Dramat bakom Tetris – rad för rad

2020-08-30 06:30  

TEKNIKHISTORIA. På 80-talet gjorde Tetris entré i spelvärlden med enorm pompa och ståt. Men bakom kulisserna liknade turerna kring spelet en hänsynslös spionthriller. Och, mitt i allt: en blygsam matematiker som inte förstod att han just gett upphov till en miljardindustri.

Våren 1984 började det spridas ett obehagligt rykte bland korridorerna och salarna på Sovjetunionens vetenskapsakademi: en av dataingenjörerna hade förlorat förståndet.

I stället för att ägna sig åt sin ai-forskning eller dissekera centrets senaste datorutrustning, satt han bara instängd och stirrade rakt in i en skärm hela dagarna. Kollegerna viskade oroligt om den självutnämnde unge hackern vars enda näringsintag tycktes utgöras av nikotin.

De var långt ifrån de enda som var oroliga. Faktum är att Aleksej Pazjitnov själv börjat undra om något slagit slint i hans huvud. Programmet som nu slukade all hans tid var bara en testapplikation han utvecklat för att få grepp om hur den nya Electronika 60-datorn fungerade.

De sju olika tetrisklossarna: I, J, L och O, samt S, T och Z. Foto: Wikimedia

I brist på andra idéer hade han utformat ett simpelt spel med fallande klossar, inspirerat av pentominoes – logiska pussel han lekt med som barn. För att skärmen inte skulle svämma över av klossar, såg han till att alla som bildade en prydlig rad på botten av spelplanen trollades bort.

Han insåg att det var poänglöst att försöka förklara sin besatthet för kollegerna. Så i stället bjöd han in dem att prova det. Snart satt de och gapade framför sina skärmar, även de. Sommaren 1984 infekterade Tetris – som Aleksej döpt det till – varenda dator i hela centret.

Spelet fanns på varje institution i Moskva

Inom ett par veckor fanns minst ett exemplar av spelet installerat på varenda institution i Moskva med en egen dator. En av Pazjitnovs vänner bad om en kopia som de kunde roa sig med på Moskvas medicinska akademi.

Han fick snabbt anledning att ångra sig, och till och med försöka bannlysa spelet – när personalen plötsligt spelade Tetris i stället för att ta hand om sina patienter.

Men det var redan för sent att stänga Pandoras ask. Eftersom något copyright-koncept inte existerade i Sovjetunionen spreds spelet gratis vind för våg.

Inom några veckor hade spelet inte bara spridits som en löpeld på hela centret, utan även nått utanför det. Spelet fanns installerat på varenda institution i Moskva med en egen dator. Foto: Mark Lennihan

Tanken på att som privatperson tjäna pengar på sin egen mjukvara tedde sig fullkomligt absurd för Pazjitnov; lika absurd som att förbättra sin ekonomiska situation genom att råna en bank. Båda metoderna hade ändå slutat med fängelsestraff.

Hans egen inblandning var dock sekundär vid det här laget. Tetris-febern levde redan sitt eget liv, till den grad att den gläntat på järnridån och börjat spridas utomlands – inom räckhåll för kapitalisternas långa klor.

Entreprenör hittade spelet i Ungern

På en resa till Ungerns institut för teknik, där han var på jakt efter mjukvara att exportera till Storbritannien, fick entreprenören Robert Stein upp ögonen för något som stoppats undan i ett hörn: en skärm där en serie monokroma klossar singlade ner som geometriska snöflingor mot botten av ett platt spelbräde.

Hans lokala guider såg besvärade ut. Till slut erkände de att spelet han fastnat för inte skapats av dem, utan i själva verket härstammade från ett visst institut i Moskva.

När Stein hörde av sig till detta institut fick han kalla handen direkt. Så då faxade han i stället över ett generöst erbjudande direkt till Aleksej Pazjitnov.

Pazjitnov hade förstås inte rätt att sälja licensen på eget bevåg, men gjorde stora ögon när han såg de 10 000 pund som Stein erbjöd. Han svarade att institutet var öppet för en fortsatt dialog.

Det var ett fax som skulle utlösa ett digitalt världskrig.

Lanserade utan rättigheter

På grund av språkförbistring, och kanske en gnutta önsketänkande, tolkade nämligen Stein det där meddelandet från Pazjitnov som ett fullbordat kontrakt, vilket gav honom rättigheterna att sälja Tetris utomlands.

Med denna triumf i ryggen vände sig Stein vidare till det mäktiga brittiska konglomeratet Maxwell, och erbjöd dem ensamrätt på Tetris inom Storbritanniens gränser.

Precis när Maxwells lansering skulle gå av stapeln fick Stein ett nytt fax. Denna gång från Elorg – en organisation han aldrig hört talas om. Electronorgtechnika, som det fullständiga namnet lydde, var den ytterst ansvariga instansen för export av sovjetisk mjukvara.

Nu menade de att de inte gett Robert Stein eller någon annan rätten att marknadsföra Tetris utanför Sovjet. Stein kallades omedelbart till Moskva, rakt in i Elorgs katakombliknande högkvarter, där han under tjänstemännens bistra uppsyn beordrades att signera ett kontrakt som var till ryssarnas belåtenhet.

Med Elorgs välsignelse lyckades till slut Robert Stein och Maxwell sälja hemdatorversionen av Tetris i hundratusentals exemplar under dess första år på marknaden. För att utöka publiken ytterligare bad de sedan amerikanska Atari att utveckla en konsolversion.

Nintendo intresserade

Och det var nu som det kalla spelkriget började hettas upp på allvar. Robert Stein hade placerat sig själv i en omöjlig sits genom att sälja alla tänkbara rättigheter kors och tvärs över hela jordklotet.

Alla dessa affärer skedde nämligen utan Elorgs goda minne – och utan att några av intäkterna flödade tillbaka till upphovspersonerna i Moskva. Om Elorg fick för sig att häva hans ursprungliga licens, skulle domino-effekten resultera i att alla andra utländska versioner blev olagliga, de med.

När Tetris släpptes tillsammans med Nintendos Game Boy såldes det i 35 miljoner exemplar, och lade grunden för flera decennier av dominans på marknaden för pusselspel. Foto: Peter Brooker/REX

Mitt i allt signalerade Nintendo – som skulle lansera sin första bärbara konsol, Game Boy, 1989 – att de var intresserade av de bärbara rättigheterna till Tetris.

Å deras vägnar vände sig Henk Rogers – som redan lagt rabarber på rätten att sälja Tetris i Japan – till Robert Stein, som lovade att åka till Moskva för att säkra dessa nya rättigheter åt Nintendo. Men månaderna gick utan att någonting hände. Henk Rogers anade oråd, och i februari 1989 tröttnade han till slut på att vänta.

Han bokade själv ett flyg till Moskva – omedveten om att Stein var på väg dit samma vecka! Slugt nog hade Elorg just denna vecka sett till att bjuda in även Kevin Maxwell, en av de högst uppsatta cheferna i Maxwell-organisationen, för att trissa upp budgivningen.

Så fort han satte fot på rysk mark insåg Henk Rogers att han inte var välkommen. Stein och Maxwell var officiellt inbjudna av Elorg – själv hade han inte ens adressen till organisationens högkvarter.

Högt spel om licenspengar

Rogers, vars karisma säkrat många lukrativa affärer genom åren, hade räknat med att kunna charma sig fram under sitt första besök i Moskva. I stället upptäckte han att knappt någon talade engelska. Hans första kväll tillbringade han på sitt hotellrum, med utsikt över ett blygrått, regnigt Kreml.

När han frågade hotellpersonalen om råd, meddelade de barskt att de inte kunde skaffa fram adressen till Elorg åt honom. Han började undra vad han gett sig in på.

Dagen därpå ringde direktör Nikolai Belikovs telefon i Elorg-byggnaden. Han fick veta att en västerländsk affärsman dykt upp oannonserad, och via tolk begärde att få komma in. Situationen var minst sagt besynnerlig.

Normalt sett behövde den som ville köpslå med Elorg bjudas in – inte bara dyka upp och knacka på. Den som ansökt om ett möte behövde dessutom få sin bakgrund granskad av KGB.

Till alla inblandades förvåning valde Belikov att töja på reglerna just denna gång. Henk Rogers trodde att han bara haft tur som släpptes in – men från Elorgs perspektiv förvandlades han till ännu en välkommen bricka i spelet om deras guldkalv.

Rogers inledde sin audiens hos Belikov med att skryta om vilken succé han redan gjort Tetris till i Japan. Belikov blängde tyst på honom i några sekunder. Sedan meddelade han att vad Rogers gjort var att ägna sig åt kriminell aktivitet på Sovjets bekostnad. Elorg, förklarade han, hade inte gett någon rättigheten att släppa Tetris till konsoler, i eller utanför Japan.

Rogers hade med andra ord sålt en produkt som aldrig var hans. Som motargument räckte Rogers nervöst över en av sina japanska spelkartonger, som tydligt visade att spelet licensierats från Elorg, sedan vidare via Maxwell och Atari, hela vägen till hans eget företag Bullet-Proof Software.

Belikov svarade att de aldrig utfärdat någon dessa rättigheter. Rogers började svettas. Han hade just lämnat över till en rysk tjänsteman vad som skulle kunna betraktas som bevis på allvarligt upphovsrättsbrott.

Förhördes om utländsk försäljning

Nu förvandlades mötet till ett regelrätt förhör. Rogers, som bad om ursäkt så gott han kunde, grillades med frågor om på vilka grunder han ansåg sig sälja en sovjetisk produkt. Belikov avkrävde honom en skriftlig redogörelse, och beordrade honom att komma tillbaka nästa dag.

En skakad Rogers tänkte att risken var lika stor att han skulle hamna i gulag som att han skulle återvända hem till USA med rättigheterna till Tetris.

Belikovs möten med Robert Stein och Kevin Maxwell samma dag blev lika laddade. Stein skälldes ut efter noter för att ha köpslagit om licensen bakom ryggen på Elorg – utan att ens först ha betalat pengarna han var skyldiga dem.

Därefter visade Belikov upp Henk Rogers japanska Tetris-kartong för Maxwell, och bad honom förklara varför det stod klart och tydligt på den att Maxwell-organisationen sålt vidare sina rättigheter till Nintendo och Bullet-Proof Software.

Kevin Maxwell, som inte ens själv var medveten om att detta skett, svarade överrumplat att det måste vara en piratversion.

Belikovs tålamod var slut. Han drog upp ett nytt kontrakt, som på grund av en teknikalitet behövde signeras av Robert Stein. Inte förrän han satt penna till papper insåg Stein att Belikov lurat honom – detta nya dokument var nämligen formulerat som så att han förlorade rätten att sälja Tetris till andra format än hemdatorer.

När detta uträttats erbjöds i stället Kevin Maxwell, med sina enorma tillgångar, att köpa konsolrättigheterna till spelet. Han lovade att återkomma med en offert inom kort.

Till slut visades Henk Rogers än en gång in i mötesrummet. Till sin förvåning blev han inte arresterad – i stället belönade Elorg honom med rättigheterna till en handhållen version av Tetris. När kontraktet skrivits under kom nästa chock: Elorg meddelade att Robert Stein blivit av med konsolrättigheterna, som i stället skulle tillfalla antingen Maxwell eller Rogers.

Game Boy såldes i 35 miljoner exemplar

Nu stod det alltså mellan lilla Bullet-Proof Software och Maxwells miljardkoncern. Situationen tycktes dödsdömd – om det inte vore för att Henk Rogers hade den viktigaste personen av alla på sin sida: Aleksej Pazjitnov.

De två hade hunnit stifta bekantskap under Rogers korta tid i Ryssland, och omedelbart fått en samhörighet i sitt brinnande intresse för speldesign – något de blodtörstiga affärsmännen Robert Stein och Kevin Maxwell inte kunde bry sig mindre om.

Kort därpå var spelhistoriens dittills mest lukrativa deal – och ett historiskt samarbete mellan sovjetisk kreativitet och amerikansk kommersialism – ett faktum.

Tiden skulle ge Belikovs och Pazjitnovs instinkter rätt – med råge. När Tetris släpptes tillsammans med Nintendos Game Boy såldes det i 35 miljoner exemplar, och lade grunden för flera decennier av dominans på marknaden för pusselspel.

Aleksej Pazjitno, bild från 2013. Foto: IMAGINE CUP/FLICKR

För Pazjitnov själv innebar detta ära, heder – och inte mycket mer än så. Eftersom Tetris var statens egendom, inte hans, fick han inte en enda rubel i royalty. Han jobbade kvar i sitt lilla kontor på datorcentret i Moskva ända fram till 1991, då Henk Rogers hjälpte honom att flytta till Seattle.

Än i dag är Aleksej Pazjitnov verksam i USA som speldesigner.

Än i dag har ingen – vare sig han själv eller någon annan – kommit i närheten av att överträffa Tetris.

Din bonus som Ny Teknik-läsare: En del av svensk teknikhistoria  

Du som är prenumerant på Ny Teknik digitalt får som en extra bonus ett urval av artiklarna från Teknikhistoria, ett magasin om den tekniska och industriella utvecklingen som lett fram till samhället som det ser ut i dag – med fokus på den svenska utvecklingen.  

Vill du få en bit av historien direkt hem i brevlådan? Teckna din prenumeration redan i dag på: teknikhistoria.prenservice.se  

Gilla Teknikhistoria på Facebook för att få senaste nytt ur historien! 

Gilla Teknikhistoria på Instagram!

Alfred Holmgren

Mer om: Dataspel

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt