Det amerikanska bombplanets krasch i svenska Åsaka

2018-07-21 06:00  

TEKNIKHISTORIA. Ett radiostyrt amerikanskt bombplan skulle anfalla en tysk ubåtsbas, men kom ur kurs. Det störtade till slut i skogen utanför några svenska byar, där skadorna blev stora.

I slutet av andra världskriget utvecklade tyskarna de pilotlösa missilerna V1 och V2, vilka sattes in mot London. USA och de allierade var tvungna att hitta ett effektivt sätt att slå ut de väl gömda och befästa avskjutningsramperna, men också en metod för att förstöra kraftiga betongbunkrar för ubåtar.

Under kodnamnet Operation Aphrodite utrustade USA därför ett antal utrangerade B-17 bombplan med fjärrstyrning via radio.

Planen rensades på onödiga instrument för att minska vikten, men man behöll det som var viktigt för att kunna flyga planet. På så vis kunde det lastas med så mycket sprängmedel som möjligt. Besättningen lämnade planet med fallskärm när det kom ut över kusten. Innan de hoppade ställde de in kursen mot det mål som var bestämt samt apterade sprängämnet. Piloterna plockades sedan upp av räddningsbåtar.

Ett följeplan tog nu över styrningen via radio, genom att en kamera monterats vid kompassen. Kompassbilden överfördes till det styrande planet, som hade en tidig form av tv-mottagare. Det obemannade planet skulle kraschas rakt på målet, som en flygande torped.

Den 30 oktober 1944 startade två av Operation Aphrodites obemannade radiostyrda plan från en flygbas i södra England. De hade ubåtsbasen på Helgoland i Nordsjön som mål, men dåligt väder gjorde att de inte kunde hitta ön, och planen dirigerades om mot Berlin. De sju P-47 jaktplan som eskorterade de flygande bomberna, för att i värsta fall skjuta ner dem om något gick snett, tvingades vända tillbaka mot England på grund av bränslebrist.

Det ena bombplanet gick ner i havet. Det andra kom ur kurs och styrde på egen hand mot Sverige. Det hade namnet ”Mugwump” (politisk vilde).

När det passerat den svenska gränsen började det få bränslebrist och tappade höjd. Planet kom in på låg höjd utanför Väne-Åsaka där det plöjde en gata i skogen och detonerade sedan mellan två berg, vilket gjorde att sprängkraften riktades söder- och norrut. Förödelsen var stor eftersom planet var lastat med 9 ton Torpex, ett sprängmedel med en sprängkraft motsvarande cirka 15 ton trotyl.

En av dem som upplevde denna fruktansvärda krasch var Sven Andersson i Bockhagen. Han berättar att han var nio år när detta hände.

”Jag hade slutat skolan i Kolebacken och gick över skogen till min moster i Havresvedjan, för min mor var där och tvättade mattor. När jag satt i köket och åt hörde jag en hemsk smäll och ur skorstenen blåste det ut en massa sot i köket. Jag sprang ut och fick se en stor rökpelare. När jag mötte mor berättade hon att de sett ett stort eldklot stiga upp mot skyn”.

Båda sprang de så fort de kunde hem till sin gård Bockhagen. Snickare som jobbade med ladugården berättade att Svens far hade tagit cykeln och åkt till kontrollföreningens årsmöte.

”När far kom hem berättade han att han av lyfttrycket först hade åkt framåt och sedan bakåt, men han var oskadd. När han kom till Vissla trodde han att det hade smällt där, eftersom allt mjöldamm i kvarnen hade sugits ut. Det var ett vitt stort moln över byn. I byn Ekelund var förödelsen total. Inga fönster var hela och takteglet låg huller om buller på taken och hästar hade skenat”, minns Sven.

När familjen tillsammans med snickarna inspekterade förödelsen på gården, såg de att takteglet hade hoppat upp på läkten och ladugården flyttat på sig en halv meter och alla fönster på bostadshuset var trasiga.

Sven berättar vidare: ”Vi kunde plocka ut glasskärvor från ladugårdsväggen under flera år. Det var riktiga projektiler som hade kommit farande. Först nästa dag fick vi veta vad som verkligen hade hänt och kunde gå till nedslagsplatsen. Det första vi såg var en stor lerdamm och att bergen omkring var renblåsta från mossa och buskar. Många ortsbor tog reda på fyrkantig aluminiumprofil som de kunde använda till olika saker samt gummibitar av bränsletankarna som blev bra sulor till träskor.”

Sven har hört att Amerikanska staten betalade på löpande räkningar för reparationerna av husen. Han avslutar intervjun med att säga: ”hade planet flugit en kilometer längre hade jag inte kunnat berätta detta, för då hade hela byn varit borta, så det är ett mirakel att ingen människa förolyckades vid denna katastrof.”

Projektet med radiostyrda plan avbröts i början av 1945 eftersom de flesta planen missade sina mål. Dessa farliga uppdrag skördade ett antal piloters liv. En av dem som omkom var John F Kennedys äldste bror Josef Patrick Kennedy Jr. då sprängmedlet exploderade under start, innan piloterna hunnit hoppa ut. Han är ihågkommen på krigskyrkogården utanför Cambridge i England.

I dag finns det ett minnesmärke uppsatt vid nedslagsplatsen i närheten av Väne-Åsaka  ett propellerblad från B 17 planet.

Seved Johansson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt