Grundstötningen av den sovjetiska kärnvapenubåten som skakade Sverige

2014-10-20 08:30  

TEKNIKHISTORIA. En dag mitt under det kalla kriget stod den kärnvapenbestyckade ubåten U-137 på grund i skärgården. Det hade knappast gått att hitta på ett bättre sätt att chocka landet. Än i dag diskuteras händelserna i oktober 1981 då en felnavigering ställde Sverige mot supermakten Sovjetunionen.

På kvällen den 27 oktober 1981 manövrerade den sovjetiska ubåten U-137 i ytläge genom skärgården utanför Karlskrona, långt inne på svenskt farvatten. Vid inloppet till Gåsefjärden tog turen slut. Ubåten körde på grund. Besättningen försökte backa loss med motorerna på högvarv, men inget hjälpte. De inväntade gryningen.

Två fiskare upptäckte järnkolossen på den lilla kobben tidigt nästa morgon och larmade marinen som omringade ubåten. Sen följde ett snårigt spel där Sovjetunionen krävde att båt och besättning skulle få bärgas av sina egna, medan Sverige ville förhöra ubåtskaptenen på svensk mark.

En sovjetisk flotta gick mot den svenska gränsen, och en bogserbåt jagades ut från svenskt farvatten. Trumfkortet var de svenska ubåtarna som var både toppmoderna och smidiga. Till skillnad från de ryska kunde de svenska besättningarna skärgården utan och innan.

U-137 hade den ryska beteckningen S-363. Hon tillhörde Whiskey-klassen, en serie stora dieselubåtar som utvecklades med bland annat tysk teknik som blev krigsbyte efter andra världskriget. Dessa ubåtar var 76 meter långa och hade en besättning på omkring 56 man, som kan jämföras med de svenska båtarna som var 50 meter långa med 28 man ombord.

Hela 226 stycken U-båtar i Whiskey-klassen byggdes under mitten av 1950-talet. U-137 hade tagits i tjänst 1957, och var alltså en gammal skorv när hon gick på grund. Det betydde inte att ubåten var tandlös. Whiskey-klassens båtar kunde bestyckas med torpeder med kärnstridsspetsar.

Personal från Försvarets forskningsanstalt gömde detektorer i flera båtar som förtöjde vid U-137. De lyckades mäta upp gamma- och neutronstrålning från ubåtens skrov. Källan var uranisotopen 238 som används i neutronreflektorn i en kärnstridsspets. U-137 hade alltså kärnvapen ombord, något som ökade den diplomatiska spänningen.

Från början fanns det olika bud om vad som låg bakom grundstötningen. Kapten Anatolij Gusjtjin skyllde först på att radiopejlen, gyrokompassen och navigationssystemet gått sönder. När han förhördes fortsatte han att skylla på gyrokompassen, men långt efteråt visade det sig att den fungerat som den skulle. I stället började myndigheterna under 1990-talet skylla på inkompetens hos befälen.

Det fanns en uppenbar alternativ förklaring till varför ubåten tagit sig så långt in i fjärden innan den gick på grund. Den kunde ha varit på spionuppdrag, en av de många kränkningarna mot Sverige under 1980-talet. Mot det talade att U-137 var för stor för att gömma sig i Gåsefjärden och hade gått i ytläge med de bullriga dieselmotorerna i gång, i relativt hög fart.

Den 5 november höll U-137 på att brytas sönder i dåligt väder. Svenska fartyg drog loss den från grundet och eskorterade den till internationellt vatten, där den överlämnades till de sovjetiska styrkorna.



Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

 

Gilla Ny Teknik på Facebook

U-137

Sovjetisk beteckning: S-363.

Sjösatt: 1956 i St. Petersburg.

Längd: 76 meter.

Bredd: 6,7 meter.

Djupgående: 4,6 meter.

Framdrift: dieselelektrisk.

Hastighet: 13 knop i u-läge, 18 knop i ytläge.

Torpedtuber: 4 i fören, 2 i aktern.

Beväpning: konventionella eller kärnvapenbestyckade torpeder, minor.

Öknamn efter incidenten: ”Svenska komsomolets”.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt