Krimkriget 1853–1856 var det första krig där ny civil teknik spelade en avgörande roll. Här användes för första gången järnväg för ammunitionstransporter, kontakt med hemlandet hölls med telegraf och krigskorrespondenterna hade med sig egna kameror.
Formellt hade Krimkriget sin upprinnelse i en konflikt om vem som skulle garantera de kristnas rättigheter i det Ottomanska imperiet, och då i synnerhet i Det heliga landet.
När Höga porten meddelade att Frankrike utsetts som skyddsmakt svarade Tsar Nikolaj I med att hösten 1853 invadera de ottomanska provinserna Moldavien och Valakiet vid Svartahavskusten ”för att försvara de kristnas rättigheter”. Dessutom passade ryssarna på att sänka större delen av den turkiska flottan vid Sinope öster om Konstantinopel. I St Petersburg jublade man på gatorna.