Startklart i Kourou

2012-01-31 23:00  

På startplattan på raketbasen i Kourou i Franska Guyana står Vega, det senaste tillskottet till Europas rymdflotta. Den 9 februari ska hon göra sin jungfrufärd till omloppsbana.

Ariane har fått en lillasyster. Esas nya bärraket – eller launcher som det numera ska heta – ska ta upp småsatelliter till omloppsbana i konkurrens med indiska och kinesiska raketer.

– Här i Kourou har vi numera tre olika launchers, säger Patrick Loire, vicechef för Arianespace, det franska bolag som fungerar som speditionsfirma för gods som ska upp i rymden.

– Först och främst Ariane 5, som kan ta upp till tio ton. Sedan den ryska Sojuz, som tar tre. Och nu nytillskottet Vega, som klarar 1 500 kg. Anledningen till att vi har byggt Vega är att marknaden ändrat karaktär. Miniatyriseringen av elektroniken har gjort att satelliterna har blivit allt mindre. En telekomsatellit väger inte längre flera ton. Och många av de vetenskapliga satelliterna väger nuförtiden bara några tiotal kilo.

På sin jungfrufärd ska Vega ta med inte mindre än sju forskningssatelliter från italienska universitet. Den största heter Lares och består av ett massivt klot av volfram täckt med speglar på ytan. Den är stor som en basketboll, men väger som en Harley Davidson – 380 kg. Denna kosmiska diskokula är en del i ett italienskt projekt, som med hjälp av laser från jorden ska mäta hur rumtiden släpas med av jordens rotation.

Det är inte bara lasten som är italiensk, även själva Vega är till största delen ett italienskt projekt. Det är därför det vimlar av italienare när jag besöker Kourou. 50 procent av finansieringen kommer från italienska rymdstyrelsen, och eftersom den europeiska rymdorganisationen Esas regler ser ut som de gör innebär det att italienska företag har levererat hälften av raketen.

Frankrike, Sverige, Belgien, Österrike, Schweiz och Nederländerna delar på resten. Från Sverige kommer Vegas hjärna, en dator från Ruag i Göteborg.

Elaka tungor ser Vega som ett billighetsprojekt byggt på komponenter man redan hade – i första hand boosterraketerna till Ariane 5. De drivs av ett fast bränsle – krut, om man så vill – bestående av aluminiumpulver med ammoniumperklorat som oxidationsmedel. Bränslet tillverkas av ett franskt företag vid namn Regulus på området i Kourou. Den färdiga blandningen gjuts sedan in i cylindriska formar av kolfiber av ett annat företag, och när massan har stelnat efter tio dagar är raketmotorn klar. Ja, den ska förstås också förses med tändsystem, utblåsmunstycke, aktuatorer för navigeringen och lite annat smått och gott.

Vega har tre raketsteg av boostertyp med fast bränsle. På toppen av detta sitter ett fjärde steg med en vätskedriven motor. Den behövs för att man ska kunna manövrera sig till rätt omloppsbana. Problemet med fastbränsleraketerna är att de fungerar som en vanlig fyrverkeripjäs – de brinner till dess att krutet är slut. Det går inte att stänga av dem när de väl har startat. Inget för precisionskörning precis.

Det sista stegets motor kommer från Ukraina, vilket väckt en hel del uppståndelse i rymdkretsar. Ukraina är ju inte med i Esa. Varför har inte Esa köpt motorn från Tyskland?

Svaret verkar vara att den var betydligt billigare än vad tyskarna skulle kunna leverera, och dessutom färdigutvecklad. Men troligtvis kommer senare generationer av Vega att av politiska skäl få en annan konstruktion av fjärde steget.

Vi sätter oss i en buss och kör på spikraka vägar över området. Här är platt som en pannkaka, och basen sträcker sig femtio kilometer längs kustslätten. Här och där sticker olika fabriksbyggnaders tak upp. Utöver tillverkningen av det fasta raketbränslet finns här en vätgasfabrik, en anläggning för att destillera fram flytande syre ut luften, verkstäder och mycket annat.

Vega själv står inuti en hög siloliknande byggnad, om man nu kan tänka sig en silo på järnvägsräls. Här monteras raketstegen ovanpå varandra. Vi klättrar i trappor tills vi kommer upp till den översta nivån.

– Här under plåten sitter den svenska datorn, säger en tekniker och pekar. Snart är allt klart. Den 9 februari bär det av.

När raketen väl tänts går det inte att ångra sig. På ett berg några kilometer från startplattan ligger telemetristationen som ska övervaka Vegas flykt och kontrollera att den håller rätt kurs. När raketen försvunnit ur sikte från Kourou tas övervakningen över först av ett skepp ute på Atlanten, därefter av en station på Azorerna. Sedan följer man Vega från Svalbard, Korea, Perth och till sist från McMurdo Sound i Antarktis.

Går det bra har Vega fått sitt elddop, och nya raketer beställs. Tanken är att sända upp två Vega per år fram till 2014.

Jaha, men om man upptäcker att Vega kommer ur kurs, kan man då rätta till det hela från jorden?

– Nej, svarar en tekniker på telemetriavdelningen. Vega kan inte styras manuellt. Skulle den fara iväg åt fel håll är det inget annat att göra än att trycka på knappen som får Vega att explodera.

PS: Den 13 februari kl 07 lokal tid lyfte Vega från startplattan i Kourou. Allt gick perfekt, och efter 90 minuter kunde hos släppa den första satelliten i omloppsbana på 1 450 km höjd. Läs mer.

Rymdverksamheten i Franska Guyana

Franska Guyana är beläget vid Sydamerikas östkust nordväst om Brasilien. Landet är ett franskt departement och ingår i EU. Det har drygt 200 000 invånare och är ungefär lika stort som Österrike.

Centre Guiane ­Spatieaux – Guyanas rymdcentrum – grundades 1964 och utgör ett 700 kvadratkilometer stort område på kustslätten nordväst om staden Kourou. 1968 skedde den första raketuppskjutningen. Området är omsorgsfullt inhägnat med spiraler av rakknivsvass taggtråd och elektriska högspänningsstaket som skulle ha gjort en gammal gränsvakt från DDR grön av avund.

Det kostar ungefär 120 miljoner euro per år att driva CSG, därav betalar Esa 2/3 och Frankrike 1/3.

I Franska Guyana jobbar 10 000 personer i rymdindustrin, det är mellan 15 och 20 procent av alla anställda i landet.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt