Deras textilier fångar in koldioxid – så används gasen

2022-07-27 06:00  

På Fotografiska museet i Stockholm har serveringspersonal använt förkläden som fångar in koldioxid. När arbetsdagen är slut används gasen till att få salladen som odlas i källaren att växa bättre.

Det ligger en hopvikt t-shirt i bomull på Edwin Kehs skrivbord. Den är gul och ser inte märkvärdig ut på något sätt. Men det här är det första plagget som HKRITA, bolaget han är vd för, började testa sin teknik Carbon Looper på för snart ett år sedan.

– Vad vi har gjort är att funktionalisera plagget. Vi har modifierat bomull så det har en grupp aminer, vilket ger det koldioxidabsorberande egenskaper, förklarar Edwin Keh för Ny Teknik över Zoom.

HKRITA står för The Hong Kong Research Institute of Textiles and Apparel. Det är ett offentligt forskningscentrum som bland annat samarbetar med H&M:s stiftelse. HKRITA gör forskning på sådant som ska vara tre till fem år från marknad. Målet är att utveckla sådant som är användbart för industrin och för samhället i stort.

Ett av de stora fokusområdena är hållbarhet.

– Hållbarhet är det som textil- och modeindustrin enligt våra undersökningar uppger är den viktigaste frågan, den största utmaningen och det största orosmolnet, säger Edwin Keh.

Känd kemisk process

I flera år har samarbetet med H&M-stiftelsen framför allt kretsat kring att ta fram tekniker för återvinning av plagg och textilier. Men ungefär vid slutet av 2019 insåg parterna att det inte räcker om målet är att göra något åt våra koldioxidutsläpp. Det blev starten på det arbete som har resulterat i att serveringspersonal på Fotografiska museet i Stockholm tidigare i år började använda förkläden som fångar in koldioxid.

 – Det här grundar sig i en mogen teknik, och på en känd kemisk process. Vi har bara förändrat formfaktorn och stoppat in aminerna, en kvävegrupp som naturligt drar till sig koldioxid från den omgivande miljön, i ett material som andra inte har stoppat det i tidigare, förklarar Edwin Keh.

Edwin Keh, vd på HKRITA. Foto: HKRITA/Michaellawstudio

I Fotografiskas fall har tyget alltså modifierats på kemisk väg, i en ”doppa ner och torka”-process, som Edwin Keh beskriver det.

– Det är inte alls särskilt komplicerat, utan ganska standard kemi. Vad vi har utvecklat är hur man ska få det att fastna i bomullscellulosa, säger han.

Vad HKRITA nu försöker hitta bättre metoder för är hur den infångande koldioxiden i plagget på bästa sätt ska kunna tas omhand, för att gasen ska kunna användas av exempelvis plantor, som en del av deras fotosyntes och tillväxt.

 – Koldioxiden mättar plagget, så du behöver släppa ut det innan infångningsprocessen kan börja om. Den enda mekanism som vi har hittat så här långt som är effektiv är att värma upp materialet till 30–40 grader. Då släpps koldioxiden ut, berättar Edwin Keh.

Läs mer: Hur realistiskt är det att fånga in koldioxid direkt från luften i Sverige?

Det är idealiskt att som i Fotografiska museets fall kunna ha koldioxiden i en sluten miljö, så att koldioxiden kan gå i en cykel och vara till nytta för restaurangens odling av sallad och kryddor. Plantorna blir ”väldigt glada” och som en bonus gör fotosyntesen att syre skapas och släpps ut.

– Serveringspersonalen kan använda förklädena hela dagen. På kvällen samlas förklädena in och stoppas in i en liten värmeenhet, som en liten ugn. När förklädena värms upp släpps koldioxiden ut i växthuset. När du gör mätningar är det tydligt att koldioxidhalten ökar, säger Edwin Keh.

Effektiv koldioxidinfångning?

Hur effektiv är då själva koldioxidinfångningen? Edwin Keh förklarar att det förstås beror på kontaktytan, ju mer tyg man har desto mer kan det fånga in. Tar man den gula t-shirten så ska den kunna fånga in lika mycket koldioxid som en tredjedel eller en fjärdedel av ett träd, per dag. Men hur mycket är det? Vi får inte mer exakta uppgifter än detta:

– I omgivande miljö beräknas koldioxidhalten till ungefär 500 ppm. I ett mindre rum är det kanske 600 ppm. När du använder våra koldioxidinfångande plagg i ett litet rum kan du i mätningar se att koncentrationen av koldioxid sjunker. När vi har placerat plagget i en glaslåda har koncentrationen av koldioxid minskat till under 100 ppm. Det är en betydande, märkbar mängd, säger Edwin Keh.

Dessutom blir materialet också tyngre när det fångar in koldioxid, vilket ska vara ytterligare ett bevis för att tekniken funkar.

Den gula t-shirten har tvättats omkring 100 gånger och är enligt Edwin Keh fortfarande 90 procent effektiv vad gäller att fånga in koldioxid, jämfört med hur bra den var på det i början. Så här långt verkar alltså infångningen funka lika länge som t-shirten håller.

Läs mer: ”Klimatbetongen” är här – används i stora svenska projekt

T-shirten har testats i labbmiljö, men Edwin Keh menar att skillnaden vid en uppskalning av tekniken inte skulle bli så stor.

– Vi har inte gjort någon livscykelanalys av det här ännu, eftersom våra försök fortfarande pågår. Men enligt våra beräkningar har du efter två till tre cykler av koldioxidinfångning och användning av den infångande koldioxiden tagit igen i princip allt koldioxidutsläpp som plagget har orsakat vid tillverkningen. Så efter tredje eller fjärde cykeln är detta en koldioxidneutral produkt, säger han.

Den koldioxid som serveringspersonalens förkläden fångar in används sedan till den hydroponiska odlingen. Foto: Elias Lividikos/Fotografiska

Frågan är förstås om man verkligen kan kalla ett plagg för koldioxidneutralt, om man har använt fossila bränslen vid produktionen av detsamma. Även om det sedan fångar in koldioxid.

Det ska inte finnas några hälsorisker med att bära koldioxidinfångande plagg, men det finns andra begränsningar. Att färga det modifierade tyget skulle störa koldioxidinfångningen. Därför har serveringspersonalen på Fotografiska fått ha på sig ofärgad bomull. Om det ska kunna bli en modeprodukt finns det alltså en del kvar att göra.

– Vi tittar på om det här även kan användas till gardiner eller tyger i möbler. Då skulle du få större kontaktytor, och därmed kunna fånga in mer koldioxid. Vi har också pratat med en fastighetsutvecklare som fick nys om vårt arbete och vill utforska möjligheten att täcka väggar med sådant här i en shoppinggalleria. Det är ganska flexibelt, så länge du gillar off-white, säger Edwin Keh.

Ska alla bära koldioxidinfångande plagg

Kanske finns det också industriella tillämpningar för tekniken, vilket skulle kunna bidra till att tillverkare som orsakar koldioxidutsläpp skulle kunna fånga in och göra nytta av gasen.

– Något vi tittar på nu är om vi kan inkorporera vår teknik i tvättmedel, så man får koldioxid i fast form när ett plagg som har fångat in gasen tvättas. Det skulle göra det enklare att ta hand om koldioxiden, och lagra det på ett sätt så att det inte släpps ut i atmosfären igen, säger Edwin Keh.

Ser du en framtid där alla människor bär koldioxidinfångande plagg?

– Många gånger kan människor känna sig rätt hjälplösa i klimatfrågan, sett till vad du egentligen kan göra för att motverka den. Det här skulle kunna visa att du som individ i ditt dagliga användande kan bli en del av lösningen, säger Edwin Keh.

Finns det en risk att man kan se tekniken som en ursäkt för att fortsätta släppa ut koldioxid?

– Det är den andra sidan av myntet. Vi vill inte att människor ska känna sig hjälplösa, men inte heller uppmuntra till ohållbara, dåliga beteenden som fick oss att hamna i det här svåra läget från allra första början, avslutar Edwin Keh.

Ania Obminska

Mer om: Koldioxid

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer