Den sovjetiska rymdfärden slutade i dödstragedi

2018-06-23 06:00  

TEKNIKHISTORIA. 1971 skrev Saljut 1 historia som den första rymdstationen. Den kretsade runt jorden i 175 dagar, 23 av dem med kosmonauter ombord. Men det sovjetiska projektet plågades av tekniska problem, och slutade med katastrof.

Återinträdeskapseln svävade ner mot jorden i sin fallskärm och landade precis som planerat på en grässlätt mitt i Kazakstan. Mottagningskommittén rusade fram och knackade på luckan. Men inuti var det tyst. De tre kosmonauterna ombord var livlösa och upplivningsförsöken misslyckades.

Det var en chock, och ett mysterium. För utifrån sett hade Sojuz 11 gjort en lyckad färd, med 23 dagar i rymden. Höjdpunkten hade varit att man lyckats docka med Saljut 1, världens första rymdstation, och tillbringat 23 dagar ombord. Men hela projektet hade präglats av tillbud och tekniska problem.

Efter den amerikanska månlandningen gick det ryska rymdprogrammet över till ett alternativt prestigemål: en bemannad rymdstation. Den och dess efterföljare skulle kunna fungera som spionsatelliter eller användas för forskning. Den här gången hann de före amerikanarna.

Hastigt rymdprojekt

Saljut 1 sändes upp 19 april 1971, efter ett mycket hastigt utvecklingsprojekt där delar lånades från en planerad familj av militära Almaz-stationer och andra delar från Sojuz-farkosterna. Från idé till att Saljut 1 satt startklar på sin raket vid Bajkonur-kosmodromen tog det bara 16 månader.

Planen var att tre bemannade rymdkapslar skulle docka med stationen under dess livslängd på omkring ett år.

22 april sändes Sojuz 10 med tre kosmonauter ombord upp till stationen. Det automatiska dockningssystemet fungerade inte, och när kosmonauterna skulle styra in farkosten manuellt överkompenserade styrraketerna och dockningsmekanismen skadades.

De kunde inte gå ombord på rymdstationen, men de kunde inte heller få loss Sojuz 10 från den. Först efter sex timmar lyckades man slå av en huvudströmbrytare och koppla loss från Saljut 1. Katastrofen hade varit nära. Flygningen, som hade planerats till 30 dagar, var över efter två dygn. Men kosmonauterna hade klarat sig, trots en dramatisk avslutning när giftig gas i kapseln fick en av dem att svimma under nedfärden.

Experiment och brand

6 juni sändes nästa omgång kosmonauter upp i Sojuz 11 som fått en hastigt ombyggd dockningsmekanism. Besättningen var Georgij Dobrovolskij, Viktor Patsajev och Vladislav Volkov. 7 juni lyckades de docka och öppna slussen till stationen. Luften var rökig och det luktade bränt, så besättningen stannade i kapseln det första dygnet.

Men sedan gick de ombord och blev de första människorna som tagit en rymdstation i besittning.

Ombord gjorde de direktsända tv-inslag och diverse vetenskapliga undersökningar. Bland annat testade de ett "löpband" för att göra fysiologiska experiment, men det visade sig att hela stationen började vibrera när det användes.

Dag 11 började det plötsligt lukta bränd isolering, och rök kom från en styrpanel för vetenskapliga instrument. En brand ombord skulle kunna vara nästan ögonblickligen dödlig. Markkontrollen förstod inte kodordet för "brand" som Volkov sände. Till slut svor han och sade i klartext:

– Det brinner ombord. Vi flyttar över till transportmodulen.

Men han hade inte befogenheter att fatta det beslutet – Dobrovolski hade befälet. Och denne kunde inte hitta igen checklistan för en utrymning. Till slut avstod man från att göra något brådstörtat och väntade ut situationen. Det slutade ryka och kosmonauterna blev kvar på stationen, med en extra vilodag.

Dödlig avslutning

29 juni, efter ett rekord med 24 dagar i rymden, gick besättningen åter ombord på Sojuz-farkosten och kopplade loss från Saljut 1. Återfärden gick enligt plan, fram till att den klotrunda landningskapseln skulle lossas från resten av farkosten. De hölls ihop med 12 sprängbultar, som av någon anledning avfyrades samtidigt i stället för i sekvens. Den kraftiga smällen slog upp en friskluftsventil som egentligen inte skulle öppnas förrän efter landningen.

Kapseln befann sig fortfarande på 168 kilometers höjd. Kabintrycket sjönk snabbt, och besättningen reagerade troligen på det väsande ljudet från den utströmmande luften. Ventilen satt under ett av sätena, men kosmonauterna hade bara 20 sekunder på sig att försöka stänga den manuellt. Efter en minut eller två levde ingen ombord. Film från landningsplatsen visar hur mottagningskommittén försöker göra hjärt- lungräddning.

Besättningen fick en påkostad statsbegravning medan forskare försökte pussla ihop händelseförloppet.

I Sojuz 11 hade besättningen inte tryckdräkter, något som hade kunnat rädda dem. Det fanns helt enkelt inte plats. Nu började en kapplöpning mot klockan för att hinna skicka upp ytterligare en omgång kosmonauter för att ge Saljut 1 en knuff så att den inte skulle falla ner i atmosfären. Men först måste Sojuz-kapseln byggas om så att besättningen, reducerad till två personer, kunde ha rymddräkter på. Det blev inte klart i tid och 25 september gjordes en kontrollerad inbromsning av Saljut 1, som brann upp i atmosfären 11 oktober.

Trots tragiken hade den hade skapat historia. Hastbygget var den första rymdstationen någonsin och hade varit i omloppsbana 175 dagar, varav 23 dagar med besättning ombord.

Programmet gick vidare med en rad vetenskapliga och militära rymdstationer, och via Mir till den Internationella rymdstationen.

Saljut 1

Längd: 15,8 meter.

Diameter: 4 meter (huvudmodulen).

Boendevolym: 90 m3.

Massa: 18,9 ton.

Vetenskaplig utrustning: Orion 1, det första manuellt styrda teleskopet utanför atmosfären, tog uv-spektrogram av stjärnor.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt