Experimentplanet X-1 var det första planet snabbare än ljudet

2019-10-06 07:01  

1947 blir Chuck Yeager den förste piloten som officiellt flyger fortare än ljudet. Vägen dit har kantats av stora utmaningar för ingenjörerna. Både experimentplanet X-1 och piloten måste hålla för påfrestningarna.

Morgonen den 14 oktober 1947 sjuder det av aktivitet på Edwards Air Force Base i Kalifornien. Det är dags för ännu en flygning med det experimentella raketplanet X-1.

Målet: att överskrida mach 1. Det vill säga komma upp i en hastighet där planet färdas fortare än ljudet. De piloter som har varit nära tidigare har upplevt våldsamma skakningar och att de förlorar kontrollen. Några tror att flygningen innebär självmord.

Testpiloten anländer. Den 24-årige krigsveteranen Charles ”Chuck” Yeager är knappast i toppform. Kvällen innan har han ramlat av hästen och brutit två revben efter att ha ridit genom den kaliforniska öknen tillsammans med sin fru Glennis. Att sjukskriva sig är dock uteslutet. Han älskar sitt jobb, och han tänker definitivt inte låta någon annan få chansen att bli den förste i historien som bryter ljudvallen.

Chuck håller god min och klättrar in i den B-29-bombare som har X-1:an fastmonterad i buken. Det är först uppe i luften som Chuck kommer att klättra ner i X-1:an och bli släppt i luften, som en bomb.

Läs mer: Flygplanet Harrier startar och landar vertikalt

Fröet såddes i mars 1945, när det amerikanska arméflygvapnet kontrakterade Bell Aircraft för att bygga tre experimentella plan för överljudsflygningar.

Ingenjörerna på Bell övervägde turbojetmotorer i början. Men valet föll snart på raketmotorer, eftersom de bedömdes prestera bäst på höga höjder. Uppdraget att bygga motorn fick företaget Reaction Motors, som i slutänden levererade en raketmotor med fyra brännkammare, som drevs med vattenutspädd alkohol och flytande syre.

Vilken typ av flygplanskropp var mest lämplig? Eftersom det handlade om att få ned luftmotståndet så mycket som möjligt, föll valet snart på en form som var starkt inspirerad av kulan från en kulsprutepatron i kalibern .50 BMG. Den hade i tester visat sig vara mycket stabil i överljudshastighet.

Den första prototypen flögs i januari 1946 av testpiloten Jack Woolams. Han genomförde tio glidflygningar från 8800 meters höjd innan planet skickades tillbaka till Bell för justeringar. Woolams omkom en tid senare i en flygolycka med ett annat plan, så han fick aldrig chansen att genomföra de första raketflygningarna med X-1.

Ny testpilot blev Chalmers ”Slick” Goodlin, som genomförde hela 26 lyckade flygningar mellan september 1946 och juni 1947. Under sin första raketflygning kom han upp i mach 0,795, men sedan gick det knappt framåt. Goodlin ville ha 150 000 dollar – cirka 15 miljoner kronor i dag – i bonus för att överskrida mach 1, på grund av risken. Bell vägrade. Till slut tröttnade arméflygvapnet både på Bell och på Goodlin och fortsatte därför i stället programmet i egen regi.

Läs mer: Svenska polisbilar genom historien

Det var så Chuck Yeager kom in i bilden. Han saknade till skillnad från många andra testpiloter ingenjörsutbildning, men han ansågs ha en superb känsla för maskineriet.

Chuck kom upp i mach 0,82 under sin första raketflygning. Sedan ökade han gradvis hastigheten under kommande försök. Men vid mach 0,94 tog det stopp.

Där började planet skaka våldsamt, och han förlorade kontrollen över höjdrodret. Anledningen är en aerodynamisk effekt som kallas ”mach tuck”, som uppstår nära ljudvallen och pressar planets nos nedåt.

teamet på marken kom så småningom på lösningen att bygga om X-1 så att planet fick en rörlig horisontell stabilisator – en ”stabilator”.

Åter till Chucks flygtur den 14 oktober 1947. Han känner en mördande värk i sin högersida, men trots det lyckas han pressa in sig genom X-1:ans trånga öppning. Luckan måste sedan låsas inifrån – med högerhanden. Lyckligtvis har en av Chucks kolleger sågat av toppen på ett kvasthandtag, så att Chuck kan nå låset och vrida om det med vänsterhanden i stället.

Dags att flyga. X-1:an släpps fri i luften. Chuck startar raketmotorn och lägger sig på 13 700 meters höjd. Han accelererar. Planet börjar skaka värre än en jordbävning. Mach 0,97... 0,98... 0,99... Kommer planet hålla ihop? Äsch, man lever bara en gång. En ljudbang hörs över Mojave-öknen.

Bortom ljudvallen upptäcker Chuck plötsligt att planet har slutat skaka. Det flyger smidigt.

Det är visst bara när man är nära att korsa barriären det känns skrämmande. Men biter man ihop och gasar på så märker man snart att det inte är så farligt på andra sidan. Precis som i livet.

 

Det här är en artikel från tidingen Teknikhistoria.
Prenumerera på den här. Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Fakta: Bell X-1

Tillverkare: Bell Aircraft.

Tillverkade: 7 (X-1 plus modellerna A till E).

Längd: 9,4 meter.

Spännvidd: 8,5 meter.

Höjd: 3,3 meter.

Tomvikt: 3 174 kilo.

Motor: XLR11-RM-3 raketmotor.

Maxhastighet: 1 540 kilometer i timmen.

Maxflyghöjd: 21 916 meter.

Anton Dilber

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt