Futuro-huset skulle lösa bostadsbristen

2020-01-04 07:01  

Det såg ut som ett ufo och var ursprungligen tänkt som en skidstuga. Men snart växte den finske arkitekten Matti Suuronens planer för Futuro-huset – det kunde ju faktiskt lösa bostadsbristen.

Det kunde ha varit ett rymdskepp från en galax långt, långt borta som landat i skogen utanför Turengi i finska Tavastland. Platsen väl vald för en rymdresenär, mitt i den folktomma finska urskogen, och tiden, teknikoptimismens och rymdkapplöpningarnas 1960-tal, helt på sin plats.

Det som stör bilden är de mycket jordnära skidorna och stavarna utanför den elliptiskt rundade stugknuten. Det var heller inget rymdskepp utan resultatet av en beställning på en skidstuga från den finske läkaren Jaako Hiidenkari. Den skulle vara enkel att placera varsomhelst, klara en lutning på 20 grader och snabbt kunna värmas upp.

Uppdraget gick till en av Hiidenkaris gamla skolkamrater, arkitekten Matti Suuronen, som började skissa utifrån ett kupoltak i glasfiberarmerad plats som han ritat till en spannmålssilo. Det första utkastet, en akrylplastkonstruktion som liknande silokupolen ställd på fyra stolpben, togs fram tillsammans med företaget Polykem.

Finskt reklamblad för Futuro-huset. Foto: Esbo stadsmuseum

Men materialet visade sig vara alltför temperaturkänsligt så man fortsatte med iglooformade modeller i både PVC och glasfiber innan man nådde en form- och materialmässig lösning Suuronen var nöjd med: en elliptisk konstruktion av två lager glasfiberförstärkt polyester med polyuretanisolering mellan.

Prototypen fick namnet After-Ski Cabin och bestod av 16 moduler runt en rund metallring med fyra ben. Huskroppens golvyta blev 50 kvadratmeter och inreddes med en köksdel, garderob, badrum – egentligen dusch och torrklosett – och en kombinerad vardagsrumsovrumsdel med sex bord-stolkombinationer som fungerade som sittplatser under dagen och sängar nattetid.

Läs mer: Grafik: Så fungerade Newcomens ångmaskin

Suuronen själv ansåg att formen och materialet var den optimala kombinationen av boyta, materialanvändning och estetiskt uttryck. Formen bygger helt på talet pi och ringen med benen kom till Suuronen en morgon vid frukostbordet när han tittade på sitt ägg stående i äggkoppen.

Ingången var placerad delvis under huskroppen och dörren liknade den som sitter på ett flygplan. Stängd integrerades den i byggnaden och öppen tjänstgjorde den som trappa. Fullt inrett vägde huset fyra ton med måtten tre meter i höjd och åtta meter i diameter.

Londons borgmästare Sir Gilbert Inglefield provsitter en av husets fåtöljer under utställningen Finnfocus i London 1968. Foto: KEYSTONE PICTURES USA / ZUMA PRESS / TT

Tack vare goda isoleringsegenskaper kunde huset värmas upp från -29° till +16° på en halvtimme och det enda som krävdes i grundarbete var fyra gjutna betongplintar.

Efter prototypen gavs sedan nummer 001 gratis till den finske skådespelaren och tv-kändisen Matti Kuusla som man räknade med skulle ge konstruktionen billig PR.

Nummer 002 var ett utställningshus som bland annat visades på exportmässan Finnfocus i London 1968 och tack vare det stora intresset beslöt man att starta serietillverkning och etablera ett säljbolag som hanterade licenstillverkning.

Läs mer: Essingeleden – bron som överlevde ras och trafikomställning

I serietillverkning döptes husen till Futuro House och kunde beställas i fyra färger: vitt, ljusblått, rött och gult. Grundformen var densamma för alla men inredning och fönster kunde specialbeställas allt efter tänkt användning.

De två som beställdes av det svenska flygvapnet hade till exempel extra stora fönster för flygspaning, men annars marknadsfördes Futuro House i allmänhet som sportstuga för jakt, fiske och allmän rekreation.

Andra användningsområden blev banklokaler, barer, caféer, utställningsrum och boutiquer, de flesta beställda styckevis, men tolv hus tillverkades i Nya Zeeland och ställdes ut under multisporteventet The Commonwealth Games. Totalt räknar man med att ett åttiotal Futuro-hus tillverkades, varav fyra återfinns i Sverige.

Det svenska flygvapnet beställde specialvarianter av Futuro-huset med extra stora fönster. Här fraktas ett med helikopter 4 1969. Foto: Arne Schweitz / TT

Det som började i en beställning på en skidstuga från en gammal skolkamrat växte sedan under åren närmast efter 1968 till en förhoppning hos Matti Suuronen om att Futuro House kunde bli en lösning på 70-talets bostadsbrist. Men försäljningsframgången uteblev, och när plastframställning blev mångdubbelt dyrare på grund av oljekrisen 1972 signalerade det slutet för de udda husen.

Suuronen gav emellertid inte upp konceptet utan ritade en ny serie futuristiska hus för Polykem: Casa Finlandia med CF-100/200 bensinstation, CF-10 kiosk och CF-45 bostad/butik där siffrorna står för kvadratmeteryta. Formerna var helt annorlunda men gemensamt med Futuro House var materialet och att de var lätta att sätta upp.

Matti Suuronen (1933–2013). Foto: Esbo stadsmuseum

Då och då har det dykt upp uppgifter om nyproduktion av Futuro House men hittills har inget konkret materialiserats trots att de ursprungliga gjutformarna finns kvar och var till salu för ett par år sedan för 150 000 USD.

Inget av de två kickstarterprojekten har heller nått upp till målsättningen för grundfinansieringen, så hur spännande husen än må framstå som får man nog konstatera att framtiden ligger bakom Futuro House.

---

Det här är en artikel ur tidingen Teknikhistoria. Prenumerera på den här!

Gilla Teknikhistoria på Facebook

Olle Niklasson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt