Fuglesang tror på segel för utforskning av rymden

2022-01-05 06:00  

Nasas snabbaste sond skulle behöva 18 000 år för att nå Alfa Centauri. Men ett laserdrivet solsegel kan avverka sträckan på 20 år. ”Rent teoretiskt ser jag inga problem”, säger Christer Fuglesang till Ny Teknik.

De tre stjärnorna i Alfa Centauri utgör vår närmaste granne. Hittills är det bara den röda dvärgen Proxima Centauri som har en bekräftad exoplanet – men det finns förhoppningar om att de mer sollika Alpha Centauri A och B ska ha stenplaneter inom den beboeliga zonen.  

I november 2021 presenterade Breakthrough Initiatives arbetet kring TOLIMAN (Telescope for Orbit Locus Interferometric Monitoring of our Astronomical Neighbourhood). Ett rymdteleskop vars uppdrag det är att just leta efter stenplaneter kring Alfa Centauri. Projektet, som inleddes redan i april, drivs tillsammans med Nasa JPL, University of Sydney och Saber Aeronautics, med finansiering från den australiensiska staten.

TOLIMAN är ett rymdteleskop vars uppdrag är just att leta efter stenplaneter i den beboeliga zonen kring stjärnorna i Alfa Centauri. Foto: Breakthrough Initiatives

Observationer kan dock komma från ett annat håll. På juldagen sköt Nasa upp James Webb-teleskopet. De fyra instrumenten ombord ska bland annat leverera tydliga bilder på avlägsna galaxer från universums barndom, men teleskopet är även avsett för utforska vår egen galax – och torde kunna besvara frågan om eventuella exoplaneter kring Alfa Centauri. 

Avståndet till de tre stjärnorna är omkring 4,3 ljusår. Jordens snabbaste farkost är i dagsläget Nasas sond DART (Double Asteroid Redirection Test), vars jonmotor ger en hastighet om 24 000 km/h. Med den farten skulle det ta 18 000 år att nå Alfa Centauri, rapporterar Interesting Engineering. 

20 procent av ljusets hastighet

Redan 2016 lade Breakthrough Initiatives fram idén om Breakthrough Starshot, där en farkost med ett segel som drivs av laserstrålar baserade på jorden skulle kunna nå 20 procent av ljusets hastighet. I den farten tar den sig till Alfa Centauri på 20 år.

Under sommaren har forskare vid the Australian National University tagit fram en design för framdrivningen, och de räknar med att det krävs 100 GW, vilket i dagsläget skulle översättas till 100 miljoner lasrar. Universitetet reserverar sig dock för att hela projektet förutsätter framsteg inom flera teknikområden.    

KTH:s Christer Fuglesang jobbar själv med ett solsegel-projekt, för att blockera solljus. Foto: Tommy Holl/TT

Christer Fuglesang, professor i rymdfart vid KTH, ser rent teoretiskt inga problem med konceptet, men det finns tekniska utmaningar på flera nivåer. Det handlar givetvis om att bygga lasersystemet för att ge acceleration, men även att skapa teknik som ryms i en minifarkost men samtidigt kan samla in och skicka data. Den stora utmaningen med seglet blir att ta fram ett material som kan klara den enorma initiala energin under accelerationsfasen. 

– Genom att jobba på det här konceptet så kommer man nog att hitta en hel del nya användningsmöjligheter. Vi får se vad det blir så småningom, men jag tycker att det är väldigt spännande, säger Christer Fuglesang till Ny Teknik. 

Miljontals parasoll i rymden

Han tror att solsegling har en stor potential för olika användningsområden i framtiden. Fuglesang tittar nu själv på ett projekt kring att använda solsegel för att eventuellt kunna etablera miljontals parasoll i rymden, mellan solen och jorden, som ett sätt att dämpa temperaturökningen på jorden. 

– De skuggar av solljuset, men bara en liten del av det. Vi pratar om en halv procent av solljuset, vilket skulle dämpa temperaturen med ungefär en grad, säger han.

Platsen är den så kallade Lagrangepunkt 1 där jordens och solens gravitation tar ut varandra. Tanken är att använda sig av solljuset för resan dit och att bibehålla parasollens position.

En simulering av den bild som TOLIMAN skulle fånga av Alfa Centauri. Foto: Breakthrough Initiatives

Astronomer har bland annat observerat vad som skulle kunna vara en intressant exoplanet runt Alpha Centauri A, men för vår egen astronaut är det inte nödvändigt med så spännande fynd för att motivera en sond till systemet.

– Framför allt är det hela grejen i sig, att kunna skicka någonting till en annan stjärna och dessutom få data därifrån, det är en otroligt stor sak. Och om man sedan råkar upptäcka det ena eller det andra, ja, då blir det ännu mer spännande, säger Christer Fuglesang. 

John Edgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt