Siden, silke, trasa, lump

2004-06-02 23:00  

I sidenstaden Suzhou 80 kilometer väster om Shanghai har man fött upp silkeslarver i 5000 år

Historiker brukar säga att Kina bidragit med fyra epokgörande uppfinningar till mänsklighetens fromma: papperet. tryckkonsten, krutet och kompassen. Fast egentligen ska nog listan kompletteras med två till: silket och vävstolen.

Silke kommer från larven till silkesfjärilen, bombyx mori, en malliknande insekt. Larven spinner in sig i en kokong när den ska förpuppas. Kokongen är vit och stor som ett småfågelägg - ungefär fyra centimeter lång och hälften så bred. Redan för 5 000 år sedan kände kineserna till konsten att ta tillvara kokongerna och utvinna den tunna men starka silkestråden.

I själva verket, säger entomologerna, har silkesmasken odlats så länge att det inte längre finns någon vilt levande insekt som är nära släkt med silkesfjärilen. Arkeologiska fynd från yngre stenålder tid innehåller ofta små stenar med urborrade hål som man anser använts som sländor för att spinna silkestråd. Den enskilda silkesfibern är så tunn att man behöver 8-10 stycken för att göra en tråd som man överhuvudtaget kan se.

Silkeslarven har en minst sagt ensidig diet. Den lever uteslutande på blad från mullbärsträdet. Därför finns silkesodlingar bara där mullbärsträdet trivs, i tempererat klimat av medelhavstyp.

Från att silkesfjärilens ägg kläcks till att larverna ätit sig feta nog att bilda kokonger och förpuppas tar det ungefär 30 dagar. Naturligt sker förpuppningen på våren, men genom att behandla äggen med svag saltsyrelösning kan man få dem att kläckas under hela året.


Kokongen läggs i varmt vatten. Klistret som håller ihop lindningen släpper då, och med en liten borste kan man fiska upp den lösa trådändan. Sedan är det bara att börja linda. Varje kokong innehåller en enda sammanhängande proteinpolymerkedja, ungefär en kilometer lång. 8-10 fibrer spinns ihop till en tråd. När hela fibern lindats upp återstår bara själva puppan. Den blir grismat, och förvandlas med tiden till fläsk i sötsur sås.

De spillrester av silkeskokonger som inte går att spinna till tråd blir fyllning i jackor och filtar, täcken, och det

som inte duger där heller används i schampo och kosmetika. I Kina har fint folk alltid gått klädda i sidentyger. De kejserliga ämbetsmännens dräkter var också prydda med utsirade sidenemblem som visade

deras rang – fågelmotiv för civila och djurmotiv för militära potentater. Kinesiska myndigheter slog hätskt vakt om sitt sidenmonopol, och det var belagt med dödsstraff att sprida tekniken.Trots det lyckades några europeiska munkar smuggla ut silkeslarver och ägg i sina ihåliga vandringsstavar – ett tidigt fall av flagrant industrispionage. Lagom till renässansen kunde man börja tillverka eget silke i Sydeuropa. Det sägs att drottning Elizabeth I år 1558 bar en kröningsdräkt tillverkad helt av engelskt siden.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer