Ut ur Eden

2011-04-12 23:00  

Människan hade det bättre förr, innan hon blev jordbrukare och boskapsskötare. Livet som samlare och jägare var mer bekymmersfritt, människorna var friska och välnärda och hade varken problem med krig, stress eller karies i tänderna. Det skriver författaren och dokumentärfilmaren Lasse Berg i en ny bok.

För ungefär 200 000 år sedan uppträder de första moderna människorna någonstans i Afrika. Några av dem blir förfäder till alla nu levande människor. För runt 120 000 år sedan försöker en grupp av dem lämna Afrika. De vandrar genom Egypten över Sinai mot Mellanöstern, men dör ut för 90 000 år sedan.

Men skam den som ger sig. För runt 60 000 år sedan görs ett nytt försök. En skara människor tar sig över Röda havet från Afrika till Arabiska halvön och vandrar sedan vidare österut längs Asiens kuster. För 50 000 år sedan har de kommit ända ner till Australien.

Andra grupper vandrar norrut genom Centralasien och för femton tusen år sedan går de över Berings sund till den Amerikanska kontinenten. Några tusen år senare har de kommit ända ner till Eldslandet på Sydamerikas sydspets.

Ungefär samtidigt når de första människorna Skåne och svenska Västkusten, där landisen nyss dragit sig tillbaka. Nu har nästan allt land på jorden tagits i besittning av människorna.

Dokumentärfilmaren och författaren Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari, om männi­skans ursprung, kom 2005 och väckte stor uppmärksamhet. Nu har han kommit med en uppföljare, Skymningssång i Kalahari. Här diskuterar han hur människan blev boskapsskötare och jordbrukare och vad det innebar för hennes livsvillkor.

Kalahari är öknen i södra Afrika som omfattar delar av Namibia och Botswana. Här fanns till för några decennier sedan de sista spillrorna av samlarfolk som ännu levde nästan på samma sätt som de första människorna. San-folken, tidigare pejorativt kallade bushmän, är södra Afrikas urinnevånare och befolkade hela den södra delen av kontinenten, innan de för några tusen år sedan alltmer trängdes ut av jordbrukande bantufolk från norr.

San-folken var nomadiserande samlare och jägare som levde i små grupper om ungefär 40 personer. De livnärde sig på vad de hittade i naturen – rötter, frön, frukter, insekter, smådjur och fåglar. Någon gång kalasade de på nedlagt större vilt.

Grupperna befann sig ständigt på vandring. När man hade tagit vad som fanns att få i ett område begav man sig vidare till nästa. Man hade inga permanenta bostäder. Där man stannade en tid uppförde man enkla hyddor, som övergavs när man drog vidare. Man hade inte heller många ägodelar. En grävkäpp för att rota fram ätbara saker ur marken, kanske en pilbåge för jakt, lite prydnadssaker och smycken. Men det viktigaste var väskan – människans kanske största uppfinning genom tiderna. Med väskan kunde man bära med sig mat man hittade, för att sedan dela och äta den tillsammans med de andra. Sammanlagt utgjordes en persons tillhörigheter mindre än tillåtet handbagage på flyget.

Nu kan man tycka att detta låter alldeles förfärligt obekvämt och onyttigt, men faktum är att samlarna var friskare och betydligt mer välnärda än de jordbrukare och boskapsskötare som trängde ut dem. Men kanske gjorde ett ökande befolkningstryck samlarlivet ohållbart.

När människorna blev jordbrukare kunde jorden föda en vida större befolkning, men samtidigt ändrades levnadsförhållandena i grunden. Jordbruket i de första flodkulturerna krävde regelbundet hårt arbete. Men inte bara det. Med jordbruket och boskapsskötseln kom också äganderätten, de sociala hierarkierna, kriget, slaveriet, stölden, straffet, fattigdomen och sjukdomarna. Från ett sunt liv i det fria tvingades mänskligheten in i klassamhället. Mer arbete och sämre mat ledde till näringsbrist, förslitningsskador, epidemiska sjukdomar och att jordbrukarna fick karies och tappade tänderna.

Sjukdomarna florerade till en del på grund av dålig hygien i trångbodda städer och byar, men också av att människorna nu började leva tillsammans med husdjuren. En rad farsoter hoppade från djur till människa, sjukdomar som evolutionen inte har gett oss en naturlig motståndskraft mot. Smittkopporna sägs ha kommit från dromedaren, mässling och tuberkulos från boskapen, influensa från ankor och grisar, kikhosta från svin och svår malaria från fåglar.

Sådana sjukdomar hade aldrig drabbat de kringvandrande grupperna av samlare. Undernäring medförde också att människans kroppslängd minskade. Inte förrän under det senaste seklet har medellängden åter börjat öka mot vad den var för 10 000 år sedan.

På samlarnas och jägarnas tid räckte det med att arbeta ett par timmar per dag för att få ihop tillräckligt med mat. Resten av tiden kunde man använda till nöjen och till att umgås tillsammans. Ständigt slit lönade sig inte.

Men det gör det för jordbrukaren. Ju mer han arbetar desto mer kan han också producera.

Med jordbruket blev det slut på lättjan. Kanske är det ett kollektivt tiotusenårigt minne av övergången från samlare till jordbrukare som har gett upphov till Bibelns berättelse om syndafallet. I Första ­­Mosebok, som förmodligen skrevs för 3 500 år sedan, kan vi läsa hur Adam och Eva ertappas efter att ha ätit av den förbjudna frukten, något som gjort Herren mäkta vred:

Och till Adam sade han: ”Eftersom du åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: ’Du skall icke äta därav’, därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar; törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.”

Hade man kunnat förutsäga följderna hade de tidiga människorna säkert precis som Herren i Bibeln förbjudit varje steg mot bostadsskötsel och jordbruk.

Om detta och mycket annat på människans mödosamma väg mot dagens samhälle kan man läsa i Lasse Bergs utmärkta bok.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer