Premium

60 år sedan – Vasa lyftes från sin lervagga

Hur träet i skeppet skulle reagera på att nå upp över ytan till andra tryckförhållanden var en stor oro vid bärgningen. Skeppet spolades med vatten både manuellt och från sprinklers för att bibehålla fukten. Foto: FREDDY LINDSTRÖM/TT
Hur träet i skeppet skulle reagera på att nå upp över ytan till andra tryckförhållanden var en stor oro vid bärgningen. Skeppet spolades med vatten både manuellt och från sprinklers för att bibehålla fukten. Foto: FREDDY LINDSTRÖM/TT
Grafik: Jonas Askergren Källa: Vasamuseet Foto stora bilden: Johan Bergling, Vasamuseet/SMTM
Grafik: Jonas Askergren Källa: Vasamuseet Foto stora bilden: Johan Bergling, Vasamuseet/SMTM
Arbete ombord på bärgningsfartyget Sleipner. Bärgningsfartyget användes även vid bärgningen av karack-skeppet Mary Rose i oktober 1982. Ett fartyg som sjönk under slaget vid Solentsundet, Storbritannien, den 19 juli 1545. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Arbete ombord på bärgningsfartyget Sleipner. Bärgningsfartyget användes även vid bärgningen av karack-skeppet Mary Rose i oktober 1982. Ett fartyg som sjönk under slaget vid Solentsundet, Storbritannien, den 19 juli 1545. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Trots riskerna med undervattensarbetet så förflöt de två år som Marinens dykare arbetade med att gräva de sex tunnlarna, eller fem tunnlar och grop under aktern för att vara exakt, utan allvarliga incidenter och personskador. På bilden arbetar en av dykarna med att täta alla de bulthål som fanns i Vasa inför det sista lyftet ovan ytan. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Trots riskerna med undervattensarbetet så förflöt de två år som Marinens dykare arbetade med att gräva de sex tunnlarna, eller fem tunnlar och grop under aktern för att vara exakt, utan allvarliga incidenter och personskador. På bilden arbetar en av dykarna med att täta alla de bulthål som fanns i Vasa inför det sista lyftet ovan ytan. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Anders Franzéns kunnande som mariningenjör (även om hans expertis var inom bränslen och smörjmedel) var viktigt i arbetet för att hitta Vasa, men det allra viktigaste var hans förmåga att knyta viktiga kontakter. Som det med Marinen, som förlade sina dykares utbildningstid till arbetet med att gräva tunnlarna under skeppet. I det som blev den innersta kärnan i arbetet fanns kommendör Edward Clason (som även han var ingenjör) vid Stockholms örlogsvarv som projektledare, Per Edvin Fälting som dykledare och prins Bertil som Vasanämndens ordförande. På bilden går prins Bertil (längst till vänster) jämte drottning Louise och sedan vd:n för Wasanämnden Fred Arnell (längst till höger) uppför trappan till Wasavarvet under dess invigningsdag. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Anders Franzéns kunnande som mariningenjör (även om hans expertis var inom bränslen och smörjmedel) var viktigt i arbetet för att hitta Vasa, men det allra viktigaste var hans förmåga att knyta viktiga kontakter. Som det med Marinen, som förlade sina dykares utbildningstid till arbetet med att gräva tunnlarna under skeppet. I det som blev den innersta kärnan i arbetet fanns kommendör Edward Clason (som även han var ingenjör) vid Stockholms örlogsvarv som projektledare, Per Edvin Fälting som dykledare och prins Bertil som Vasanämndens ordförande. På bilden går prins Bertil (längst till vänster) jämte drottning Louise och sedan vd:n för Wasanämnden Fred Arnell (längst till höger) uppför trappan till Wasavarvet under dess invigningsdag. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Fred Hocker, forskningsledare på Vasamuseet i Stockholm. Foto: OVE OLSEN/VASAMUSEET/SMTM
Fred Hocker, forskningsledare på Vasamuseet i Stockholm. Foto: OVE OLSEN/VASAMUSEET/SMTM
Flera misslyckade bärgningsförsök utfördes efter förlisningen den 10 augusti 1628. De flesta av Vasas kanoner bärgas fram till år 1665, efter introduktionen av en ny uppfinning: dykarklockan. Teckningen av en 1600-talsdykarklocka är gjord av italienaren Francesco Negri på 1660-talet, efter ett besök i Stockholm då han såg bärgningen av Vasas kanoner som pågick. Foto: FRANCESCO NEGRI
Flera misslyckade bärgningsförsök utfördes efter förlisningen den 10 augusti 1628. De flesta av Vasas kanoner bärgas fram till år 1665, efter introduktionen av en ny uppfinning: dykarklockan. Teckningen av en 1600-talsdykarklocka är gjord av italienaren Francesco Negri på 1660-talet, efter ett besök i Stockholm då han såg bärgningen av Vasas kanoner som pågick. Foto: FRANCESCO NEGRI
De sex stålvajrar som användes vid lyftet hade ett skyddande lager plywood mot skeppsskrovet. En lyckad metodik, menar Fred Hocker på Vasamuseet, då endast en mindre skada återfanns efter bärgningen. Den uppstod när en av stålvajrarna hamnade utanför det skyddande trälagret under ett av de 19 lyft, inklusive det sista där Vasa lyftes ovan ytan, som krävdes. På bilden är Vasa på väg in i dockan på Beckholmen. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
De sex stålvajrar som användes vid lyftet hade ett skyddande lager plywood mot skeppsskrovet. En lyckad metodik, menar Fred Hocker på Vasamuseet, då endast en mindre skada återfanns efter bärgningen. Den uppstod när en av stålvajrarna hamnade utanför det skyddande trälagret under ett av de 19 lyft, inklusive det sista där Vasa lyftes ovan ytan, som krävdes. På bilden är Vasa på väg in i dockan på Beckholmen. Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Foto: OKÄND FOTOGRAF/VASAMUSEETS ARKIV/SMTM
Propplodet som användes för att ta upp det första provet från det som visade sig vara Vasa tillverkades till stor del av Palmstiernas Mekaniska Verkstad. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Propplodet som användes för att ta upp det första provet från det som visade sig vara Vasa tillverkades till stor del av Palmstiernas Mekaniska Verkstad. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
1962, året efter bärgningen, började Vasa impregneras med polyetylenglykol (PEG) för att skydda träet. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
1962, året efter bärgningen, började Vasa impregneras med polyetylenglykol (PEG) för att skydda träet. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Det ena märket av två på Vasa där propplodet landade och prov på träet togs. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Det ena märket av två på Vasa där propplodet landade och prov på träet togs. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Under tömningen av möblemang och andra lämningar byggdes en temporär hiss i skeppets storschakt, som löper hela vägen ner till nedre botten. En av utmaningarna var att tömma skeppet på cirka 15 000 barlaststenar, som vägde från 15 upp till 40 kilo vardera och hade en total vikt på 120 ton. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Under tömningen av möblemang och andra lämningar byggdes en temporär hiss i skeppets storschakt, som löper hela vägen ner till nedre botten. En av utmaningarna var att tömma skeppet på cirka 15 000 barlaststenar, som vägde från 15 upp till 40 kilo vardera och hade en total vikt på 120 ton. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Fred Hocker, forskningsledare på Vasamuseet i Stockholm. Foto: ANGELICA SÖDERBERG
Fred Hocker, forskningsledare på Vasamuseet i Stockholm. Foto: ANGELICA SÖDERBERG
Fockmasten och stormasten är skeppets ursprungliga, som bröts av under bärgningen av vapnen på 1660-talet, men därefter har återställts. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Fockmasten och stormasten är skeppets ursprungliga, som bröts av under bärgningen av vapnen på 1660-talet, men därefter har återställts. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Under tömningen av möblemang och andra lämningar byggdes en temporär hiss i skeppets storschakt, som löper hela vägen ner till nedre botten. En av utmaningarna var att tömma skeppet på cirka 15 000 barlaststenar, som vägde från 15 upp till 40 kilo vardera och hade en total vikt på 120 ton. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Under tömningen av möblemang och andra lämningar byggdes en temporär hiss i skeppets storschakt, som löper hela vägen ner till nedre botten. En av utmaningarna var att tömma skeppet på cirka 15 000 barlaststenar, som vägde från 15 upp till 40 kilo vardera och hade en total vikt på 120 ton. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Draggen som fastnade i vraket. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Draggen som fastnade i vraket. Foto: FREDRIK SEDERHOLM
Galjonsskulpturen, ett lejon hukat till språng, bärgas från skeppet. Foto: RAGNHILD HAARSTAD/SVD/TT
Galjonsskulpturen, ett lejon hukat till språng, bärgas från skeppet. Foto: RAGNHILD HAARSTAD/SVD/TT
Örlogsskeppet tätades och länspumpades, tills det flöt för egen köl. Foto: PRESSENS BILD/TT
Örlogsskeppet tätades och länspumpades, tills det flöt för egen köl. Foto: PRESSENS BILD/TT
Vasa ser dagens ljus för första gången på 333 år, den 24 april 1961. Foto: TT
Vasa ser dagens ljus för första gången på 333 år, den 24 april 1961. Foto: TT
Per Edvin Fälting får hjälp med dykarutrustningen. Foto: TT
Per Edvin Fälting får hjälp med dykarutrustningen. Foto: TT
Bärgningen rönte stor uppmärksamhet, både bland stockholmare och tillresta som följde det hela på plats – och i den första europeiska direktsändningen i tv från Sverige. Foto: PRESSENS BILD/TT
Bärgningen rönte stor uppmärksamhet, både bland stockholmare och tillresta som följde det hela på plats – och i den första europeiska direktsändningen i tv från Sverige. Foto: PRESSENS BILD/TT
Februari 1962 är Vasa redo att visas för allmänheten, och det nybyggda museet Wasavarvet i Stockholm invigs. Museet blir omedelbart en stor succé, 439 399 personer besöker museet under dess första år. 28 år senare, 15 juni 1990, invigs museet som byggts över Galärvarvets skeppsdocka och dit skeppet flyttats. Byggnaden ritades av Hidemark Månsson Arkitektkontor och blir snart en välkänd silhuett mot vattnet på Djurgården. (Panoraman över skeppet är skapad med hjälp av att flera bilder från fototillfället sammanfogats) Foto: MARY EVANS PICTURE/TT
Februari 1962 är Vasa redo att visas för allmänheten, och det nybyggda museet Wasavarvet i Stockholm invigs. Museet blir omedelbart en stor succé, 439 399 personer besöker museet under dess första år. 28 år senare, 15 juni 1990, invigs museet som byggts över Galärvarvets skeppsdocka och dit skeppet flyttats. Byggnaden ritades av Hidemark Månsson Arkitektkontor och blir snart en välkänd silhuett mot vattnet på Djurgården. (Panoraman över skeppet är skapad med hjälp av att flera bilder från fototillfället sammanfogats) Foto: MARY EVANS PICTURE/TT
Mariningenjören Anders Franzén och dykarbasen Per Edvin Fälting. Foto: Okänd fotograf, Vasamuseets arkiv/SMTM
Mariningenjören Anders Franzén och dykarbasen Per Edvin Fälting. Foto: Okänd fotograf, Vasamuseets arkiv/SMTM
Ingenjören och dykaren Arne Zetterström tog fram den typ av högtrycksspruta som användes vid arbetet med tunnlarna under Vasa. Sprutan fungerar för användning vid undervattensarbete genom att vattenflödet delas upp i en stråle framåt och en bakåt för att balansera upp trycket. Då försvinner den rekyleffekt som vanliga högtryckssprutor har – och som skulle göra det omöjligt att arbeta med arkeologi och liknande under vatten. Foto: PETER ISOTALO/WIKIMEDIA
Ingenjören och dykaren Arne Zetterström tog fram den typ av högtrycksspruta som användes vid arbetet med tunnlarna under Vasa. Sprutan fungerar för användning vid undervattensarbete genom att vattenflödet delas upp i en stråle framåt och en bakåt för att balansera upp trycket. Då försvinner den rekyleffekt som vanliga högtryckssprutor har – och som skulle göra det omöjligt att arbeta med arkeologi och liknande under vatten. Foto: PETER ISOTALO/WIKIMEDIA
Bärgningen av Vasa utanför Kastellholmen i centrala Stockholm. Foto: FREDDY LINDSTRÖM/TT
Bärgningen av Vasa utanför Kastellholmen i centrala Stockholm. Foto: FREDDY LINDSTRÖM/TT

Den 24 april 1961 bröt örlogsskeppet Vasa havsytan för första gången på 333 år. En bärgning som förberetts under fem års tid. Här är historien om hur samarbete och innovationskraft – och ett både hårt och farligt arbete – lyfte skeppsvraket från sin vagga av lera 32 meter under havsytan. 

Publicerad

eller
Prova Ny Teknik Premium
Redan tidningsprenumerant? Aktivera ditt konto här
I medlemskapet på Sveriges Ingenjörer ingår Ny Teknik Premium. Aktivera ditt konto här

Logga in och få tillgång till ännu mer Ny Teknik
  • Tillgång till låsta artiklar på nyteknik.se
  • Exklusivt nyhetsbrev med de viktigaste nyheterna till din e-post varannan vecka
  • Obegränsad läsning i appen Ny Teknik
  • Möjlighet att läsa papperstidningen Ny Teknik digitalt i din dator, surfplatta eller mobil