Från elfenbenssnidare till legitimerad tandläkare

2018-10-27 06:00  

Tandläkaryrket har antagligen en lika lång historia som tandvärken. På Tandläkare-Sällskapets museum finns skråets utveckling dokumenterad, från tänger till röntgen.

Bakom en oansenlig dörr, granne med några bilfirmor i Kista i Stockholm, ligger en av Europas förnämsta samlingar av tandläkarhistoria. Här finns mottagningar från 1800-talet och framåt, samt tusentals verktyg, undervisningsmodeller och skrifter.

Bakom institutionen står Tandläkare-Sällskapet, professionens sammanslutning som grundades 1860 av sju Stockholmstandläkare hemma hos hovtandläkaren Lars Gustav Collin. Det är den näst äldsta i världen. Men yrket har mycket äldre anor än så.

Hesy-Ra, en hög funktionär under farao Djoser för 4 600 år sedan, kan vara den tidigaste man känner till. Ett av hans officiella namn, Wer-ibeh-senjw, kan tolkas som ”Den store elfenbenssnidaren” – eller som ”Den store tandläkaren”. Egyptiska tandläkare kunde bland annat göra enklare bryggor av elfenben eller flodhästtänder. Bryggan fästes med guldtråd runt granntänderna.

Men nivån på tandläkeriet sjönk under årtusendena. På medeltiden handlade det i huvudsak om att dra ut onda tänder. De specialverktyg som fanns till hands var olika slags tänger och draganordningar.

På 1200-talet förbjöd påven munkar att hålla på med blod, så deras tandfumlande togs över av barberarna, som inte hade några sådana restriktioner.

Råstyrka, inte finess

Eftersom det inte fanns bedövning var det viktigt att ingreppen gick så snabbt som möjligt – även om det ledde till att delar av käken följde med. Råstyrka, inte finess, var modellen.

På 1600-talet kom ”tandnycklar” för att lirka ut motsträviga tänder, och olika slags järn som glödgades och trycktes ner i pulpan för att få stopp på det onda.

De första ansatserna till modern tandvård kom med den franske tandkirurgen Pierre Fauchard, som på 1700-talet började ta fram metoder för att behandla skadade tänder i stället för att dra ut dem. Han experimenterade med fyllningar av tenn, bly och guld.

Han började också tillverka proteser av elfenben, flodhästtänder och tänder från människa. Den revolutionerande utvecklingen sammanfattades i hans skrift Le chirurgien dentiste från 1728.

Läs mer: Från da Vincis teckningar till dagens helikopter

De tidiga proteserna satt inte bra, och blev dessutom skämda av mat och dryck. De blev inte drägliga förrän med tillkomsten av vulkaniserat gummi och de proteser av kautschuk som kom till Sverige på 1860-talet.

– När jag började som tandläkare såg man fortfarande patienter som hade sådana, säger Ingvar Alba, en av dem som arbetar ideellt med museet.

– Och på min skola fick man fortfarande tillverka dem, säger kollegan Herbert Zacharias.

Tillsammans med Museinämndens ordförande, Louise Ericson, visar de runt besökare i lokalen och jobbar med samlingarna.

Tandläkare var länge ett hantverksyrke med gesällsystem, men det reglerades gradvis. Från 1663 krävdes att tandläkare godkändes av Collegium Medicum innan de fick utöva sin verksamhet. I Sverige fanns det enbart utländska tandläkare fram till 1833.

Kokain användes som bedövningsmedel

Varje generation byggde vidare på gamla metoder och verktyg, ofta inspirerade av urmakare och guldsmeder som inte sällan dubbelarbetade med att laga tänder. Teknikutvecklingen tog ordentlig fart i slutet av 1800-talet.

Man experimenterade till exempel med kokain som bedövningsmedel, men det var riskfyllt för patienten och dödsfall förekom. År 1905 syntetiserades det säkrare alternativet prokain (med varumärkesnamnet Novokain). Det blandades på plats på mottagningen.

– Ibland blev bedövningsmedlet starkt och tog bra, ibland blev det svagt och tog inte alls, säger Ingvar Alba.

Med elektriciteten ersattes handborrar och trampborrar med sådana som drevs av symaskinsmotorer, och senare med extrema höghastighetsborrar som drivs med tryckluft.

Läs mer: 10 verktyg som format historien

Röntgenapparaten gav tandläkarna en helt ny nivå av insyn i munnen, och museet har flera exemplar av äldre utrustning. Först ut i Sverige var Hjalmar Schultzberg med mottagning i Göteborg 1896. Regelrätt undervisning startade 1912 i Stockholm, efter att professor Wilhelm Dieck från Berlin donerat en röntgenapparat efter en gästföreläsning. Den finns bevarad på Medicinhistoriska museet.

Svenska Tandläkare-Sällskapets museum har fått in donationer av föremål ända sedan 1860-talet, och i dag är det en av de främsta samlingarna i Europa. För att inte växa ur sina lokaler försöker man nu framför allt jaga dubbletter bland 8 000 föremål och 2 000 böcker om hur man får ordning på gaddarna.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt