Fyra av fem kalkrenare döms ut

2019-10-04 06:00  

Kalkrenare säljs för att minska problemet med fula kalkbeläggningar. Men bara en av fem testade apparater fungerade bra, enligt en granskning.

Cirka 20 procent av Sverige har dricksvatten som är medelhårt, hårt eller mycket hårt på grund av att det innehåller mycket kalk. Det gäller till exempel Skåne, Uppland, Gotland och Öland.

Höga halter kalk i vattnet kan leda till fula beläggningar i vattenkokare, kaffebryggare och våtrum. Det kan också orsaka stopp i tunna rör och försämrad funktion i varmvattenberedare.

Flera produkter säljs för att råda bot på problemet. Men nya testresultat från forskningsinstitutet Rise visar att bara en av fem håller måttet.

– Det är bedrövligt att konsumenter i Sverige och utomlands blir lurade att köpa kalkreningsprodukter som inte fungerar, säger Johan Smeds, byggnadsteknisk expert på Villaägarnas riksförbund.

Testrigg byggdes i Örbyhus

Det är organisationen Villaägarna som har bett Rise att testa fem olika kalkreningsprodukter. Det handlar om tre olika typer av kalkrenare.

Dels ett traditionellt vattenfilter som fungerar genom jonbyte och kräver påfyllning med salttabletter.

Dels vattenrenare i form av rör med metallbleck inuti som sägs vara underhållsfria.

Dels en magnetisk vattenbehandlare som ska fästas utanpå vattenröret (se faktaruta).

Provriggen där kalkreningsprodukterna testades. Foto: Rise

Testerna utfördes i en specialbyggd rigg i Örbyhus, norr om Uppsala, där det kommunala dricksvattnet är rikt på kalk och har en hårdhet på 14 dH, vilket räknas som hårt vatten.

Läs mer: Hennes klimatsmarta företag renar vatten i Marocko

I testriggen leddes vattnet genom de fem kalkreningsprodukterna och sedan vidare in i en varmvattenberedare. Där värmdes vattnet upp, tömdes ut och fylldes på. Testet pågick i 2,5 månader.

En testlinje i riggen användes som referens. Där leddes vattnet direkt in i en varmvattenberedare utan att först passera någon kalkreningsprodukt.

Kalkbeläggning på värmeslingor i varmvattenberedare i referenslinjen, där ingen kalkavskiljning gjordes. Foto: Karin Engelhart/Rise

”Kalkproblemet består”

Efter testperioden löstes kalkbeläggningarna i varmvattenberedarna upp med saltsyra. Mängden kalcium bestämdes med emissionsspektrometri. Utifrån värdet beräknades mängden kalk, kalciumkarbonat, med antagandet att allt kalcium bildade kalciumkarbonat.

Resultatet visar att det bara är det traditionella vattenfiltret som fungerar bra. Filtret, Callidus NF 13 Commander, skilde bort så gott som allt kalk i vattnet.

Kalkbeläggning på värmeslingor i varmvattenberedare efter test av Callidus avhärdningsfilter. Foto: Karin Engelhart/Rise

En annan produkt, Softwater SW34 Special, ledde till ungefär hälften så mycket kalk i varmvattenberedaren jämfört med referenslinjen utan kalkrening. Det är inte tillräckligt bra, tycker Johan Smeds:

– Kalkproblemet består, konstaterar han.

Tre produkter gav lika mycket kalk som referensen

Leverantören verkar dock nöjd med resultatet.

– Vi är egentligen inte överraskade alls. Våra produkter reducerar kalkproblemen och det bekräftas också i rapporten, säger Thomas Lundberg på Softwater.

Kalkbeläggning på värmeslingor i varmvattenberedare efter test av Softwater SW34 Special. Foto: Karin Engelhart/Rise

Jämfört med traditionella avhärdningsfilter har Softwaters produkter fördelen att de är underhållsfria, påpekar han, samtidigt som de minskar problemet med kalk i vattnet.

De övriga tre produkterna i testet gav ungefär lika stora kalkavlagringar som i referenslinjen, där ingen kalkavskiljning skedde. Deras kalkvärden låg inom mätosäkerheten (20 procent) från referenslinjens kalkvärde.

”Måste bero på gammal kalk i rören”

Två av produkterna, Aquabion D20 och Aqua 2000, har konstigt nog lett till mer kalkavlagring i varmvattenberedaren än i referenslinjen.

– Kemiavdelningen misstänker att någon del av kalkavlagringen kan ha lossnat och spolats bort i referenslinjen. Egentligen skulle man vilja göra fler tester med samma produkter för att få ännu säkrare resultat, säger Thomas Ljung, projektledare på Rise.

Läs mer: Här återanvänder öborna avloppsvattnet

Kalmarföretaget Trebema, som säljer Aqua 2000, hänvisar till att tester vid det finska forskningsinstitutet VTT visar att produkten fungerar. Resultatet vid provningen hos Rise tycker produktansvarige Björn Långberg är märkligt.

– Det måste bero på att det fanns gammal kalk i rören som frigjorts, säger Björn Långberg på Trebema.

Kalkbeläggning på värmeslingor i varmvattenberedare efter test av Aqua 2000. Foto: Karin Engelhart/Rise

”Den nya produkten har högre effektivitet”

Den förklaringen avfärdas dock av Thomas Ljung på Rise:

– Både rören och varmvattenberedarna som har använts i testriggen var fabriksnya. Om det fanns några kalkavlagringar i rören för inkommande vatten så var ju det i så fall lika för samtliga testade produkter och även för referensen, säger han.

Läs mer: Här blir vattnet från kycklingfabriken drickbart

Electrolux kalkreningsprodukt Neocal minskade inte nämnvärt kalkavlagringen i varmvattenberedaren jämfört med referensen, där ingen kalkrening gjordes, i testet hos Rise. Men Electrolux uppger att det är en gammal version av Neocal som testades.

– Både den gamla och den nya produkten gör det vi säger att de ska göra, nämligen minskar kalkbeläggningen, det har vi sett från testrapporter som vi har låtit externa institut göra. Men den nya produkten har högre effektivitet, så det var otur att det var en gammal produkt som Rise testade, säger Christopher Tesch, europeisk kommunikationschef för Electrolux.

Kalkbeläggning på värmeslingor i varmvattenberedare efter test av Electrolux Neocal. Foto: Karin Engelhart/Rise

”En perfekt överensstämmelse med kalcit”

En särskild undersökning gjordes av Rise för att testa ett påstående i marknadsföringen av produkten Aquabion D20. Där sägs att produkten fungerar genom att kalkens struktur omvandlas från kalcit till aragonit, två naturliga mineralformer som kalk förekommer i. Enligt reklamen ska aragonit ha sämre vidhäftningsförmåga än kalcit och därför spolas ut med vattnet.

Sanningshalten i påståendet undersöktes genom att 50 mg kalk från varmvattenberedaren kopplad till Aquabion D20 analyserades med röntgendiffraktion och jämfördes med referenslinjen. Resultatet visar ”en perfekt överensstämmelse med kalcit för båda proverna". Rise konstaterar därför att ingen omvandling till aragonit har skett.

Kalkbeläggning på värmeslingor i varmvattenberedare efter test av Aquabion D20. Foto: Karin Engelhart/Rise

”Villaägarna skrev ner Aquabion”

Aquabion D20 har tidigare sålts i Sverige av Aquagruppen i Hässleholm. Företaget uppskattar att de har sålt över 150 exemplar. Nu har Aquagruppen dock valt att fokusera på vanliga vattenfilter.

– Villaägarna skrev ner Aquabion. Det var anledningen till att försäljningen i princip upphörde. Det är cirka ett år sedan vårt avtal med tillverkaren upphörde, säger Jonas Eliasson på Aquagruppen och hänvisar till andra studier som visar att produkten fungerar.

Han uppger att företagets erfarenheter av Aquabion är goda. Endast ungefär fem procent av kunderna utnyttjade garantin som gav dem möjlighet att få pengarna tillbaka inom 12 månader.

Resultat av testet

 

KalkreningsproduktCirkapris (kr)Mängden kalk kvar i vattnet i mg (CaCO3)
Callidus avhärdningsfilter NF 13 Commander (vattenfilter, laddas med salt)18 000 kr20 mg
Softwater SW34 Special (rör med metallbleck)8 000 kr2 300 mg
Electrolux Neocal (rör med metallbleck)300 kr4 500 mg
Aquabion D20 (rör med metallbleck) 8 000 kr6 500 mg
Aqua 2000 (magnetavskiljare) 1 600 kr 6 700 mg
Referens (ingen kalkavskiljning)-5 400 mg

Källa: Villaägarnas riksförbund, ”Jämförande provning av kalkreningsprodukter”, Rise.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt