Sveriges förste austronaut

2007-04-25 10:29  

Han var 1700-talets motsvarighet till vår tids Christer Fuglesang. Hans namn var Daniel Solander, botaniker och den internationellt mest kände av Linnés apostlar. Han deltog som forskare i kapten Cooks första resa till Söderhavet 1768-1771. Den 3 juli 1770 landsteg han med den allra första gruppen européer i Australien.

I Fitzroy Parki östra Melbourne ligger en näpen liten tegelstuga i engelsk stil. Den kallas Captain Cook's Cottage, och är ett givet mål för turisterna. För vem vill inte se det hus som en gång tillhörde den berömde kapten James Cook, den förste europé som landsteg
i Australien?

Fast egentligen är stugan en bluff, för kapten Cook satte aldrig sin fot i Melbourne.

Stugan byggdes ursprungligen år 1755 av Cooks föräldrar i Whitby vid engelska östkusten. Då var sonen James 27 år och hade för länge sedan flyttat hemifrån och tagit värvning i engelska flottan. Men kanske besökte han föräldrarna i stugan under någon permission mellan sina långresor.

I början av 1930-talet revs en del av stugan för att ge plats åt en ny väg. En australiensisk filantrop vid namn Sir Russell Grimwade köpte det som fanns kvar och skeppade alltsammans till Melbourne. Hit anlände stugan 1934, nerpackad i 253 lådor och 40 tunnor. Till och med skott av den murgröna som klättrat på tegelväggarna i Whitby fanns med. När stugan stod återuppbyggd hade den i ett nafs förvandlats till Australiens äldsta byggnad.

I dag innehåller den ett litet museum över Cooks tre berömda jordenruntresor och en välutrustad turistshop. Men det är inte huvudsakligen Cook det nu ska handla om, utan den svenske botanikern och naturforskaren Daniel Solander.

Daniel Solander var prästson från Öjebyn (gamla Piteå), och hade studerat för Linné i Uppsala. Därefter hade han flyttat till London, där han fått anställning vid British Museum för att införa Linnés klassifikationssystem - Systema Naturæ.

1768 beslutade Royal Society - den engelska vetenskapsakademin - att skicka ut en expedition för att studera den kommande Venuspassagen. I juni 1769 skulle planeten Venus passera framför solskivan, en händelse som inträffar bara två gånger ungefär vart hundrafemtionde år. Noggranna observationer skulle för första gången kunna ge ett säkert mått på solsystemets storlek.

Sedan Keplers dagar, i början av 1600-talet, hade förhållandet mellan planetbanorna varit känt, men man hade inget säkert mått på avståndet från jorden till solen. Genom att mäta tiden för passagen på olika platser på jorden, så långt från varandra som möjligt, skulle man kunna triangulera fram avståndet.

Royal Society och brittiska amiralitetet lät nu utrusta ett skepp för en resa till den nyupptäckta ön Tahiti i Stilla havet, där observationerna skulle ske. Till vetenskapliga ledare utsågs naturforskaren Joseph Banks från Royal Society och Daniel Solander. Som befälhavare på fartyget James Cook. Cook hade erfarenhet av långresor, och han hade deltagit vid erövringen av Quebec och franska Kanada år 1760.

Den 26 augusti 1768 lämnar skeppet Endeavour ( Kämpakraften) Plymouth. Via Rio de Janeiro och Kap Horn anländer man efter olika äventyr till Tahiti i april 1769.
Den tredje juni görs observationerna av Venuspassagen, och Banks och Solander kan sedan ägna sig helt åt att insamla och studera tidigare okända örter.

I augusti lämnar Endeavour Tahiti för att försöka finna den mytomspunna Södra kontinenten, som vissa påstår sig sett. Men vad man hittar är bara Nya Zeeland, som man upptäcker består av två öar. Efter att ha gjort ytterligare astronomiska observationer, denna gång av en Merkuriuspassage, seglar man vidare västerut för att kartlägga den stora ö som holländaren Tasman upptäckt drygt 100 år tidigare. Den 28 april 1770 landstiger Cook, Banks och Solander som första européer på australisk mark i Botany Bay vid nuvarande Sydney.

Efter ändlösa strapatser, och efter att ha gått på grund och fått skrovet uppskuret av koraller vid Stora barriärrevet, beslutar man sig för att nu får det vara nog. Man sätter kursen mot kända trakter, mot Batavia - nuvarande Jakarta - i holländska Ostindien.

Staden var centrum för den lukrativa kryddhandeln och hade byggts efter holländsk modell. Tyvärr hade kanalerna slammat igen och förvandlats till malariaträsk. När Endeavour äntligen kom iväg efter omfattande skrovreparationer, hade så gott som hela manskapet insjuknat i tropiska sjukdomar. Av skeppets ursprungliga besättning dog en dryg tredjedel under hemfärden.

Den 13 juli 1771 är man äntligen tillbaka i England. Resan har blivit en succé. Men det är inte kapten Cook som hyllas som hjälten, utan Banks och Solander. Royal Society beslutar att snarast skicka ut en ny expedition för att söka vidare efter den södra kontinenten. Ett nytt skepp utrustas -The Resolution (Beslutsamheten). Joseph Banks är glad som ett barn, och ser fram mot att sätta sin fot på Sydpolen. Men han kräver att skeppet ska byggas om för att ge bättre plats och komfort åt vetenskapsmännen.

Detta sker. Ett nytt däck med nya utrymmen byggs till, men det gör skeppet så övertungt och instabilt att det inte längre är sjövärdigt. Amiralitetet beslutar att skeppet ska återställas till ursprungligt skick. Banks protesterar, men tvingas ge sig. Banks och Solander lämnas hemma när kapten Cook ger sig iväg på sin andra resa. I stället reser de till Orkney, Hebriderna och Island i jakt på nya arter.

Solander kom aldrig mer hem till Sverige, och hans insamlade material stannade kvar i England. Linné blev sur, men uppkallade trots det ett släkte potatisväxter - solanum - efter Solander.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt