Regnbågsbron i Jinze

2004-06-08 23:00  

Ett gäng ingenjörer från MIT i Boston reste 1999 till Kina och återuppbyggde en träbro efter en bild på en sidenmålning från 1120-talet.

Det berättas i Kina att en lokal länsherre i Gula flodens deltaland på 1100-talet irriterade sig över de ständiga hindren utmed kanalerna. Broarna över kanalerna var alla byggda med mycket korta spann, och de många brostöden medförde trånga passager som sinkade sjöfarten. Kinas skogar var till stor del skövlade, och det var ont om timmer av hyfsad längd. Inte heller fanns det någon sten att hämta i den blöta leran. Så hur skulle man kunna bygga rejäla spann?

Nu var det så att den här länsherren hade en ovanligt påhittig fångvaktare i sin tjänst. Eftersom brottsligheten var låg använde han större delen av sin tid till korgarbeten, och han var känd över hela provinsen för sina intrikat flätade korgar och möbler. En dag uppsökte länsherren fångvaktaren, och undrade om det inte skulle gå att fläta en bro av bambu över kanalen, utan några stödben som störde båttrafiken.

Fångvaktaren funderade en stund. Så tog han en bunt bambukäppar och pusslade ihop dem så att de låste varandra som på teckningen nedan, och vips hade han byggt stommen till en liten bro.

När länsherren fick se fångvaktarens modell befallde han att en sådan bro i full skala omedelbart skulle byggas. Resultatet kallade han "regnbågsbron", eftersom den flög som regnbågen från ena sidan kanalen till den andra. Ja, så nöjd blev länsherren att han beordrade att sådana här broar skulle byggas i hela provinsen, och fångvaktaren blev rikligt belönad.

På en nio meter lång kinesisk bildrulle från Song-dynastin (finns att beskåda på silkesmuseet i Peking) finns en målning av det sjudande folklivet i staden Kaifeng på 1100-talet. Målningen kallas "Qing Ming-festen på floden", och förutom torghandel, hantverkare och flodfart finns här också en kanal och en regnbågsbro avbildad. Tittar man noga ser man precis hur den är konstruerad.

Jag har sett konstruktionen tidigare, men då i ett helt annat sammanhang. Det var på ett museum i Rom där man visade modeller av Leonardo da Vincis uppfinningar, och på museets gård stod stommen till en fem meter lång regnbågsbro av stockar. Hade Leonardo uppfunnit konstruktionen på alldeles egen hand, eller hade han i själva verket hämtat idén från Kina?

Det visade sig att inte bara var jag som hade ställt mig den frågan. Ett gäng ingenjörer vid MIT i Boston hade också grubblat över regnbågsbroar, och varför det inte längre fanns några sådana i Kina. De beslöt sig för att undersöka brons kvaliteter på ort och ställe. 1999 reste de och ett teveteam ner till den lilla staden Jinze väster om Shanghai och byggde upp en splitter ny regnbågsbro över kanalen. Läs mer om projektet i en artikel från Civil Engineering Magazine på http://www.pubs.asce.org/ceonline/0500feat.html

Men tillbaka till bildrullen med målningen av Qing Ming-festen. Den utfördes av konstnären Zhang Zeduan på 1120-talet och är så populär att delar av den avbildas i alla möjliga sammanhang. Så det är knappast förvånande när jag i en mattbutik upptäcker meterlånga vackra silkesmattor där motiven är utsnitt ur målningen. En av mattorna visar just en regnbågsbro.

- 14 000 yuan (ungefär lika många svenska kronor), säger en förhoppningsfull kvinnlig försäljare som upptäckt mitt intresse för mattan.

Jag skakar på huvudet, men ser därefter hur mattan köps av en hårdförhandlande tysk ingenjör för en fjärdedel av priset. När jag berättar historien om bron blir ingenjören eld och lågor. Vi beslutar oss för att bilda en expedition och leta reda på den återuppbyggda regnbågsbron.

Detta visar sig vara lättare sagt än gjort. Från Shanghai går visserligen bussar till populära folkparksliknande turistanläggningar i kanal- och sjölandskapet, men ingen buss går ända till Jinze och ingen vi träffar har ens hört talas om bron. Den sista halvmilen får vi lifta på ett lastbilsflak. Men fram kommer vi till sist, och efter en stunds letande hittar vi också bron.

Den är en söt gångbro försedd med trappor och ett rödmålat räcke som redan ruttnat sönder på ena sidan. Uppenbarligen har ingen behandlat träet sedan bron byggdes 1999, och deltalandskapets fukt går illa åt allt trävirke. Timret i den bärande konstruktionen är emellertid vältjärat och ännu intakt.

Det finns alltså en god anledning till att regnbågsbroarna försvunnit. De har helt enkelt ruttnat bort.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer