Visselblåsaren

2014-12-03 06:35  

KAIANDERS. Våren 2013 avslöjade han att den amerikanska säkerhetstjänsten NSA illegalt massavlyssnar sina egna medborgare. Nu tilldelas Edward Snowden det alternativa Nobelpriset.

Det är som ur en dålig agentfilm. De undersökande journalisterna Laura Poitras och Glenn Greenwald samt redaktören Ewen MacAskill från tidningen The Guardian i London ska träffa en uppgiftslämnare som säger sig ha viktig information. Det hemliga mötet ska ske i en korridor där det finns en uppstoppad alligator på hotell Mira i Kowloon, Hongkong, den 3 juni 2013. Där ska de hålla utkik efter en man med en Rubiks kub i handen.

Men det är ingen där. Har de blivit lurade? Kanske är de för tidiga? De beslutar sig för att pröva igen lite senare.

Nu står en man med en kub vid alligatorn. Han är klädd i T-shirt och jeans och verkar mycket ung, högst i 25-årsåldern. Knappast den ”senior member of the intelligence community” som journalisterna hade förväntat sig.

Laura Poitras går fram och säger den överenskomna hälsningsfrasen: ”När öppnar restaurangen?

Den unge mannen svarar korrekt: ”Klockan tolv, men gå inte dit. Maten är urusel... Jag är Edward Snowden. Följ mig till mitt rum. Jag har något att visa er.

Egentligen började historien ett halvår tidigare när Glenn Greenwald, frispråkig kolumnist i The Guardian och baserad i Rio de Janeiro, började få mystisk e-post från en läsare. Verax, som läsaren kallade sig, hävdade att han hade information som visade att den amerikanska underrättelsetjänsten systematiskt sysslade med illegal avlyssning av amerikanska medborgare, något som är strängeligen förbjudet enligt USA:s konstitution. Men innan han kunde avslöja mer krävde Verax att Greenwald installerade krypteringsprogrammet PGP – Pretty Good Privacy – i sin dator.

Detta var emellertid lättare sagt än gjort eftersom Greenwald var teknisk analfabet. Inte ens sedan Verax skickat honom en instruktionsfilm som visade hur man skulle gå till väga blev det något av den saken.

Men Verax var envis. Han tog kontakt med en bekant till Greenwald, dokumentärfilmaren Laura Poitras som tidigare hade gjort dokumentärer om oegentligheter under kriget i Irak. Det gick bättre, och snart hade krypterad kontakt upprättats. Verax förklarade att han ville träffa Poitras och Greenwald i Hongkong och bifogade ett smakprov på sin information, det topphemliga avlyssningsprogrammet PRISM.

Greenwald fick klartecken att resa från Guardians redaktionsledning på villkor att en rutinerad redaktör, Ewen MacAskill, följde med till mötet. Detta meddelades till Verax, som i sin tur gav instruktioner om tid och plats för mötet. Så tillade han: ”Förresten är mitt namn Edward Snowden.”

Snowden, Greenwald och MacAskill tillbringade dagarna på Snowdens hotellrum med att gå igenom det hemliga materialet samtidigt som Laura Poitras filmade. Materialet bestod bland annat av beskrivningar av olika illegala avlyssningsprogram och powerpointpresentationer som använts för interninformation och utbildning inom NSA. Därtill kom stora mängder e-postkonversationer och bevis för avlyssning av G20-möten, av Angela Merkel och av den brasilianska presidenten Dilma Rousseff med flera. Journalisterna beslutade sig för att börja med avslöjandet att internetprovidern Verizon skickade alla uppgifter om sina kunders aktivitet till NSA.

Enligt god publicistisk sed kontaktades först NSA, som gavs fyra timmars frist för att kommentera anklagelserna. NSA:s högkvarter i Fort Meade utanför Baltimore kontaktades. Men eftersom yttrandefriheten i USA garanteras av konstitutionens första tillägg kunde publiceringen inte stoppas av de rasande myndigheterna. Dessutom hade materialet rensats på personuppgifter. Ingen tredje part kunde skadas.

I och med publiceringen hade Snowdens namn offentliggjorts, och det var bara en tidsfråga innan han skulle spåras till hotellrummet i Hongkong. Genom Wikileaks fick han kontakt med en advokat, och från ecuadorianska ambassaden i London organiserade Julian Assange sedan Snowdens flykt från Hongkong.

Tanken var att Snowden skulle begära politisk asyl i något latinamerikanskt land – Venezuela, Bolivia eller Ecuador. Problemet var att alla flyg till Sydamerika från Hongkong gick över USA. Det bestämdes att Snowden först skulle ta ett plan till Moskva och därifrån fortsätta till Kuba och till sin än så länge obestämda slutdestination.

Samtidigt hade amerikanerna spårat Snowden till Hongkong, och inlämnat en ansökan till stadens myndigheter där man krävde att han snarast skulle gripas och utlämnas till USA. Hongkong svarade att det dessvärre inte gick, eftersom det fanns ett formellt fel i amerikanernas ansökan.

Detta gav Snowden ett dygns respit så att han hann ombord på Aeroflots plan till Moskva. När han landade visade det sig dock att hans pass var indraget, vilket gjorde att han inte kunde resa vidare som tänkt.

Snowden tillbringade nästan en månad på Moskvas internationella flygplats Sjeremetjevo, och han ansökte förgäves om politisk asyl i 21 länder innan han till sist beviljades ett års uppehållstillstånd i Ryssland. Detta har hösten 2014 förlängts med tre år.

Snowdens material handlade inte bara om NSA, utan även om olaglig avlyssning som skötts av brittiska GCHQ – Government Communications Headquarters. Eftersom Storbritannien inte har samma yttrandefrihetsskydd som USA kunde brittiska säkerhetstjänsten gå in på Guardians redaktion i London och förstöra tidningens datorer.

Från Rio de Janeiro kunde Glenn Greenwald fortsätta att publicera godbitar ur Snowdens material i New York Times. Avslöjandena av NSA:s lagbrott ledde till att USA:s lagar för avlyssning skärptes våren 2014.

Den 29 november 2014 hade Laura Poitras dokumentärfilm ”Citizenfour” svensk premiär i på Södra teatern i Stockholm i samband med att Edward Snowden och The Guardians chefredaktör Alan Rusbridger tilldelades The Right Livelihood Award. Filmen kommer att visas på Göteborgs filmfestival som börjar den 23 januari 2015.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt