Anrika isseglingen en extremsport än i dag

2021-02-27 08:00  

TEKNIKHISTORIA. Att segla på isen går betydligt fortare än vad man kan tro. Tekniken utvecklades för flera hundra år sedan. Fortfarande är issegling en av våra mest extrema sporter med ett hastighetsrekord på 230 kilometer i timmen. Hur är det möjligt?

Skridskor sägs vara en skandinavisk uppfinning. Först ut var finländarna, och i Sverige spåras de äldsta skridskofynden till cirka år 750 efter vår tideräknings början. På den tiden åkte vi främst på djurben från häst och nötkreatur. Benen snörades därefter fast under skorna. Riktigt populärt blev det hela under vikingatiden och medeltiden. Uppfinningen kallades för islägg, eller benskridskor.  

Någon vidare fart var det inte tal om. Åkaren stod stilla och fick ta fart med hjälp av stavar eller ispik. Den kreative smorde undersidan av djurbenet för att minska friktionen, men det var inte förrän metallskenan introducerades som det började gå snabbare. 

Först på 1800-talet började man på allvar experimentera med segel i Nordamerika, Nederländerna och i länderna runt Östersjön. Idén var inte helt ny. Genom åren hade en och annan plockat med sig mammas lakan ut på isen och upptäckt att det enkelt gick att komma upp i ganska höga hastigheter med vindens hjälp. Men nu testade man också att montera medar under segelbåtar. Plötsligt gick det att segla även vintertid – fast på isen. Man kallade det för isjakt. Det blev genast det snabbaste sättet människan kunde förflytta sig på.

Som en flygande drake

Runt om i världen ordnades särskilda kappseglingar. I Stockholm arrangerades den första tävlingen i skridskosegling 1887. De tävlade inledningsvis med så kallade trapetssegel av bomullstyg. Seglen var enkla och nätta, men de var lite svåra att manövrera. När det så kallade drakseglet lanserades runt sekelskiftet blev det andra bullar. Det var femkantigt, format precis som en flygande drake, och gick betydligt snabbare än det gamla trapetsseglet. Drakseglaren stod i lä om seglet, vilket gjorde det hela väldigt aerodynamiskt.  

På 1970-talet började drakseglarna också experimentera med riktigt höga skridskor, eftersom det möjliggjorde segling med större segel i lätt vind. Som bonus gick det dessutom enklare att köra igenom snöpuffar. 

– Från början var de här skridskorna en halv meter höga, men det där var inte så bra ur säkerhetssynpunkt. Man införde en maxhöjd på 20 centimeter och det gäller fortfarande som tävlingsregel i dag, säger Magnus Nordström, vice ordförande i Svenska Isseglarförbundet.

Förberedelser inför skridskosegling i Långedrag 1920. Foto: KAMERAREPORTAGE/TT

Den första tävlingen i isjaktsegling ordnades 1901. Intresset var mycket stort, särskilt för de snabba isjakterna, och framstående båtkonstruktörer involverades för att utveckla både större och snabbare varianter. Magnus Nordström konstaterar att isseglingen så småningom blev omsprungen av motorsporten. 

– När de första bilarna kom på 1900-talet tog de över världsrekorden från isjakterna. De första var faktiskt elbilar och sedan dröjde det bara några år innan bensinbilarna slog rekord igen. Från början var alla konstruktörer fokuserade på isjakter, men man kan säga att motorsporten tog över vår hajp, säger Magnus Nordström. 

Världsrekordet för isjakter är 230 kilometer i timmen. Det tillskrivs John D Buckstaff i USA 1938. I efterhand har rekordet ifrågasatts. Ingen har senare lyckats komma upp i hastigheter på över 170 kilometer i timmen. 

”Flyger fram med naturens hjälp”

För att underlätta underhållet har man också specialanpassat seglen med åren. I dag görs de flesta segeldukar i plast, ofta i en slags vävd polyesterfiber. Det är samma som också används på segelbåtar. De gamla bomullsseglen stod inte emot röta och kunde ruttna eller mögla sönder. Det behöver man inte längre oroa sig för.  

I de moderna drakseglen används mylarduk utspänd av aluminiumrör. På blankis och med mycket vind kan drakseglet gå ordentligt fort. Själv tycker Magnus Nordström att det är en aning svårt att sätta ord på seglarupplevelsen. Den liknar inte mycket annat. 

– Man känner sig nästan som en fågel. Det är en frihet att kunna komma ut och göra något med så höga farter. Det är tjusningen, man flyger fram med naturens hjälp. Lite som stålmannen kanske, säger han. 

I dagsläget finns cirka 2 000 rekreationsseglare i landet. Cirka 200 personer tävlar aktivt och sporten har minskat något i popularitet på senare år.  

– Det hade varit ett annat läge om vi kunde köra året runt, men vi behöver kombinationen kyla och vind. Det är inte alla som gillar det. Dessutom är det omöjligt att planera. Man vet aldrig var det finns bra isar. Vi brukar säga att vi seglar när det finns is, inte när vi har tid. 

Fakta: Issegling

Issegling en gemensam benämning för både isjakt- och skridskosegling. Vinden är det enda bränslet som behövs. Svenska Isseglarförbundet är anslutet till Riksidrottsförbundet. Sammanlagt finns tio olika tävlingsklasser. För vissa klasser krävs i det närmaste perfekt havsis eller sjöis, medan andra är mer förlåtande.

Din bonus som Ny Teknik-läsare: En del av svensk teknikhistoria  

Du som är prenumerant på Ny Teknik digitalt får som en extra bonus ett urval av artiklarna från Teknikhistoria, ett magasin om den tekniska och industriella utvecklingen som lett fram till samhället som det ser ut i dag – med fokus på den svenska utvecklingen.  

Vill du få en bit av historien direkt hem i brevlådan? Teckna din prenumeration redan i dag på: teknikhistoria.prenservice.se  

Gilla Teknikhistoria på Facebook för att få senaste nytt ur historien! 

Gilla Teknikhistoria på Instagram!

Anna Liljemalm

Mer om: Skridskor Sport

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt