumentären ”Estonia – fyndet som ändrar allt”, som vann Stora journalistpriset 2020, avslöjades ett dittills okänt hål, drygt fyra meter stort. 

Henning Eklund

Mer om: Estonia Chalmers

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt