Fynden efter Nobelpristagaren ligger 25 meter under jord

2018-10-04 06:00  

I ett bergrum under KTH förvaras en svensk Nobelpristagares specialtillverkade labbutrustning, korrespondens – och personliga ägodelar som gör att eftervärlden kommer honom mycket nära.

I veckan stod det klart vilka som tilldelas årets Nobelpris i fysik: Arthur Ashkin från USA, Gérard Mourou från Frankrike och Donna Strickland från Kanada.

Bara fyra svenskar har fått fysikpriset sedan 1901. En av dem var Hannes Alfvén, som fick priset 1970 för att ha utvecklat magnetohydrodynamiken.

Under sin livstid blev Hannes Alfvén känd för sitt starka motstånd mot kärnkraften. Nu förvaras hans efterlämnade saker nästan vägg i vägg med Sveriges första kärnreaktor, R1. Tjugotre år efter hans död hittar vi delar av hans personarkiv vid Kungliga tekniska högskolan i ett bergrum tjugofem meter under jord.

– Egentligen är det museiföremål, förklarar arkivarie Thomas Mullo, som visar runt.

I rummet finns KTH-professor Hannes Alfvéns handblåsta glasrör, oscilloskop och den månglob som han fick som gåva från ”Nobelpristagaren Martinsson”. Här finns också tidskriftssamlare efter tidskriftssamlare och flera kartonger fyllda med Hannes Alfvéns noggranna anteckningar, korrespondens och ritningar som har underbyggt hans gedigna arbete och argument i olika samhällsfrågor.

Kallade hans upptäckt för nonsens

Fysikern Carl-Gunne Fälthammar, Hannes Alfvéns kollega och vän, har berättat att Hannes Alfvén sällan blev trodd förrän hans teorier kunde bevisas experimentellt. Så var det även med Alfvénvågorna, den upptäckt han är mest känd för och som kan ses som en fortsättning på den skotske fysikern James Clerk Maxwells arbete inom elektromagnetismen.

– Ingen trodde honom. Många sa till och med till Hannes att de tidigare okända vågorna som han upptäckt var nonsens. ”Om de hade funnits, så hade väl Maxwell upptäckt dem”, fick han höra.

I en av kartong hittar vi ett pm där Hannes Alfvén skriver att ”Kärnkraft och atombomber är globalt oskiljaktiga. Man måste antingen acceptera båda eller bekämpa båda”.

Hannes Alfvén var tidigt i sin karriär kärnkraftsförespråkare, men efter att ha vistats mycket i USA och varit i kontakt med den amerikanska miljörörelsen blev han i stället en stark röst för motståndarsidan.

Läs mer: Här är alla svenska Nobelpristagare

Kärnkraft var enligt Hannes Alfvén ett miljöhot och han såg ett samband mellan kärnkraft och användning av kärnvapen. Som en följd av sitt kärnkraftsmotstånd lämnade Hannes Alfvén sin ledamotspost i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

Bland Hannes Alfvéns saker i arkivlokalen finns även hans välanvända tofflor, kraftigt nedtrampade i hälarna. Här finns också klassiska verk och egenförfattade böcker, varav åtminstone en i rysk översättning.

–De andra personarkiven på KTH är mer inriktade på arbetet vid institutionerna, medan det här arkivet även är personligt. Det är nog lite speciellt att vi även har Alfvéns privata boksamling här, säger arkivarie Thomas Mullo.

Under åren som Hannes Alfvén var yrkesverksam hann han inte bara få forska, få Nobelpriset och engagera sig i samhällsfrågor. Han skrev även, under pseudonym, boken ”Sagan om den stora datamaskinen”, som kom ut för första gången år 1966. För två år sedan gavs boken ut på nytt.

Läs mer: Övermänniskorna är här – på gott och ont

Där förutsåg han den tekniska och sociala utvecklingen som skulle ske de kommande decennierna. I boken beskriver han ett samhälle som lämnar över allt mer åt de allt kraftfullare datorerna, för att det ska vara säkrare, enklare och rättvisare. Till slut riskerar människan att ha rationaliserat bort sig själv. En berättelse lika aktuell i dag som i mitten av 1900-talet.

Mer om Hannes Alfvén

Fysikern och Nobelpristagaren Hannes Alfvén föddes i Norrköping den 30 maj 1908. Han disputerade vid Uppsala universitet 1932. Åtta år senare blev han professor vid KTH, fram till 1945 i teoretisk elektroteknik med mätteknik, i elektronik 1946-1963 och plasmafysik 1963-1973.

Hannes Alfvén arbetade bland annat med kvicksilverlikriktare för kraftöverföring med högspänd likström och en ny typ av elektronrör som kallades trokotronen, som skulle ge en snabb elektronisk omkoppling i telefonväxlar. Detta var innan transistorn kom.

Han var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och en tid även ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, som han dock gick ur på grund av sitt kärnkraftsmotstånd.

Hannes Alfvéns teori om de magnetohydrodynamiska vågorna, vågor som enkelt förklarat enligt Nationalencyklopedin "förekommer naturligt i magnetiserad, elektriskt ledande gas (plasma) om dimensionerna är stora, t.ex", publicerades i Nature 1942. Det var för det arbetet som Hannes Alfvén fick Nobelpriset i fysik år 1970. Han gick bort i april år 1995.

Svenska Nobelpristagare i fysik

1912: Gustaf Dalén, uppfinningar av självverkande regulatorer

1924: Manne Siegbahn, röntgenspektrografi

1970: Hannes Alfvén, magnetohydrodynamiska vågor (Alfvénvåg)

1981: Kai Siegbahn, utvecklingen av elektronspektroskopi

Ania Obminska

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt